”Att se gröna fält utan mjölkkor kändes fel”

Det är eftermiddag på jordbruket i Grillom, i Sollefteå kommun, men arbetsdagen är långt ifrån över. Märta står ute på gårdsplanen och pratar med en av dem som kommit för att hjälpa henne att laga traktorn. Samtalet är praktiskt och rakt på sak, händer som pekar, blickar som mäter. 

Grilloms jordbruk har varit en del av familjens liv i generationer. Det var Märtas farmor och farfar som köpte gården på 1960-talet. På den tiden var det ett mindre jordbruk, men med samma grund: djuren, markerna och viljan att få allt att fungera. När de lade av tog hennes farbror Martin över driften av jordbruket.

Men 2011 hyrde Märtas föräldrar halva ladugården och hade mjölkkor där fram till 2018–2019.

– När de slutade bestämde jag mig, två år senare, för att köpa egna mjölkkor. Sommaren 2021 kom det första lasset. Det var två mjölkande kor och sex dräktiga kvigor, och sedan växte det till ett 50-tal.

För Märta har gården alltid funnits där, som plats, som sammanhang och som något att längta till.

– Jag är uppvuxen med djur omkring mig. Att se gröna fält utan svartvita mjölkkor kändes fel i hela kroppen.

Lärde sig maskinerna

Märta arrenderade bete och båsplats i ladugården och skötte om sina egna mjölkkor. Med tiden kom frågan från farbror Martin om hon en dag ville ta över gården. Parallellt arbetade hon med att krossa berg för att dryga ut ekonomin, men slutade med det efter ett år och blev mjölkbonde på heltid.

– Det var slitigt i början, men det kändes rätt. Jag visste hela tiden varför jag gjorde det.

Planen var aldrig att ta över gården så snabbt. Tanken var ett lugnt generationsskifte. Märta skulle gå bredvid Martin under många år, lära sig och dela ansvaret. Hon skulle få tid att växa in i rollen som lantbrukare på heltid. 

Men hösten 2024 förändrades allt. 

Martin blev sjuk i cancer. Sjukdomen tog snabbt över vardagen och framtidsplanerna krympte.

– Det gick så otroligt fort. Det tog sju veckor från att beskedet kom till att han gick bort, säger Märta lågmält. 

 Hon stannar upp i arbetet. Blicken vilar över fältet.

– Jag hade velat ha mer tid tillsammans med honom här. Mer tid att lära, mer tid att bara jobba sida vid sida.

Märta beskriver sin farbror som organiserad och lösningsorienterad. Han hade koll på detaljer, såg vad som behövde göras och gjorde det.

– Jag har lärt mig enormt mycket av honom. Inte bara om växtodlingen och maskinerna, utan om hur man får en gård att fungera i praktiken. Hur man tar ansvar, även när det är tungt.

Långa arbetsdagar

Arbetsdagarna börjar ofta redan vid sextiden på morgonen, och slutar först sent på kvällen. Lediga dagar är sällsynta, och djuren behöver tillsyn oavsett väder, helg eller högtid. 

Dagarna fylls av mjölkning, utfodring, stallarbete och tillsyn ute på markerna. Kvällarna avslutas ofta med ännu en runda i ladugården, där allt ska vara lugnt inför natten.

För att vara nära verksamheten har Märta köpt ett hus mittemot gården. Farbroderns hus som ligger på själva gårdsplanen fungerar i dag som personalens hus. Där finns omklädningsrum, kök och matrum och delar hyrs  ut vid behov, till exempel för kurser. 

 – Det heter fortfarande ”Martins hus”, och det känns roligt att huset får fortsätta vara en levande plats där det är lite liv och rörelse.

Mjölken levereras till Norrmejerier. I perioder har gården haft ett mindre samarbete med Ica Kvantum i Sollefteå, där gårdens kött har sålts.

Har anställda

Men att driva jordbruk i dag är ekonomiskt krävande, särskilt för unga lantbrukare utan stort kapital. Det första året arbetade Märta på två ställen samtidigt för att få ekonomin att gå ihop.

Jordbruket drivs tillsammans med fyra anställda – alla kvinnor. Två av dem är hennes mamma och lillasyster Alva. De andra är kvinnor från bygden som delar arbetsdagarna och arbetsglädjen med Märta. 

Arbetet fördelas efter behov och det finns en vardagsnära gemenskap där alla rycker in där det behövs. Vid behov hyr Märta även in arbetskraft, som när maskiner går sönder.

– Vi är starka tillsammans. Jag är stolt över laget vi har här på gården. Även pappa och en man som heter Folke hjälper till om det behövs. 

Märta är medveten om att hennes liv skiljer sig från många jämnårigas. Medan vänner studerar, reser eller provar sig fram är hennes vardag förankrad i stort ansvar och behov att vara tillgänglig hela tiden.

– Det finns ingen pausknapp här. Kor ska skötas även när man är trött, när det är minusgrader eller när man helst skulle vilja ligga kvar i sängen.

Gården ska leva vidare

De senaste månaderna har Märta ändå fått pausa en del arbete. Efter Lands besök har hon fått sitt första barn, lille Hilding, som nu är fyra månader. Men helt föräldraledig kan hon inte vara utan sköter kontorsarbetet och planeringen – och rycker in i det praktiska arbetet då och då.

– Jag och Hilding är ute hos korna varje dag och han är så intresserad, tittar och tittar, berättar hon.

Nu har det blivit ännu viktigare för Märta att fatta rätt beslut för framtiden. För att säkra verksamheten är planen att bygga en ny lagård. Det är en nödvändig investering, men också ett stort steg. Kostnaden ligger på omkring 30 miljoner kronor.

– Om jag gör det skuldsätter jag mig för stor del av livet. Men det är också priset för att följa min dröm. Ska jag kunna driva gården vidare krävs en investering. Klart att jag är orolig för framtiden, inte för om jag själv ska klara det, utan för hur världsläget ser ut, säger Märta.

På Grilloms gård fortsätter arbetet även när solen börjar gå ner. Korna rör sig lugnt på betesmarkerna. Maskinerna väntar på nästa uppgift. Och i Märta Åslunds händer bärs tre generationers arbete vidare – inte av plikt, utan av kärlek, envishet och en stark vilja att låta gården leva vidare.