Livet på landet

Kolmilan i Olofsbol har blivit bygdens stora folkfest

Det började med en vilja att bevara den gamla konsten att kola. I dag har kolmilan i Olofsbol vuxit till en folkfest som lockar tusentals besökare – och får människor i bygden att mötas över generationsgränserna.

Publicerat: 11 augusti 2026 kl 08:00

Två personer sköter en rykande kolmila i skogen med texten EBBA på sidan
Kolmilan i Olofsbol i småländska Tingsryds kommun tändes av projektledarna Joakim Ingemansson och Ingemar Nilsson. En präst döpte den till Ebba under högtidliga former, då kolmilor ska ha kvinnonamn enligt traditionen. Foto: Privat

För femte gången har kolmilan tänts i Olofsbol, strax söder om Ryd i Tingsryds kommun. Det som började som ett sätt att hålla den gamla kolarkulturen levande har med åren vuxit till ett stort evenemang.

Under fem veckor, från den 31 juli till den 6 september, väntas flera tusen besökare komma för att se milan, äta kolbullar och ta del av utställningar och underhållning.

Traditionerna står fortfarande i centrum. När milan tänds döps den högtidligt av en präst och får, enligt gammal sed, ett kvinnonamn.

Bakom satsningen står framför allt Björkelunds bygdeförening och Almundsryds LRF, med stöd av bland andra Studieförbundet Vuxenskolan, kommunen och lokala sponsorer.

Vaktas dygnet runt

Utomhusfest med grillning och samling vid ett stort tält i kvällssol
Mitt på området brinner en lägereld där gästerna både kan grilla en korv och även göra sig en traditionell kolbulle, om man har lust. Foto: Privat

Att hålla liv i både kolmilan och folkfesten kräver många ideella krafter. Omkring 60 frivilliga hjälps åt, inte minst med att vakta och sköta milan dygnet runt.

För projektledarna Joakim Ingemansson, ordförande i Björkelunds bygdeförening, och Ingemar Nilsson, ledamot i Almundsryds LRF, handlar satsningen om mer än att föra en gammal tradition vidare. Den skapar också gemenskap och bidrar till en levande bygd.

– Jag tycker det är trevligt att man lär känna väldigt mycket nytt folk här. Den sociala biten är viktig, liksom sammanhållningen. Det som ger mig mest är att se att landsbygden lever och vi umgås över generationsgränserna. Vi har inte så många ställen där man kan göra det i dag, säger Ingemar Nilsson till Smålandsposten.