Vårvintern är mild och gräset är redan grönt.  På sluttningen nedanför det röda bostadshuset på höjden betar en stor flock getter.

Några är fullt upptagna med att gnaga av bark och grenar på en nyfälld gran.

– Getterna rensar och röjer bättre än någon maskin, de öppnar upp markerna igen, säger Claire.

Borta är de igenväxta markerna med buskar, sly och björnbärssnår som fanns här när hon och maken Nils flyttade hit för sju år sedan.

Läs också: Kajsa sade upp sig för att starta getgård

Saknade erfarenhet

Det gjorde de utan att känna någon här, i skogsbygden norr om Svängsta, i Karlshamns kommun.

Båda jobbar med IT och hade ingen erfarenhet av att driva en gård. Nils växte upp i Järna söder om Stockholm och familjen hade höns. Claire bodde i en förort till Stockholm och var hästtjej.

De träffades på universitetet, bodde i en liten lägenhet och tillbringade mycket tid ute i skogen och jobb

Men båda längtade ut till landet, efter natur, djur och odling. 2014 gick de en mejerigrundkurs vid Eldrimner, centrum för mathantverk i Östersund.

Då fick de göra ett studiebesök på en getgård i Värmland som visade sig bli avgörande för parets framtid.

– Ja, efter att vi hade fått träffa getterna och kela med killingarna bestämde vi oss: Vi ska bli getbönder och göra getost, säger Claire.

Letade noggrant

De gick lite originellt tillväga när de letade gård, i linje med att de är teknik- och IT-fantaster.

Via ett digitalt forskningsprojekt kunde de skriva in koordinater för olika platser för att få fram fakta om förhållandena där, som sol, vind, nederbörd, luftfuktighet och temperatur.

– Vi var ute efter en längre odlings- och betessäsong och riktade in oss på södra Sverige. Det visade sig att de mest optimala förhållandena fanns i Blekinge, berättar Nils.

Gården i Slänsmåla visade sig ha ett perfekt läge, skyddat med bara två mil söderut till havet vid Hanöbukten.

Under visningen av gården föll de för det gammaldags kulturlandskapet med serpentinvägar, stengärden, kullar och smågårdar.

Gårdshuset är från sent 1800-tal men gården tros vara äldre och till den hörde 8 hektar mark, som hade legat obrukad och igenvuxen i flera år.

Skaffade lantrasgetter

Det första året hade Claire och Nils gården som ett sommarställe. De renoverade, målade, städade och planerade.

När de kunde hitta lösningar med distansarbete för sina respektive jobb kunde de flytta hit på riktigt, 2016.

Några månader senare köpte de ett tjugotal getter av Svensk lantras.

Sedan dess har flocken utökats och är idag drygt 60 getter med ungdjuren inräknade.

– Det var lite kaos i början. Vi hade inga rutiner eller vana och det var inte lätt. Bara att bygga en hage som höll getterna på plats var svårt, säger Claire och skrattar.

Gårdsmejeriet startade de 2018, då de hade byggt om för att uppfylla alla de krav som ställs på livsmedelsproduktion.

40-50 getter mjölkas

Mejeriet är inhyst i en container som baxades på plats intill ladugården och inreddes med all utrustning som behövs.

– Vi har mellan 45-50 getter som mjölkas i mjölkstallet med mjölkmaskiner, två gånger per dag. Det tar cirka 1,5 timme varje gång, säger Claire.

Under högsäsong pågår mjölk- och osthanteringen dygnet runt varje dag, men mycket sker automatiskt.

Mjölken kyls, pastöriseras, syras, ystas och ostmassan hanteras enligt de olika recepten.

Det är här i mejeriet som Nils och Claire har hittat på sina fiffiga, digitala tekniklösningar underlättar, spar tid och el.

Deras ”Internet of Cheese” är ett automatiskt system för osttillverkningen, som bland annat effektivt spar el.

– Elen kan exempelvis kosta 8 kronor per kilowatttimme dagtid men bara 30-40 öre nattetid. Då har vi programmerat så att ystningen pågår under natten, berättar Nils.

