Mjölkgården blev ett fullbokat företagshotell

Blomsterhandlarens pelargoner prunkar på innergården och några fikagäster har slagit sig ner framför ladugårdsväggen.

Portarna till keramikverkstaden och konstnärsateljén står på vid gavel och runt hörnan gungas det gungstol och äts pulled pork och revbensspjäll i amerikansk stil.

Traditionellt lantbruk

Såhär har det inte alltid sett ut. Fram till 2012 bedrevs det ett traditionellt lantbruk här.

Håkans föräldrar kom som arrendatorer till ”Kommungården” i Vare 1954 och blev med tiden ägare till gården. När Håkan var barn låg stället en bra bit ut på landsbygden, med sina sju kilometer till Varbergs torg.

Läs också: 12 smarta idéer: Rugstorps lantgård är rena nöjesparken

Stadsnära läge

Nu har bebyggelsen krupit närmare och numera ligger Johnssons Gård, som makarna har döpt om den till, stadsnära och med de växande samhällena Tvååker och Träslövsläge i sydost och väster.

Håkan tänkte från början inte bli lantbrukare utan läste fyraårig teknisk linje på gymnasiet när han, 17 år gammal, träffade Eva-Lena, 15, från stan.

Flyttade in på föräldragården

Sen gick det som det gick med det ena och det andra.

– Mina tre storebröder flyttade hemifrån och jag blev kvar…

Han och Eva-Lena flyttade in i föräldrahemmet vid gårdens kvarn. På 1990-talet köpte de Kommungården, som är på 60 hektar, av Håkans föräldrar.

Håkan, hans far och en av bröderna, som hade en annan gård i grannskapet, med egna och arrenderade marker. De höll svin, mjölkkor och tjurar i stallarna.

Hade mjölkrobotar

Pappa Göran var en framåt lantbrukare som gärna investerade i moderna maskiner och anläggningar. Håkan och hans bror var tidiga med mjölkrobotar.

Tvivlet och tankar på avveckling kom ändå med tiden. 2010 fattade Håkan och Eva-Lena beslutet att sälja mjölkrobotarna, därefter korna och tjurarna.

Håkans plan var att bygga om lantbrukslokalerna till garage för hemmamekare. Han började på baksidan av gården.

Läs också: Spa och mikrobryggeri – 5 superhäftiga sätt att använda gamla lador

Mikrobryggeri i mjölkrummet

Men så hörde en man av sig som planerade att starta ett småskaligt ostysteri och det forna mjölkrummet fick sin första hyresgäst. Han stannade ett år innan lokalen blev mikrobryggeri istället.

I samma veva hälsade Eva-Lena på en gammal bekant, keramikern Ulrika Weijmer. Det visade sig att Ulrika var på jakt efter en ny verkstad och ateljé.

Keramiker i ungdjursstallet

Det var bara för Håkan att börja bygga om ungdjursstallet, som fick ett nytt innertak med rustika bjälkar samt treglasfönster och golvvärme. Hösten 2015 flyttade Hembränt Keramik in på Johnssons Gård.

Så en dag ringde det i Eva-Lenas telefon och i luren sa en röst hon inte hört på 30 år ”Hej, det är Peder Bengtsson i din parallellklass. Jag och Zingan, som gick i din klass, tänker starta en barbecuerestaurang. Kan vi få hyra lokaler hos er?”

– Efter det har inget längre gjort oss förvånade, säger Eva-Lena.

Barbequerestaurang bakom stallet

Peder och Zingan fastnade för en lite undanskymd och bortglömd plats bakom ungdjursstallet. Där installerade de en stor ’smoker’, rökugn, i det fria.

Håkan fick hjälpa till att bygga en ruff utomhusrestaurang av korrugerad plåt och gamla tunnor. Med Rub & Smoke BBQ kom Mellanvästern till Vare.

Den amerikanska grillningen satte Johnssons Gård på kartan för Varbergsborna och fler företagare såg att där erbjöds möjligheter.

Utomhusgym på betesmarken

Snart fanns det även en konstnärsateljé, en blomsteraffär och ett utomhusgym på betesmarken runt bäcken. Det sista så lyckat att Håkan har fått bygga om den 300 kvadratmeter stora ligghallen till träningsanläggning också.

En australisk kille, Bevan Cuthbertson, började gjuta inredningsdetaljer i betong i ett kyffe. Det senaste tillskottet är Sikta Stenugnsbageri.

Är hyresvärdar

Det unika med Johnssons Gård är att Eva-Lena och Håkan inte driver någon verksamhet själva. Istället är de hyresvärdar för en mängd företagare, som ser sin framtid här.

Eva-Lena arbetar också en hel del med att marknadsföra utbudet på gården vid sidan av sitt heltidsarbete i stan.

– Vi försöker finnas med i olika samarbeten, på turistkartor och annat. Vi vill att de som driver företag här ska lära känna varandra, skapa event och synas utåt tillsammans. Marknadsföringen är viktig för Håkan och mig också eftersom Johnssons Gård är vårt varumärke, säger hon.

Läs också: Sara förverkligade sin bageridröm via Facebook

Nyinrett bageri

Våren 2018 har varit arbetsintensiv. Håkan har gnott på nästan dygnet runt för att få träningslokalen och det nyinredda bageriet klart i tid före sommaren och Eva-Lena har tagit semester för att måla väggar, golv och tak.

Det enda skrymsle som ännu inte är uthyrt är en mindre del av ladugården. Nu hoppas Håkan och Eva-Lena att verksamheten ska sätta sig så att Varbergare och andra ska hitta dit och sätta snurr på företagens affärer.

Har inte saknat djuren

Länge fick Eva-Lena nästan nypa sig i armen när hon gick runt i folkvimlet på gården. Nu har hon vant sig och kan tänka ”Vad bra det blev!”.

Och den före detta bonden då, vad tänker han?

– Jag har lite svårt att se det andra ser här, vad det är som är så lockande i den här miljön. Men jag har inte saknat djuren en enda dag. Min ambition när vi sålde dem var att inte vara så bunden. Framöver kommer jag att kunna leva friare, säger Håkan.

Läs också: Hyr ut och finansiera gårdens renovering

Håkan och Eva-Lenas 4 framgångstips

1. Gårdens läge: En viktigt faktor. Gården ligger nära en expansiv stad med höga lokalhyror, som ger en efterfrågan på billigare lokaler utanför centrum.

2. Rätt tid i livet. Att avveckla jordbruket i femtioårsåldern, med barnen på väg ut, gav grunden för en bra nystart. Håkan kan jobba på heltid med ombyggnationerna. Inhyrd arbetskraft hade inte burit sig. ”Man måste bygga billigt, hyran måste vara lägre än i stan”, säger han.

3. Använda varandras styrkor: Håkan och Eva-Lena kompletterar varandra. ”Han är den store praktikern och taktikern. Jag är bra på marknadsföring, att nätverka och skapa relationer. Det är en bra kombo!”, säger Eva-Lena.

4. Ha lagom förväntningar. Drivkraften var inte att tjäna mycket pengar på verksamheten utan att ge byggnaderna ett värde istället för att låta dem förfalla och bli en belastning.