Det blåser kyliga vindar utomhus, och ett tunt snötäcke har lagt sig som en hinna över åkern.

Charlie och Paulina Westerlund har just kommit in från morgonens arbetspass ute i ladugården och dukar fram frukost. Elden sprakar i vedspisen och det doftar nybryggt kaffe i köket.

Barnen leker i köket

Hedvig, 2 år, och Pontus, 4 år, är lediga från förskolan och det gamla trägolvet knarrar under deras små fötter när de leker.

Paulina och Charlie vet vad långa arbetsdagar innebär. Från tidig morgon till sen kväll jobbar de på gården men även ute på andra gårdar.

Sjätte generationen på gården

Men de värderar livet på släktgården högt och att de är sjätte generationen som bor och verkar här.

Paulina häller upp kaffe till och berättar att det var ödet, och en farmor, som gjorde hon och Charlie träffades.

Och en jobbannons i Land som Charlies farmor satte in sommaren 2008.

Charlie sökte lantbruksjobb

I den stod att om någon bonde behövde en stark och ung kille, som drömde om att arbeta på en bondgård i Sverige, så fanns Charlie tillgänglig.

– Jag arbetade då i Norge, men kommer från Belgien. Min farmor bor i Stockholm och ville hjälpa mig att förverkliga min dröm, säger han.

– I Belgien är det omöjligt att få jobb på en bondgård om man inte själv äger den eller har kontakter som är jordbrukare. Jag hade inget av det.

Träffades tack vare Land

Många bönder svarade på annonsen och erbjöd Charlie jobb. Han valde till slut en gård i Nordingrå, i Ångermanland. En kort tid senare stötte han Paulina för första gången. Båda var och handlade på Ica-butiken i byn.

– Jag tänkte, honom har jag inte sett tidigare, säger Paulina.

De träffade på varandra vid några tillfällen efter det, och en kväll då det var dans i grannbyn insåg de att det fanns något mer än bara vänskap dem emellan.

– Nu sitter vi här med bondgård, vi är gifta och har två barn. Det har vi Charlies farmor att tacka för och annonsen i Land, säger Paulina och skrattar.

Slump att de tog över

Att de tog över familjegården är också en slump enligt Paulina. Plötsligt en dag sa hennes pappa att det var dags att göra någonting annat.

Han hade blivit tvärless på att bara arbeta. Han ville vara mer ledig och njuta av livet. Då bestämde sig Paulina, Charlie och Paulinas mamma att starta ett aktiebolag och driva gården tillsammans.

Efter ett par månader ville även mamman sluta, hon insåg det i takt med att pappan fick mer fritid. Hon överlämnade driften av jordbruket till Paulina och Charlie.

– Jag har vuxit upp med bondelivet, så det kändes inte konstigt att ta över gården, säger Paulina.

Hade mjölkkor först

På den tiden hade de mjölkkor och det var mycket jobb och långa arbetsdagar.

När deras första barn, Pontus, föddes insåg de att det inte var hållbart att jobba från fem på morgonen fram till sena kvällen.

– Vi började känna av den berömda väggen som alla pratar om, säger Charlie.

De bestämde sig för att förändra sin verksamhet och gå från att ha mjölkkor till att satsa på köttproduktion.

Stressig tid

Omställningen blev jobbig och tog tid att sjösätta. För att få ekonomin att gå ihop började båda att arbeta på andra bondgårdar på sidan av skötseln av den egna gården.

– Det var jättetungt under en period, jag fattar inte att vi orkade, säger Paulina.

Charlie menar att drivkraften för dem båda är att de älskar livet som bönder. Gården är på 100 hektar och mellan maj och oktober går mycket tid åt till vårbruk och skörd.

Barnen är med på gården

Då är det tur att barnen älskar att åka med i traktorn.

– Annars skulle vi inte få ihop det då förskolan är stängd de månader vi har som mest att göra. Vi älskar att ha med barnen, att de är involverade i det vi gör, säger Paulina.

Boningshuset är från början av 1900-talet, 180 kvadratmeter stort med åtta rum och kök.

Paulina och Charlie älskar huset som det är och har bevarat den gamla lantliga stilen. De har inte gjort om någonting alls inomhus sedan de flyttade in.

Var med i TV4:s ”Unga bönder”

För fyra år sedan var de med i TV4-serien ”Unga bönder” och det var en rolig upplevelse.

Charlie menar att det var positivt att programmet visade hur livet faktiskt är på en bondgård.

– Den sanna bilden visades upp, det var inget glamoröst eller förskönat, säger han.

Paulina bloggar

Att de fick chansen att delta tror de båda var för att Paulina driver bloggen Mitt liv som bonde.

Där skriver hon om hur det var att ta över gården och om den dagliga verkligheten som bonde.

– Jag skriver avskalat och öppet om hur livet ser ut på en bondgård, berättar hon.

Även om det är mycket jobb drömmer paret om att en dag kunna gå tillbaka till mjölkproduktion igen.

– Det är en väldigt kapitalkrävande bransch och svårt för oss unga att satsa just nu. Men vi ger inte upp vår dröm. Vi är mjölkbönder i själen, det bara är så, säger Paulina.

Lever sitt drömliv

Efter fikat är dags att titta till djuren i ladugården igen. Alla klär på sig och hunden Kajsa, 7 år, viftar glatt på svansen och vill följa med.

– Även om det stundvis är jobbigt, så älskar vi det här livet, säger Paulina, tar barnen i handen och går ner till ladugården.

Charlie fyller i:

– Ja, jag drog högsta vinsten. En familj och ett jobb på en bondgård.

Paulina och Charlie Westerlund

Ålder: 27 och 30 år.

Familj: Varandra, barnen Hedvig, 2 år, och Pontus, 4 år. Bondkatten Skrållan och blandrastiken Kajsa.

Bor: I Åsäng, Nordingrå i Kramfors kommun.

Gör: Driver en gård med köttproduktion med 50 kor (och 10 höns). Arbetar även på andra gårdar.

Drömmer om: ”Att börja med mjölkproduktion igen och kläcka fram fler höns och börja sälja ägg”.

Följ Paulina och Charlie via:

Instagram: mittlivsombonde

Facebook: Mittlivsombonde.

Blogg: www.mittlivsombonde.se