Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Landkoll 11 september

Sonja i Huddinge förebilden till Pippi Långstump

Huddinge

Det påstås att Pippi fyller 75 år. Fast i verkligheten är det 86. Och hon bor i Huddinge ...

 Stark, egensinnig och snäll. Sonja och Pippi har mycket gemensamt. Förutom fräknarna och hårfärgen.
Stark, egensinnig och snäll. Sonja och Pippi har mycket gemensamt. Förutom fräknarna och hårfärgen. FOTO: Petter Kalrsson

”Villa Villekulla” är byggt i mexitegel, Herr Nilsson har blivit brädad av ett stim akvariefiskar och sockerdricksträdet är svett i barken efter en misslyckad brandövning.

Men Pippi är sig lik:

Rödspretig kalufs. Illmarig blick. Egensinniga tankar. Skön svada.

– Fast fräknarna skulle jag gärna sluppit. Jag blir bara prickigare och prickigare med åren. Kolla bara på den här stora mitt på näsan!

Säger Sonja Melin, som för 75 år sedan inspirerade en tillfälligt sängliggande Astrid Lindgren att skriva en saga som blev världsberömd.

FOTO: Petter Kalrsson

Glömde bort sin dotter

Och högst flickaktig är hon fortfarande, 86-åringen som numera lever i ett hus fullt med egenhändigt målade blomtavlor i Stockholmsförorten Fullersta, efter ett långt liv som fruktförsäljerska i Hötorgshallen.

Ty äter den diktade Pippi Långstrump helst pannkakor och 18 kilo karameller, så föredrar förebilden frukt och grönsaker.

När sådant funnits att tillgå, vill säga.

– Jag fick hemskt dåligt med mat, när jag växte upp. Det var krigsår och fullt med råttor i stan. Mina föräldrar var mycket unga när de fick mig. De hade så roligt att de liksom glömde bort att jag fanns.

 Astrid Lindgren blev förtjust i Sonja när hon dök upp på dottern Karins barnkalas. Sedan den dagen var Sonja Astrids Pippi.
Astrid Lindgren blev förtjust i Sonja när hon dök upp på dottern Karins barnkalas. Sedan den dagen var Sonja Astrids Pippi. FOTO: DPA / IBL Bildbyrå

– I stället fick jag själv dra runt i Stockholm mest hela tiden. Åkte fyrans spårvagn och låtsades att jag tillhörde olika familjer. Slank av och på utan att någon märkte det. Det gjorde mig självständig och stark.

Barnkalas hos Astrid Lindgren

Sju år gammal bjöds Sonja Margareta Sandin, som hon då hette, på barnkalas hemma hos Astrid Lindgren på Dalagatan i Stockholm. Ett besök som gjorde djupt intryck på dem båda.

– Jag och Astrids dotter Karin var klasskamrater i Gustav Vasa skola. Jag hade aldrig sett ett så fint hem som hennes. Det fanns ju både badkar och värmeelement. Själv var jag van att alltid frysa. Hemma på Gästrikegatan hade vi bara kakelugn och vedspis.

Astrid viskade i Sonjas öra

Astrid noterade i sin tur att den rödhåriga Sonja inte betedde sig som de andra barnen:

”Medan de lekte stillsamma lekar, skalade den här rödhåriga flickan glatt runt på egen hand. När jag sedan vrickade foten och hamnade till sängs och började skriva en saga, var det Sonja jag först kom att tänka på.”*

– Fast det tog några år innan Astrid en dag kom fram och viskade i mitt öra att jag var förebilden till Pippi. Det blev liksom en hemlighet mellan oss. ”Du ska alltid vara Pippi” sa hon.

Ofta hål på strumporna

Så hur mycket Pippi var du?

– Hemskt snäll har jag nog alltid varit. Jag minns hur jag brukade ge pengar till barnen i Afrika, som jag hörde hade det så svårt. Sen ogillade jag skolan och hade ofta hål på strumporna, precis som Pippi. Och så var det håret förstås. Fast numera måste jag färga det för att få det riktigt rött.

Men ingen egen häst eller apa?

