Det var för ett par veckor sedan som en man i Arjeplog insåg att hans medicin Baklofen var slut.
Det var lördag eftermiddag och Apoteket var stängt. Så han skrev en efterlysning i Facebookgruppen ”Vad händer i Arjeplog”:
”Finns det någon i Arjeplog som äter medicinen Baklofen och kan dela med sig av några tabletter? Klarar mig nog inte till måndag...”
Läs också: Hjältarna som gör nytta av matsvinnet
Hyllas på Facebook
Nästan direkt kom hjälpen: Farmaceuten Therese Lestander svarade att hon kan gå ut och öppna Apoteket åt honom.
Något hon själv inte tycker var så speciellt – trots att hon är höggravid.
– Jag är ganska lat och behövde få mig en liten promenad så det var faktiskt perfekt, säger hon.
Och hurraropen på Facebook lät inte vänta på sig. Kommentarer som: "bara bäst", "helt otroligt”, ”vilken kvinna", "gudomlig service" och "ett hjärta av guld" ramlade raskt in i tråden.
Brukar ställa upp
Men Therese vidhåller att det inte var någon uppoffring.
– Tvärtom fick jag mig en spark i baken att ta mig iväg. När det gäller hälsa och medicin känns det viktigt att hjälpa om jag kan. Och jag får ofta tillbaka tusen gånger om, säger hon.
Att Therese ställer upp på det här sättet är inget ovanligt.
– Jag brukar göra sådana här saker, oftast är det på Facebook folk skriver och frågar. Ibland blir det någon gång i veckan, ibland någon gång i månaden fast ibland är jag ju inte hemma, säger hon.
Alla hjälper varandra
Therese har bott i Arjeplog i snart tio år, men är uppvuxen Norrköping och Piteå.
– Jag skulle bara jobba ett år i Arjeplog, inte en dag längre – för man tror det är världens ände, och säkert bara skoteroveraller och inskränkt folk. Men det är så långt från sanningen man kan komma, alla hjälper varandra. Här står jag tio år senare och skulle aldrig kunna tänka mig att bo någon annanstans, säger hon.
Arjeplog – en snäll ort?
Flera som kommenterade i facebooktråden hyllade just orten, och skrev bland annat: "bara i Arjeplog" och ”att bo i Arjeplog är underbart".
Är ”snällhet” ett karaktärsdrag på orten? Ja, kanske det menar Therese:
– Jag är absolut inte den enda som gör sådana här saker, det händer överallt hela tiden. Det är så det fungerar på en mindre ort. Ibland kan någon ha skrapat rutorna på bilen när man kommer ut – man vet inte vem, det är någon som har varit snäll bara. Jag tror att vi är naturligt omtänksamma om varandra, det tror jag, säger Therese.
