När de sista produktionslantbrukaren John Widegren (M) lämnar efter åtta år i riksdagen är det första gången sedan Arboga möte 1435 som den högsta beslutande församlingen är utan en aktiv bonde.
Under flera hundra år har alltså svenska bönder haft en självklar representation. Först som ett av de fyra stånden – sida vid sida med adel, präster och borgare. Det var ovanligt, i stora delar av Europa var lantbruket istället representerat av adeln. I den mån det fanns representation vill säga.
Stannar vi kvar i jämförelsen med det europeiska jordbrukets förutsättningar och utveckling sticker Sverige tillsammans med övriga nordiska länder ut. Även vi har jordägare, adel och gods, då som nu. Samtidigt har vi haft en hög andel självägande bönder, småbrukare och även nybyggare som brutit sin egen mark, här i Graatja i södra Lappland, där jag hör hemma – så sent som under 1900-talet.
Det stora antalet självägande bönder som betalade skatt och gjorde militärtjänst spelade en så pass viktig roll för kungariket att de bereddes plats i de beslutande församlingarna. Representationen i sig stärkte självägandet och brukandet av mark i hela landet. Inte bara bönderna hade fördelar av detta. Att män — inte alla män — i grunden var fria och kunde äga, bruka och rösta banade väg för svensk demokrati, lokalt självstyre och medborgliga rättigheter. Svält till följd av klyftor och fattigdom var påtaglig även hos oss. Den var värre för människor i städerna än på landsbygden, där det snarare var missväxt som drev utvandringen. Att livsmedel producerats, mark ägts och brukats på en så stor och glesbefolkad yta har spelat roll för svensk tillväxt. Dessutom har det skapat resiliens — motståndskraft — som håller exploatering av mark och odemokratiska rörelser stången.
Kanske är det naturligt att den sista bonden lämnar riksdagens plenum. Allt färre bor på landsbygden, allt färre är bönder. Varför ska just lantbruket vara representerat? Ja, svaren är desamma som i Arboga 1435. Vi är en viktig del av svenskt försvar och beredskap. Vi bidrar till svensk ekonomi. Vi är en garant för grundläggande demokratiska rättigheter. Vi sätter mat på bordet och mättar magar.
Måhända kan en icke-bonde vara bra för lantbruket. Måhända kan vad som helst hända under och efter en valrörelse. Trist är det i vilket fall.
