Nu är det första inflödet av vårfåglar i full gång. De som kommer nu är så kallade kortflyttare.
De har tillbringat den kallaste delen av vintern i nordvästra Europa. Det gäller framför allt Danmark, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Belgien och norra Frankrike.
Vänder om det blir kallt
De reagerar på mildvädret och drar sig norrut när de tycker att det är drägligt. Kommer bakslag i form av snö och kyla, så kan de tillfälligt dra sig något söderut igen.
Långflyttarna kommer senare. De övervintrar i framför allt Afrika och brukar återvända i slutet av april och i maj.
Ringduva - kolla efter den vita ringen
Hörs tidigt i södra Sverige. Det femstaviga spellätet är typiskt: ”doo-doo-doo-do…do”. Ses redan spelflyga genom att flaxa uppåt och dala nedåt på stela vingar. Typiskt kännetecken är den vita "ringen" på halsen.
Skogsduva - lyssna efter ramsan
Anonym duva som till och med kan vara något tidigare än ringduvan. Tvåstavigt spelläte, ofta i långa ramsor: oo-o, oo-o, oo-o (osv).
Sångsvan - har gul näbb
Kan ses övervintra även i södra Sverige, och drar sig norrut där den hittar öppet vatten. Skiljs från knölsvanen på sin gula näbb, plus att den har ett trumpetande läte till skillnad från knölsvanen som mest är tyst. En annan olikhet är att vingslagen är ljudlösa till skillnad från knölsvanens sjungande vingslag.
Tofsvipa - med klagande läte
En mycket tidig och väldigt tålig vårfågel. Redan i slutet av februari dimper den ner på fält och i våtmarker och låter höra sitt gälla och raspiga och liksom klagande läte.
Sånglärka - torrt och drillande läte
Också en orädd och mycket tidig återvändare. Soliga dagar sjunger den i södra Sverige redan i februari. Överflygande fåglar känns annars igen på sitt torra och drillande lockläte: ”prrit” eller ”prrly”.
Läs också: Här hittar du mycket mer om fåglar på Land!
