Nordens viltarter har i tusentals år byggt sin vinteröverlevnad på skogens energirika bär. Särskilt blåbär är en stapelföda för hjortdjur, vildsvin, björn, räv och många fågelarter. När bären försvinner tvingas djuren över på grödor, tallplantor och odlade bär – med ökade skador som följd. Mer saftiga blåbär i skogen tycker jag skulle exempelvis kunna minska vildsvinens skador på sådd eller plantering under den tid bären finns tillgängliga. Jag anser att dagens skogsbruk har redan minskat de biotoper där blåbär kan växa. När kommersiella plocklag sedan dammsuger markerna – ofta 20–30 personer i bredd, ibland med meterlånga plockare som sveps som en lie över landskapet, tycker jag att det nästan inte blir något kvar till vare sig viltet eller lokalbefolkningen.
Det här är inte plockning till husbehov som avsågs med allemansrätten. Det är industriell exploatering av andras marker där viltet, markägare, närboende, jägare och naturintresserade lider skada. Konsekvenserna tycker jag är tydliga: när mogna bär inte längre äts av fåglar, ekorrar, harar, hjortdjur och rovdjur minskar spridningen av blåbärsfrön till marker som åter skulle kunna producera bär. Det leder till långsiktig brist på blåbärsris, vilket i sin tur ökar betesskador på tall och andra plantor. Samtidigt minskar antalet småfåglar när både födotillgången och predator trycket ökar på grund av färre smådjur.
I stora delar av landet har tjäder, orre och järpe redan blivit sällsynta. Deras biotoper har försvunnit, och bristen på energirika bär gör situationen ännu svårare. Trots detta fortsätter Miljöpartiets språkrör att hävda att skogens bärresurser ”inte utnyttjas tillräckligt”. Men den industriella plockningen tar inte hänsyn till följderna för viltet, markägarna, närboende eller jägare. Att någon plockar en hink till husbehov, eller till sin gamla farmor, är precis vad allemansrätten är till för. Det är inte det som är problemet. Problemet är den storskaliga kommersialiseringen. Vill man ta vara på bärresurser utan att skada ekosystemen tycker jag att bärproduktion bör ske på odlad mark. Tekniken finns redan och används i stor skala i USA.
Skogen måste få behålla sina bär – för viltets skull, för markägarnas skull och för att bevara den biologiska mångfalden.
Roy Eriksson
Golden Mosquito LLC
