Hon var sist ut av de 16 ryttarna, men lyckades klämma till med 70,341 procent på hästen Zernard.
– Det här är det bästa hittills i mitt liv, säger Louise Etzner-Jakobsson till TT, efter dressyrbronset.
Den 56-åringa ryttaren har en bakgrund som dressyrtränare, men för fem år sedan kunde allt ha fått ett tvärt slut. På eftermiddagen den 5 augusti 2011 skulle hon leda in den sista hästen i stallet hemma på gården i Eksta.
Skallen krossades
På ett ögonblick förändrades livet.
Hästen trampade henne på ena foten och situationen slutade med ett kraftigt kast från hästen. Louise slungades uppåt och baklänges upp i luften, hon landade på rygg och slog huvudet i golvet med våldsam kraft.
Skallen var spräckt och på Visby lasarett konstaterades flera hjärnblödningar. Det var osäkert om Louise någonsin skulle kunna gå igen.
I går gick ryttaren fram till prispallen, stödd på en krycka.
Vägen tillbaka har varit lång och inte alls självklar.
Tillbaka på hästen
Kampen för att komma tillbaka upp på hästryggen har krävt mycket och inför resan till Rio var målsättningen att vinna guld. I bronsritten kunde Etzner-Jakobsson fokusera helt på sin egen ridning och hade därför, när hon gick i mål, ingen aning om vilka procent de övriga ekipagen hade. Det fick hon reda på först efter att hon skrittat ut från banan.
– När jag fick reda på att jag tog brons så fattade jag inte att det var sant först. Och det är nog så att jag fortfarande inte har fattat det riktigt, säger hon till TT.
Prestationen gav inte bara medalj. Den säkrade också en plats i fredagens kürfinal. Där är hon en av sju ryttare som gör upp om medaljerna.
Hoppet om en guldmedalj lever än.
