Det smaskar, grymtar och flåsar vid ligghallen en bit nedanför gården. Det är Kristins kor och kalvar som mumsar på höbalarna som hon just har landat där med högaffel.

Deras andedräkt ångar i den kalla luften men tack vare sin blandning av Angus- och Herefordras har de tjock, lockig päls som värmer.

En gigantisk tjur med ett enormt huvud och teddybjörnslikt krull bligar milt på oss medan han tuggar och idisslar.

– Det är Zeb, han är väldigt snäll, säger Kristin och kliar den stillsamme bjässen på huvudet.

Hon älskar att vara med sina kor och har utökat antalet från åtta till dagens 45 kor.

Läs också: Sara var 22 år när tog över släktgården i skånska Äspinge

Kristin har byggt nytt lösdriftsstall

Stolt visar hon det nybyggda lösdriftsstallet som precis har blivit klart. På golvet ligger tjocka lager av halm och kor och kalvar går tillsammans.

De går ute året om vilket syns på det mjukt betade kulturlandskapet, med stenar, träd och små skogspartier som ger djuren skön skugga sommartid.

Gården har rötter från tidigt 1700-tal

Hagby är en anrik by nära Uppsala, och omnämns redan på 1200-talet då den första kyrkan byggdes här.

Så gammal är nog inte Ekbolanda gård, men har troligen rötter från tidigt 1700-tal.

Det vittnar de äldsta byggnaderna om som det timrade sädesmagasinet och klockstapeln.

– Jag har fått dokument om gården historia men har tyvärr inte hunnit läsa dem ännu, säger hon.

Den ligger vägen slut, uppe på en höjd. Från fönstren i boningshuset kan Kristin blicka långt ut över landskapet från alla väderstreck.

Hennes egna marker närmast. På ena sidan åkrarna där hon odlar vall och spannmål och på andra sidan naturbetesmarkerna. Totalt har hon 110 hektar.

Vågade satsa på sin dröm om egen gård

Och hon blev förtjust i gården direkt.

– När jag såg gården för första gången kände att den var helt rätt. Den ligger nära en stad, Uppsala, men ändå på landsbygden, säger hon.

Kristin är uppvuxen på en ganska stor gård i Västergötland där föräldrarna födde upp kalvar (en mellankalvsgård) och odlade spannmål.

När det var dags för generationsskifte och hennes äldre bror skulle ta över gården, fick Kristin ut sin del och kunde skaffa en egen, mindre gård.

Hon var bara 23 år när hon köpte Ekbolanda gård 2017 och hade fortfarande två år kvar på agronomprogrammet på SLU; Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala.

– Så jag pluggade på heltid, jobbade deltid i en butik samtidigt som jag försökte dra i gång verksamheten här på gården, berättar hon.

Samarbetar med grannbonden

Även om hennes pappa kom hit ibland och hjälpte henne med skörd och djur, så fick Kristina klara sig själv på det stora hela.

– Det var ganska tufft. Hade ingen i närheten att fråga och utan fick försöka lösa problem som uppstod på egen hand. Men det var kanske nyttigt också, säger hon.

I dag har hon ett bra samarbete med grannbonden, där båda hjälper varandra vid arbetstoppar.

Gårdsbutik i sädesmagasinet

Idag har hon en växande verksamhet på gården. Särskilt gårdsbutiken med loppis och kafé, i det gamla sädesmagasinet har gått bättre än väntat.

– Ja, jag har haft öppet varenda helg för att det har varit så populärt, säger Kristin.

Hon öppnar dörren in till det flera hundra år gamla huset, där kaféborden står utmed de grovt timrade väggarna.

Hembakt och lokalt

Här säljer Kristin sina hembakade bullar, kakor och smörgåsar samt honung, sylt, saft och andra produkter från mathantverkare i trakten. Och inte minst, sina egna köttlådor, korvar och hamburgare.

Kristin har ett helhetstänk på sin Krav-märkta gård.

Hon gillar att få följa korna från att de är kalvar till att de själva får kalvar.

– Det är roligt att se dem växa upp. De gör ett fantastiskt jobb ute i hagarna med att hålla landskapet öppet, säger.

Så småningom hamnar djuren småskaligt slakteri i trakten. Sedan säljer Kristin det smakrika naturbetesköttet i lådor till kunder från både trakten och de närbelägna större städerna Uppsala och Stockholm.

Viktigt med naturbete för miljö och mångfald

Kristin brinner för att få sina kunder att förstå varför svenskt kött kostar mer, vad naturbete är och varför det är så viktigt för mångfalden och miljön.

Vissa helger tar hon hjälp av grannen eller sin pappa och grillar egna hamburgare som uppskattas stort av besökarna.

– Jag har hittat mitt sätt att leva här på gården nära djur och natur, säger hon.

Kristin älskar livsstilen på landet

Men även om hon gillar livsstilen innebär den också enormt mycket jobb.

– Nyss fick jag beställning på över 650 påsar fudge. Så jag har stått halva natten och kokat fudge, paketerat i påsar och sedan kört ut dem till kunden, säger hon.

– Men jag gillar utmaningar och att ta mig an projekt, fortsätter hon.

Läs också: Roland är den siste småbonden i Äskemo

Helt ensam på gården är hon inte. Torpet som tillhör gården har hon hyrt ut till ett par som har ett hästföretag och använder stallet här.

Men visst kan hon sakna en livskamrat att dela livet på gården med, även om hon trivs med att rå sig själv och kunna jobba så mycket hon vill och med vad hon vill.

Bonde söker fru

Kompisar (och TV 4) har försökt övertala henne att vara med i ”Bonde söker fru” men det har hon varit tveksam till hittills.

– Jag har knappt tid att ens tänka på att dejta. Jag trivs med att vara själv, är nog lite av en ensamvarg men såklart önskar jag någon att dela detta med i framtiden, någon som har liknande drömmar om ett gårdsliv, säger hon

Tyckte du om den här artikeln? Läs tidningen Land