Familjen Rönnlund: Vi bytte mjölkkorna mot kameler

När man svänger in till byn Mickelsträsk, fyra mil norr om Umeå, möter en ovanlig syn. I det västerbottniska landskapet hagarna betar exotiska djur som kameler, alpackor och lamadjur.

Nyfikna kameler välkomnar

När Land är på besök kommer kameler springande emot oss. Mest glad och nyfiken är lilla Nova, kamelfölet som helst vill vara närmast och bli klappad av alla besökare. Det är familjen Rönnlund som har har valt en annorlunda väg för att utveckla sin gård, som har funnits i mamma Ann-Christins släkt i generationer.

Tvingades sluta med mjölkkor

Där har djur alltid varit en viktig del av jordbruket. Men lönsamheten blev allt sämre, först fick de sluta med mjölkkor och sedan tjurar. Familjen började fundera över hur de skulle utveckla gården.
– Vi ville satsa på turism och upplevelser för att få fler ben att stå på, men göra något annorlunda för att inte försvinna i mängden, berättar Ann-Christin.

Dottern Linda fick idén om kameler

Mickelbo gård drivs av henne, maken Lars-Ove och dottern Linda som bor i granngården med sina två barn, femårige Harry och åttaåriga Lena.
Tanken på kameler dök först upp hos Linda. När familjen fick veta att de kunde köpa ungdjur från Ölands kamelranch bestämde de sig snabbt.

Hämtade kamelerna på Öland

Ann-Christin, Linda och då fyraåriga Lena körde ned till Öland och hämtade två kameler i en hästtransport.
– Vi sa till Lena att hon inte skulle berätta något på dagis, berättar Ann-Christin. Men hon kunde inte hålla sig utan sa: ”Det kan jag i alla fall säga att vi ska hämta något som har två pucklar …”

Annorlunda mot hästar

Kamelerna Ämbla och Korche var nio månader gamla när de klev ombord på transporten. Linda har hållit på med hästar hela livet, men att hantera kameler var något helt nytt.
– Att hämta dem var både roligt och spännande, jag förstod inte alls deras språk, säger hon.

Kräks när de är trängda

Nej, kameler kommunicerar på sitt eget sätt. Känner de sig trängda kan de spotta, eller snarast kräkas. Något Ämbla gjorde när Linda skulle ge henne foder en av de första dagarna.

– Jag fick det över mig och in i munnen. Det var inte behagligt. Men man sätter sig ganska snabbt in i hur olika djur kommunicerar. Dessutom är djuren framför allt individer, och alla individer är olika, säger hon.

Kameler bakom lagårn

De nya djuren väckte stor uppmärksamhet i byn, där de stod i den västerbottniska djupsnön.
– ”Det står kameler bakom lagår’n!” sa den förvånade grannen till sin fru. Men hon trodde honom inte, berättar Ann-Christin leende.

Intresset var stort

En annan bybo skämtade: ”De tror så mycket på klimatförändringarna att de har skaffat sig ökendjur”.
När kamelerna väl stod på plats blev det närmast en dominoeffekt.
 Vi såg ju att det var ett väldigt intresse för dem, berättar Ann-Christin.

Utökade verksamheten

– Jo, det ena ledde till det andra och allt föll på plats, konstaterar Linda. Det krävs dessutom tillstånd av olika slag även för att ordna någon enstaka aktivitet, som exempelvis kamelridning. Det var lika bra att dra på för mer när vi ändå höll på.

Hagarna fylldes av ovanliga djur

De två kamelerna var först ut i. Sedan dess har hästar och tjurar fått sällskap av många fler ovanliga djur – jakar, alpackor, åsnor och lamor. Plus getter och kaniner.
Snart fylldes hagarna med mer eller mindre ovanliga djur, bland dem också hotade gamla lantraser som lappgetter, linderödsvin och blekingeankor.