Styr med rösten

I rummet intill ladugården och mjölkstallet hänger i en slang med en spenkopp på väggen invid mjölktanken.

Nils tar upp spenkoppen och talar i den som om det vore en mikrofon och det är det!

Han ger ett speciellt röstkommando och då hissas mjölktanken upp mot taket och mjölken rinner via en bred slang från tanken genom ett hål i väggen in i själva mejeriet som ligger vägg i vägg.

Mjölken fyller en stor rostfri ystgryta som värms upp och där påbörjas processen, först med pastörisering.

– Jag har programmerat så att många moment sköter sig själv utan att jag behöver byta kläder och gå in i mejeriet. Mycket praktiskt, säger han.

Genom röststyrning kan paret också välja vilket recept som ska följas i mejeriet. Då mäts mängden mjölk i tanken så räknar datorn ut exakt hur mycket löpe och vilken typ av mjölksyrakultur som ska tillsättas.

Automatisk hantering

Nils och Claire har också skapat program som underlättar hanteringen av ostmassan, för olika sorters ost.

– Salladsostmassan ska till exempel vila i 20 minuter, röras i 5 minuter, vila igen i 25 minuter och sedan röras tills Ph-värdet är 6,2, säger Claire.

– Det är ganska krångligt att passa denna process, men när vi kan programmera in den så att det går automatiskt kan vi göra annat, fortsätter hon.

Via dataskärmen  på väggen eller mobilen, har de koll och kan styra temperatur, Ph- värde med mera.

Alla uppgifter sparas och alla moment dokumenteras. Det skapar trygghet och ger även underlag för statistik. Tillsynsmyndigheten miljöförbundet Blekinge Väst kan enkelt kontrollera vad som finns i varje ost.

I dag tillverkar paret ett tiotal hantverksostar och anlägger nu en ostkällare, för lagring, i gårdens gamla jordkällare.

– Att göra ost är en blandning av matlagning, kemi och magi, säger Claire. Det krävs en hel del jobb innan man kommit på knepen för att det ska bli riktigt bra.

Automatisk etikettering

Nils har även programmerat en dator som underlättar vid hanteringen av den färdiga osten. Lägg de vakuumpackade ostbitarna på vågen och tryck på knappen så kommer det etiketter med produktens namn, vikt, pris och bäst före datum som printas ut.

– Att hitta digitala lösningar i produktionen är vår styrka. Många andra mindre lantbruk och småskaliga verksamheter skulle kunna spara mycket tid och pengar, säger han.

Läs också: Anna Kälvebrand driver Ostmakeriet på Rindö

Nu vill de hjälpa andra företag med skräddarsydda digitala lösningar.

– Även små gårdar och matproducenter kan vara digitala, vår gård heter ju Framtida bruk, säger Claire.

I hagen betar getterna obekymrade om den nya tekniken. Och trots att Slänsmåla ligger lite ensligt känner sig Claire och Nils inte isolerade

Populärt med getter

Via rekoring, matnätverk och medlemskap i Centerpartiet har de träffat många likasinnade, med anknytning till jordbruk. Och har fått god kontakt med grannarna.


– Det kommer förbi folk hela tiden. Verksamheten och djuren lockar besökare, berättar Claire.

Gården heter Framtida Bruk

Namn: Claire och Nils Sjöström.

Åldrar: 34 och 41 år.

Bor: I Slänsmåla, nära Svängsta i Karlshamns kommun.

Gör: Driver getgården och mejeriet Framtida Bruk. Nils är IT-säkerhetskonsult, och Claire jobbar med HR-system.

Familj: Varandra och hundarna Raol som är vallras och Thor, av rasen boerboel.

Drömmer om: Att vidareutveckla vår verksamhet, getterna osten, och börja erbjuda andra småskaliga lantbruk och verksamheter digitala system.

Aktuella: Deras ”Internet of Cheese” fick andraplatsen i Land lantbruks Teknikutmaning 2022.

Mer information finns på deras hemsida Framtida Bruk på Instagram och Facebook.