”Lammskinn populära i Japan”

Tusentals beiga kalkstenar formar den gamla ladugården som brer ut sig över gårdsplanen. Så har den stått sedan mitten av 1800-talet. Den dåvarande ägaren hann avlida innan byggnaden var helt färdig, och fasaden förblev oputsad.

– Det tycker vi är väldigt bra. Dels är det mycket finare, dels har det varit underhållsfritt i över 150 år, säger Andreas Sorby.

Numera används byggnadens bortre del som häststall medan den närmre utgör lokal för familjefestligheter som bröllop och jämna födelsedagar.

Stor potential i lammproduktion

Hans farfars farfars far köpte gården 1892 och på 1960-talet skiftades fokus från mjölk till dikor och lamm. När Andreas Sorby och hustrun Linda Barkemo Sorby tog över 2020 satsade de på lammen och utökade besättningen från 340 till uppåt 900 tackor. Samtidigt bidrog marknadsläget till att de ställde om gården till konventionell produktion efter 25 år som eko.

– Som konventionella kan vi gödsla vallarna och få tillräckligt med foder till fler djur.

Potentialen i svensk lammproduktion är stor, bedömer Andreas Sorby. Jämfört med mjölk och nöt är investeringskostnaderna lägre och omsättningen på djur snabbare.

– Det tar 15–24 månader från att en ko betäcks till att du har en kalv att sälja. För lamm kan du i stort sett få tillbaka pengarna på en betäckt tacka efter åtta månader. Jag tror att det finns mycket att hämta men det gäller att folk vågar tro på det.

Lönsamt kött och skinn

Branschen skulle tjäna på att bli mer samordnad, anser han. Men det handlar inte om att välja mellan kött och skinn.

– Det ena utesluter inte det andra. Köttet är grunden och det vi behöver lyfta men vi tar väldigt gärna vara på skinnen och ullen också.

Särskilt skinnen är en lönsam biprodukt. Genom företaget Gotlamm omsätter försäljningen mellan en och en halv miljon kronor om året, och via webbutiken hittar kunder från hela världen de gotländska lammskinnen. Tyskland och Japan är de största utlandsmarknaderna.

– Många har turistat på Gotland och hittar till webbshoppen den vägen. Skandinavisk design är också väldigt populärt i Japan.

Den största kundgruppen är däremot far- och morföräldrar som får nya barnbarn.

– De köper ett nytt skinn varje gång ett barnbarn föds.

Efterfrågan på skinn till nya familjemedlemmar är stabil men däremot märker Andreas Sorby av en svagare konjunktur.

– Under pandemin satt man i soffan och näthandlade och på sommaren blev det semester på Gotland. Så webbshoppen gick som hejsan och gårdsbutiken var knökfull. Vi märker stor skillnad mot nu när räntor och energipriser är högre och fler prioriterar att resa utomlands.

Sedan barnsben har Andreas Sorby varit inställd på att ta över släktgården. Vägen dit gick via gymnasieår i Göteborg, lumpen i Vaxholm, yrkesutbildning i Svalöf och lantbruksjobb på Nya Zeeland och i Kanada. Efter lantmästarstudier på Alnarp och arbeten i Västergötland flyttade han hem 2018.

– Allt jag har gjort har varit steg på vägen för att kunna ta mig hit.

Missade Cap:s startstöd

Med fyra syskon och föräldrar som inte hade bråttom att lämna över tog ägarskiftet lite tid. Det gick igenom när Andreas Sorby var 39 år, precis under 40-årsgränsen för startstöd via EU:s jordbrukspolitik Cap. Trots det föll han mellan regelverken. Först bedömdes hans lantbruk vara för litet för att ge rätt till startstöd, och när han tog över gården hade han redan varit företagare för länge för att kunna söka det.

– Beskedet var frustrerande och motsägelsefullt men är inget som jag gräver ner mig för.

Diskussionerna på EU-nivå om att bredda stödet från unga till nya lantbrukare tycker Andreas Sorby är bra.

– 40 år är inte särskilt ungt. Bättre vore att inte sätta en åldersgräns utan rikta stödet till nya lantbrukare för att möjliggöra stödet till fler.

Om gården stannar i släkten även i framtiden återstår att se. Hans 20-årige son är i dagsläget inte intresserad av att ta över lantbruket. Däremot finns det syskonbarn som har visat intresse, även om mycket kan hända under åren.

– När jag når pensionsålder är de i 25-årsåldern och det är ganska tidigt att ta över en sådan här verksamhet.