Barnen får klappa djuren

Djur som man får träffa och klappa, och de finns i alla storlekar för att även den som är lite rädd för djur ska hitta några att gosa med.
– Minishetlandsponnyer, marsvin och kaniner är bra för barn och ovana, berättar hon.

Café med gårdens hamburgare

Ett café med ett litet kök byggdes, som snart fick utökas rejält med nya sittplatser både inne och ute. Här serveras hamburgare med kött från gårdens tjurar, våfflor och hembakat kaffebröd i rejäla bitar. Nu ska restaurangen snart byggas ut ännu mer och fler kassor installeras – på grund av den stora folktillströmningen.

Garn från egna alpackor och kameler

I ett hörn av caféet finns en gårdsbutik med försäljning eget nötkött, och några olika produkter från andra gårdar. Dessutom garn spunnet av ullen från gårdens kameler och alpackor.
– Ullen är riktigt fin, varm och skön, berättar Linda.

Tog paus i läkarstudierna

Linda har tagit en paus i studierna till läkare, det blev alltför mycket att göra på gården. Om hon kommer att återvända är inte helt säkert. Hon har redan ett drömjobb.
– Att arbeta med djuren är det bästa som finns! Ska du få djur som är sociala och trevliga så krävs det att du tycker det är roligt att jobba med dem. Sen är det kul att kunna dela med sig, att få ge folk som sällan kommer i närheten av djur en möjlighet att träffa dem på ett positivt sätt.

Allt fler besökare för varje år

Besökarna har blivit fler för varje år, och många kommer tillbaka.
– Det är kul! Vi får väldigt positiv respons. Det taggar en att fortsätta utveckla och göra saker och ting ännu bättre, säger Linda.
Inför nästa säsong ska ett nytt restaurangkök byggas, och det ska bli fler kassor. Sommarens folktillströmning orsakade alldeles för långa köer.

–Vi håller också på att bygga en inomhusanläggning där vi kan visa djuren, hela den gamla ladugården ska göras om, berättar Ann-Christin. På det sättet blir vi mindre väderberoende, och får bättre möjligheter att ha öppet även på vintern.

Planer på tropikavdelning

Det blir även fler djur framöver av olika slag, bland dem troligen emuer och nanduer, en mindre strutsfågel.
En tropikavdelning finns också i framtidsplanerna. Ormar, ödlor, spindlar, snäckor, sniglar och diverse andra djur ska få plats där är det tänkt.

Fullt av djur hemma

Medan vi pratar rör sig några fler husdjur runt benen. Här finns för ögonblicket ingen jakthund, men både dvärgpinscher och chihuahua. Totalt fyra hundar, och dessutom fem katter. Det övergivna lammet Clas-Göran har fått en plats på gården och ligger under fikabordet som om han också vore en vovve. I bakgrunden blandas tjurarnas råmanden med åsnornas skri.

Djurintresset är grunden för Mickelbo gård.
– För fem år sedan hade vi ingen aning om att det skulle se ut så här, men det känns samtidigt som en ganska naturlig utveckling av gården, säger Linda. Den är en blandning mellan djurpark och lantbruk.

Familjen hjälps åt med det mesta

Namn: Ann-Christin, Lars-Ove och Linda Rönnlund
Ålder: 54, 58 och 31 år.
Bor: I Mickelsträsk.
Arbete: Ann-Christin sköter bokföring, matlagning, butik och café, Linda sköter djurpark och ullhantering, Lars-Ove tar hand om jord och skogsbruk. Alla deltar i byggnationer, och hjälps åt med det mesta.
Familj: Ann-Christin och Lars-Ove är föräldrar till Linda, som är mamma till Lena, 8 år, och Harry, 5 år.
Intressen: Ann-Christin målar tavlor, Lars-Ove jagar, Linda har två travhästar.
Hemsida: Läs mer om Mickelbo gård på mickelbo.se  eller följ dem på Facebook.