– Jag tror konstigt nog att jag aldrig har sett en levande apa i hela mitt liv. Men en häst har vi faktiskt ägt. Och jag gillar att spela på trav.

Hur stark är du då?

– Mycket. Fast mest i anden, haha.

För precis som Pippi har Sonja aldrig låtit någon annan styra hennes liv. Maken Folke var själv en fri själ som glatt lät sin hustru fylla huset med ständigt nya blomstermålningar.

– Vårt äktenskap kunde inte ha varit bättre. Till skillnad mot Astrids, som jag förstod kunde vara rätt slitigt ibland. Hon brukade säga till mig att hon sjöng, när hon var arg på sin man. Och jag minns att hon sjöng rätt ofta…

Hur var Astrid att umgås med?

– Åh, fantastisk. Precis som andra kändisar, som Stellan Skarsgård och Sven-Bertil Taube, kom hon ofta förbi och handlade av mig i Hötorgshallen. Då fick jag alltid en stor kram.

– Och jag vet att hon var viktig för de där lite vilsna killarna som brukade hänga i Vasaparken, strax utanför hennes hus. Dem försökte hon alltid hjälpa och stadga upp. Jag tycker det är självklart att det borde ligga ett Astrid-museum i parken i dag.

 Att Astrid Lindsgren inspirerades av Sonja när hon skrev om Pippi är inte så svårt att förstå.
Att Astrid Lindsgren inspirerades av Sonja när hon skrev om Pippi är inte så svårt att förstå. FOTO: Arkiv, TT

Gav hon dig sina böcker?

– Javisst, men inte tänkte jag någonsin på att be om en signatur. Det var ju lite dumt. Men oj vad jag har läst dem för mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Du gillar pippi-böckerna?

– Gillar?! Det är den bästa bok som någonsin skrivits för oss kvinnor. Fatta hur de flesta svenska tjejer var innan Pippi kom. Alla fostrades till att vara hemma och sköta om hemmet. Men Pippi ändrade på allt det där. Varenda kotte som gick i vår klass skaffade sig ett eget yrke.

Varför blev du just fruktförsäljare?

– Pappa hade ett stånd i Hötorgshallen. Fast egentligen borde jag nog ha gått konstfack. Det hade passat mig bättre. Och hade jag kunnat skura med borstar på fötterna som Pippi, så hade det varit jäkligt kul. Jag älskade att fara runt och vara ute på kvällarna och leka, speciellt med killarna.

Lika olydig som Pippi?

– Nja, det vågade jag inte. Då fick jag stryk av mamma. Fast jag älskade henne ändå. När hon dog bara 53 år gammal sörjde jag henne något hemskt. Fast då sökte Astrid upp mig och sa: ”Nu kan jag vara din mamma.”

Läs också: Hon var Pippi Långstrumps ”mamma”

Astrid en ovanlig extramamma

Det blev en ovanlig extramamma. In i det sista brukade Astrid och bästisen Elsa Ohlenius klänga i träd och leka ”En i taget till sju gravstenar” på stans kyrkogårdar.

– Astrid var en supertuff kvinna. Skarp och vass som bara den. Speciellt gillade jag när hon gav sig på Gunnar Sträng.

Far runt som en vilde

Men även Sonjas egna barn fick tidigt vänja sig vid en mamma som inte gick i ledband.

Fortfarande 86 år gammal far hon, trots dåliga ben, runt som vilde i en trädgård som inte är helt olik Villa Villekullas: lätt vildvuxen, men charmig.

– Synd bara att mitt eget ”sockerdricksträd” är lite skadat i barken. Det tog stryk när brandkåren hade övning för många år sedan.

Du gillar att klättra i träd?

– Nja, det är nog det enda som skiljer mig från Pippi. Där är jag lite av en fegpotta, faktiskt.

Men riktigt stor blir du aldrig?

– Nej, jag är ju fortfarande jättekort, haha!

Fast några krumelurpiller har du aldrig tagit?

– Nä… eller … ja, lite piller har jag väl behövt stoppa i mig som alla andra. Men krumelur är jag bäst själv.

* Ur boken Från snickerboa till Villa Villekulla av Petter Karlsson.

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen