Det talas om värderingar i samhället. Inte minst politiker talar om värderingar, specifikt svenska värderingar, och vikten av att människor som flyttar hit ska följa dem.
Jag har själv varit med om en värderingskrock. En tid var vår familj kommunala flyktingfaddrar och umgicks med en familj som flytt från krig i Sudan. Det blev promenader, kaffedrickning och ibland middagar i våra respektive hem. Språket var engelska.
Hemma hos dem blev vi trugade och trugade att ta mer av maten, vilket vi tyckte var lite jobbigt. Vid våra middagar trugade vi en (1) gång per tillfälle.
Som tur var pratade vi om denna skillnad, vilket var intressant. I deras samhälle ansågs det oartigt om inte all mat åts upp, det kunde tolkas som att maten inte var god. Envetet trugande ingick i spelet.
Vi å andra sidan är vana att säga ”men ta lite till” endast en gång (om det inte gäller nära kompisar som förstås får vräka i sig så mycket de känner för). Då bör gästen tacka ja och ta mer, men inte så att maten tar slut. Det kan tolkas som att värden anses snål.
Vi hade roligt och lärde oss nånting, både vi och sudaneserna, och detta var av typen lättviktig värderingskrock. Man lär sig och anpassar sig. Inget att bråka om naturligtvis.
När politiker orerar om svenska värderingar och att invandrande människor ska dela dem och följa dem, då slår de på större trummor än så.
Ett exempel: Kristdemokraternas partiledare Busch talar om att alla ska följa ”kristna värderingar” och att människor som kommer till Sverige ”måste lämna synen på att de ska bestämma vem deras dotter ska gifta sig med”. (Dagens Nyheter 260313).
Busch sade också i ett tal ett år före senaste valet att ”tydliga gemensamma värderingar är ett skydd mot det som vill slå sönder den tillit som gör samhället starkt”.
Ett annat exempel: Liberalernas partiledare Mohamsson skriver i Dagens Nyheter (260310) att hennes parti ”vågar ha åsikter om vilka värderingar som är bra och vilka som inte har en plats i Sverige”.
Hon ser ”byggandet av en värdegemenskap som centralt i integrationspolitiken”.
Men hallå partiledare Busch! Det finns redan ”tydliga gemensamma värderingar”.
Och hallå partiledare Mohamsson! En ”värdegemenskap” är redan byggd.
I Sverige finns nämligen en författning, som omfattar de fyra grundlagarna, samt en tjock lagbok där det står vad man inte får göra i vårt samhälle.
Det är våra tydliga svenska värderingar. Om man följer dessa noggrant utarbetade regler, så uppfyller man allt som krävs.
Till exempel regleras tvångsgifte i fjärde kapitlet i brottsbalken och kan ge fängelse i upp till fyra år. Svart på vitt.
När det gäller partiledarens dröm om att alla ska följa kristna värderingar kan vi läsa i Religionsfrihetslagen paragraf 1 att ”envar äger rätt att fritt utöva sin religion”. Det är vår gemensamma svenska värdering och den finns i vår författning.
Vi behöver inte malligt pådyvla någon en samling pretentiösa ”värderingar”. Allt står redan i lagen. Utom hur mycket man får äta på middagsbjudningar…
Läs även: ”Borrelian gjorde mig 30 år äldre”
