Häromdagen blev jag intervjuad av Östgöta Correspondenten om årets skördeläge. Det är inte första gången telefonen ringer när det handlar om väder, odling eller produktion. Men det slog mig under intervjun att samtalet hade en ovanlig ton. För en gångs skull handlade det inte om problem. Det ställdes såklart en del frågor som försökte leda samtalet dit men huvudsakligen var budskapen positiva. För oss ser skördeläget otroligt gott ut. Kanske det bästa året sedan vi tog över gården. Och det är skönt att få berätta.
Lantbruket är en näring där vi ständigt hanterar osäkerheter. Vi är beroende av sådant vi inte kan styra över, samtidigt som samhällets förväntningar på oss blir fler och större. Därför är det kanske inte konstigt att mycket av det offentliga samtalet kretsar kring risker och bekymmer. Men ibland funderar jag på om vi har blivit lite för duktiga på att berätta när det går dåligt och lite för försiktiga med att berätta när det går bra.
Det finns förstås en ödmjukhet i det. En bonde vet att inget är klart förrän grödan ligger i lager. Nästa veckas väderomsvängning kan fortfarande förändra förutsättningarna. Samtidigt får försiktigheten inte bli så stor att vi glömmer att lyfta fram framgångarna. För sanningen är att svenska lantbrukare åstadkommer väldigt mycket. Varje år produceras mat, energi och råvaror trots att förutsättningarna ofta är allt annat än enkla. Vi investerar, utvecklar våra företag och anpassar oss till nya krav. Vi löser problem som få andra ens ser.
När utfallet sedan blir bra borde vi också våga säga det. Inte för att skryta. Inte för att blunda för de utmaningar som finns. Utan för att ge en mer rättvis bild av verkligheten. För om den enda berättelsen om svenskt lantbruk är att allt är svårt, vem ska då vilja ta över gårdarna i framtiden? Vem ska vilja investera i livsmedelsproduktion? Och hur ska konsumenter kunna känna framtidstro kring svensk mat?
Som alltid kommer årets skörd inte att se likadan ut över hela landet. Jordbruket är sällan så enkelt. Men här hos oss ser det lovande ut. Det är ett resultat av många timmars arbete, gynnsamt väder och en portion tur. Det var därför ovanligt trevligt att prata med en journalist. Inte om kris. Utan om möjligheter.
Och kanske behöver vi göra det lite oftare. För den dag vi inte längre kan glädjas åt det som går bra riskerar vi att glömma varför vi gör allt det hårda arbetet från början. Då tappar vi något som lantbruket behöver mer än någonsin: framtidstro.
