1. Trädpiplärka

Vistas helst i skogsmarker och hagar runt om i hela landet, förutom fjällkedjan.

Läte: Upprepade drillar och flöjttoner i varierat tempo, som oftast innehåller utdragna, dalande läten på slutet. Kan upplevas som upplyftande. Hanen sjunger ofta samtidigt som den flyger ner från trädtoppar mot grenar, på stela vingar.

2. Lövsångare

Det här är Sveriges vanligaste fågel, som många hör men få känner igen. Den finns över hela landet i de flesta biotoper.

Läte: Ett behagligt läte, västan vaggande. Mjukt visslande, fallande strof med lägre och svagare sluttoner som går över i drill. Lätet kan uppfattas vemodigt och varar i cirka tre sekunder.

3. Ladusvala

Den här fågeln finns i hela landet, utom längst upp i norr. Den är knuten till jordbruks- och lantbruksbygder och häckar oftast i gårdar där det finns kreatur, framförallt inomhus.

Läte: Sången utgörs ett glatt och livligt kvittrande, som sägs vara ett rent uttryck för livsglädje. I flykten ger den ifrån sig ett kort vitt eller vitt vitt.

4. Svartvit flugsnappare

Finns praktiskt taget i hela landet, men är vanligare i lövskogsmiljö.

Läte: Det är en utmaning att lära sig känna igen lätet, eftersom den inte riktigt står ut från mängden och inte har någon klar melodi. Sången är ganska omväxlande med en accentuerad liten strof. Upprepningarna är typiska och rytmiska och varar i cirka två sekunder.

5. Stenskvätta

Finns i princip i hela landet och föredrar öppna steniga områden. Allra vanligast är den på Öland och Gotland, men även i fjälltrakterna.

Läte: Sången brukar framföras på en upphöjd plast men också i flykten, kan höras under sen natt och tidig morgon, men också på dagen. Sången är kraftfull, snabb och hårt kvittrig och har en knastrig strof med lockläte invävt.

6. Rödstjärt

Finns i hela landet och trivs i öppna biotoper, undviker alltför täta skogar.

Läte: Sången är en aning vemodig och ganska kort och kan höras direkt i gryningen. Det är viktigt att lära sig känna igen den karaktäristiska nyckeltonen som alltid är hög och tunn, och som följs av ett varierat, lägre pladder.

7. Gök

Göken häckar i hela Sverige men är vanligare i norr, undviker Mälarområdet. Den finns i många olika biotoper men främst i öppna marker som odlingsbygder, hedar och alpin terräng.

Läte: Sången är den välkända tvåstaviga strofen ´ko-k´å´ med tonvikt på första stavelsen.

8. Svarthätta

Svarthättan häckar främst i södra och mellersta delarna av landet samt utefter Östersjökusten norrut. Den är ganska lätt att få syn på eftersom den anländer innan löven är helt utslagna, och hoppar omkring bland bruskar och träd på jakt efter föda. Förekommer i lummig och tät lövskog men även granskog.

Läte: Inleds lite tjattrande och försiktigt och följs sedan upp av höga klara flöjttoner som hörs långt och har en typisk rytm. Kan förväxlas med trädgårdsångare, men har ett långsamma tempo.

9. Tornseglare

Finns i hela landet, utom i fjällkedjan, men blir färre ju längre norrut man kommer.

 Läte: Har ett gällt, genomträngande och entonigt läte som hörs under högsommarkvällar, då de i kör ger ifrån sig skrik samtidigt som de flyger tätt över hustaken.