Efter en vindlande väg i Ludvikas utkant ligger ett rött litet trähus – som ett utropstecken.

Nästan bländande nymålat med faluröd fasad, vita knutar och en turkosblå dörr.

Genom den dörren rusade diktaren Dan Andersson i mitten av september 1920.

Han hade bråttom till tåget mot Stockholm, en resa han aldrig skulle återvända ifrån.

Dog samma natt

Natten mellan 15 och 16 september dog han i cyanidförgiftning på hotellrummet, bara 32 år gammal.

Det mycket dödliga giftet hade använts för att bekämpa vägglöss men fanns kvar i madrasserna som inte hade vädrats ordentligt.

– Han ville egentligen inte åka, men kände sig tvungen söka anställning på tidningar i huvudstaden. Han behövde tjäna ihop pengar nu när han skulle få en familj, berättar Maria Norgren.

Maria Norgren

Ålder: 59 år.

Gör: Skådespelare, driver musikteatergruppen Pajso.

Bor: I Gonäsheden i Ludvika.

Familj: Maken Stefan och sonen Ture 12 år.

Läs också: Louise flyttade till farmors hus djupt in i finnmarken

Hade börjat tapetsera

Hans fru sedan två år, Olga Turesson, väntade parets första barn och de skulle precis flytta in här i stugan på Marias släktgård.

– Dan hade börjat måla och tapetsera i stugan inför flytten men hann aldrig klart, berättar Maria.

Inne i stugan är det som att tiden har stått still i snart 100 år. Elden knastrar i den gamla vedspisen i det lilla köket.

Dottern Monika bodde här

Kökssoffan står kvar där den alltid stått invid det nötta träbordet.

– Här brukade hans dotter Monika sitta, även när hon hade blivit vuxen. Hon levde till 2009 och besökte oss ofta, berättar Maria.

Efter Dan Anderssons chockartade död fick hans fru Olga bo ensam i stugan med dottern Monika, som föddes sex månader efter.

– De bodde här under tre och ett halvt år och eftersom Olga arbetade som lärarinnan på dagarna så var Monika med farmor, pappa och hans syskon, berättar Maria.

Läs också: Celia gav gamla bildens plagg liv igen: ”Kunde inte sluta titta på strumporna”

Stugan stod redan på tomten

Stugan stod redan på tomten när hennes farmors far flyttade dit 1880. Han bröt ny mark här i det karga landskapet. Släkten var gruvarbetare och marken runt omkring är full av gamla dagbrott.

Nästa generation Norgren byggde ett hus till på tomten där Marias pappa var nummer fem i den stora syskonskaran.

Blev del av familjen

Monika blev som ett nionde syskon i familjen Norgren. Även efter flytten till Blötberget, ett par kilometer bort där Olga fått tjänst som lärarinna, fortsatte de att ta hand om flickan på dagarna.

– Min pappa Börje var bara sju år när Monika föddes och de stod nära varandra, berättar Maria.

Inne i husets kammare står en svart, sliten orgel med inramade foton på locket.

Familjens foton

På flera av dem tittar Dan Andersson allvarligt ut med sina stora, mörka ögon. Där finns den sista bilden av honom och hustrun Olga plus ett foto av Monika som liten med mamma Olga.

Och så ett foto av Marias farmor.

– Ja, hon blev som en extramamma även för Monika, som liten sa hon till och med mamma till farmor. Det var en trygghet för henne att vara här, säger Maria.

Läs också: De renoverar ödehus i Jämtland – som stått tomt i 100 år

Levde i pappans skugga

Hon berättar att det inte var lätt för Monika att hela tiden leva i pappans skugga, en pappa hon aldrig fick träffa. Och hennes mamma Olga berättade inte mycket heller.

– Nej, man pratade inte så mycket om sådant, svåra saker, på den tiden. Och Olga var nog lite introvert som person, säger Maria.

Skrivbordet står kvar

Vi går upp på övervåningen som egentligen är en kallvind. Där står ett skrivbord och en rejäl, svart pjäs till skrivmaskin av märket Royal med färgbanden lite tilltrasslade.

Här var det tänkt att han skulle sitta och skriva framför fönstret med utsikt mot byvägen.

Inristat namn

På den grovhyvlade fönsterkarmen står det inristat med sirlig skrift: Dan, den 20/8 1920.

– Då kunde ingen ana att han hade han mindre än en månad kvar att leva, säger Maria.

I dag är huset som ett litet museum, fullt av spår efter Dan Andersson. Då den var dragig och saknade rinnande vatten användes den inte under flera decennier.

Ville rädda huset

Renoveringsbehovet var stort och skulle kosta stora summor. Men Maria som nu har tagit över gården efter sina föräldrar, kunde inte låta huset gå under.

Under flera år försökte hon få olika institutioner att bli intresserade av detta kulturarv och lyckades till slut få huset klassat som en utvald miljö.

– Men att söka och redovisa bidrag tar längre tid än själva jobbet, säger Maria och skrattar.

Behöll det fula

Hon och maken Stefan har gjort mycket som de klarat själva och sedan anlitat hantverkare till de svårare arbetena.

Ledstjärnan har varit varsam renovering. Ibland så varsam att det har kliat i fingrarna på Maria att få göra mer.

– Men vi har behållit även det fula. Till exempel köksgolvet, som är lappat och lagat för man hade inte råd att köpa en hel linoleummatta, säger Maria.

Läs också: Downshifting: Christin växlade ner – lever på 27 000 kronor per år

Spår av fattigt liv

Huset är bevarat med alla spår av fattigdom och ett hårt liv. Det första hon och maken Stefan gjorde var att få taket lagat.

– Ja, det var akut, ett stort hål där vatten läckte och kunde förstöra hela huset, säger hon.

För att bevara husets ursprungliga stil såg paret till att taket lagades med sitt speciella Wedevågs falstegel, som läggs rakt till skillnad från vanligt tegel.

Hedrande priser

Marias noggrannhet och varsamhet vid renoveringen av stugan har uppmärksammats. Förra året fick hon Dalarnas Byggnadsvårdspris och det Björkmanska kulturpriset av Ludvika kommun.

– Oerhört hedrande, säger Maria stolt och betonar att stugan är öppen för besökare och grupper.

Dessutom är Maria frilansande skådespelare som gjort flera föreställningar om Dan Andersson. Även på plats i själva stugan, vilket ger en extra genuin känsla.

Hundra år sedan

I år, när det är 100 år sedan han dog, gör Maria en turné i med musikteaterföreställningen Jag hörde en sång om en stjärna en gång med sin grupp Pajso.

– ”Farbror Dan” är en del av min uppväxt och det kändes naturligt för mig att skriva hans och min släkts gemensamma historia i den här föreställningen, säger hon.

Vem var författaren Dan Andersson?

Dan Andersson är en av våra mest folkkära författare och poeter. Han föddes 1888 i Skattlösberg i södra Dalarna och har kallats proletärförfattare och finnmarkens egen nationalskald.

Han skildrade fattigdomen, slitet som kolare och landskapets skönhet.

Redan som 14-åring fick han Brefkort från Grangärde finnmark publicerade i Bärgslagsposten. Sedan följde Kolarhistorier, Kolvaktarens visor och Svarta ballader, bland andra.

Hans dikter har tonsatts av både honom själv och andra, den mest kända är Omkring tiggarn från Luossa.

Dan Andersson blev rikskänd efter sin tragiska död, bara 32 år gammal.

Varje år arrangeras Dan Andersson-veckan i poetens anda och spår runt om i finnmarkens kulturmiljöer i Ludvikabygden.