Vi är mitt i en av de allra vackraste tiderna. När vetegrönt slår över till veteguld, kornet ser ut som bruten sammet. Näsborrarna fylls av tröskmognad, på eftermiddagarna ljuder förhoppningsvis det härliga muller när motorer flyter på som de ska. Det är skördetid efter nästan ett års möda. Det som ska vara växtodlingsårets nyårsafton och nyårsdag – med nya ljusa förhoppningar att blicka fram emot. För att skapa de allra bästa förutsättningarna, men ändå lita på vädrets makter, politikens och marknadernas nycker.
Mycket kan vi tycka olika om, men just detta tror jag att majoriteten av Land-läsare faktiskt kan enas om. Tidigare i våras skrev Emma Stenström, docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, en krönika i Dagens industri där hon efterlyste ett arkitektuppror över ”landsbygdens lådifiering”. Hon beskrev sin dagliga cykeltur genom Sveriges mest kritiserade kvadratmetrar – Slussen i Stockholm. Själv tycker hon att det är rätt fint. Hon ställde det mot sina helgutflykter i ett annat blickfång och frågar sig varför varje byggnation i Stockholms innerstad väcker sådan uppståndelse, medan ”de gigantiska fula logistikcentren som dominerar delar av den svenska landsbygden passerar obemärkt förbi.” Hon lyfter att vindkraft anses vara ett estetiskt ingrepp, medan lådifieringen accepteras. Är storstädernas kärnor viktiga än andra rum?
Jag tycker inte bara att de är fula, de stora serverhallar eller lagerlokaler som breder ur sig över den svenska landsbygden. Det är en exploatering av en ändlig resurs som vi, trots krig och elände, tydligen inte har vett att värdesätta mer. Den ovärderliga åkermarken. Städer och samhällen kan ju växa och utvecklas på mer hållbara sätt. Inte enbart byggas på det enklaste sättet, som åkermarken erbjuder. Och några hundratals hektar här eller där gör kanske inte så mycket. Fast när ingen har helhetsansvaret och landets bördigaste mark ständigt offras blir det en tragisk utveckling. Det verkar som precis allt annat är viktigare, vägar, bostäder, logistikcentrum.
Som opinionsjournalist för de gröna näringarna är det aldrig svårt att hitta drivkraften i att stå upp för lantbrukares och skogsägares rätt att bruka sin mark och utveckla sina företag. Men ibland kan det kännas en smula tröstlöst. Stora, övergripande frågor som kräver tid, tålamod och förstånd för att försöka baxa i rätt riktning, millimeter för millimeter. Likt en stor anonym logistiklåda längs en motorväg. Det är valår. Exploatering av åkermark är en fråga som rankades högt i Land Lantbruks valundersökning, men den finns förstås inte med i de stora mediernas valkompasser. Många ödesfrågor för det svenska gröna näringslivet hänger på strategiska beslut på hög politisk nivå. Men det här är en fråga som verkligen går att bryta ner på kommunnivå. Använd det! Sätt press på din hemkommun. Ställ kritiska frågor på exploateringsplaner och kräv svar från lokalt folkvalda. Debattera! Låt oss få njuta och äta oss mätta av vidsträckta gyllene fält även i framtiden – blott Sverige endast svensk spannmål har.
