Hösten är här – då lämnas landsbygden som en övergiven sommarkatt

Jag tänker att landsbygden har blivit lite som vår allmänna sommarkatt.

Svämmar över med inlägg

När sommaren kommer vill alla ha den, gosa med den, mata den och ha den som sin. Sociala medier som Instagram och Facebook svämmar över med inlägg och bilder från lediga människor som tar för sig av landsbygden.

Alla vill ha och uppleva det som finns där.

Tar sig friheter

Man vill ha mindfullness och det är ”avkoppling utan uppkoppling” hit och dit. Man vill njuta av tystnaden och stillheten på landet, dess doftande växlighet och outtömliga förråd av bär, svamp och fisk.

Man tar sig friheter som att ställa sig på en bal med utsträckta armar, gärna i motljus. Man går genom en kornåker med de vajande axen som stryker mot handflatan, precis som i den där filmen – en närbild på det!

Man vill bada i sjön och grilla på klipporna medan solen sakta går ner.

Alla älskar katten

Då, på sommaren, älskar alla den där katten.

Men sedan när hösten och vintern kommer vill man fort tillbaka till sin snabba uppkoppling, fart och fläkt och bekväma civilisation.

Landsbygden lämnar man bakom sig som en övergiven sommarkatt. Man tänker inte på att de som bor där året om nu får ta hand om den tilltufsade katten.

Usel uppkoppling

De som är kvar har fortfarande usel uppkoppling, dålig service och undermåliga kommunikationsmöjligheter. Att det finns de som är ekonomiskt beroende av väder och vind. Att någon ska äta det man stod på eller gick i.

Det tänker man inte på när man steppar ut till busshållplatsen, missar bussen och får vänta tio minuter på nästa.

De som är kvar får själva plocka skräp vid sjön, laga eller kassera trasiga balar, avliva kor som ätit skräp som legat kvar i hagen och ställa allt tillrätta.

Mata den övergivna katten som ingen längre vill ha.

Vårda landsbygden

Ja, vi har ju själva valt att bo här, bortom all ära och redlighet tillsammans med sommarkatten året om. Vi tycker om det. Vi har tid att klappa katten medan vi väntar två timmar på nästa buss.

Men det är hög tid att folk i allmänhet och beslutsfattare i synnerhet också börjar ta lite ansvar för sommarkatten. Att man börjar vårda och behandla landsbygden och dess invånare med den respekt de förtjänar, året om.

För vet ni vad? Annars kanske katten inte finns kvar där när ni kommer nästa sommar…

Marie Rydell, förskolelärare och barnboksförfattare

Vad tycker du? Skriv en debattartikel – så här gör du!