För över 20 år sedan gick Ingela en keramikkurs och försökte skapa ett hjärta. Resultatet blev knöligt och ojämnt, och hon var ganska missnöjd. Ändå valde hon att glasera det i rött. När hjärtat kom ut ur ugnen väntade en överraskning.
– Det var så vackert. Plötsligt var det just det knöliga, ojämna och unika som tilltalade mig, säger Ingela.
För Ingela blev hjärtat en symbol för oss människor. Vi är alla lite ojämna här och var, tänker hon, och kanske är det just det som gör oss vackra. Så hon började fundera på om andra också skulle uppskatta hennes hjärtan, tillverkade ett gäng och ställde sig på en liten julmarknad utanför domkyrkan i Visby. Där började det som så småningom blev Hjärtfabriken keramik.
Hjärtan för livets alla stunder
Sedan dess har Ingela utvecklat sina hjärtan i olika former, storlekar och glasyrer. En av de finaste delarna av arbetet är i dag att möta kunderna och få höra vad hjärtana betyder för dem. De kan bli ett tack till en lärare, en gåva till någon som behöver lite extra omsorg eller en symbol vid ett bröllop, en förlovning eller en begravning.
En berättelse har stannat kvar extra mycket. En kvinna kom till butiken för att beställa många små hjärtan. Hon hade överlevt cancer och ville ordna en fest för att fira livet. Varje gäst skulle få ett hjärta med sig hem – som ett minne, ett tack och en hälsning fylld av kärlek.
– Där stod vi, båda med tårar i ögonen, medan jag skrev ner beställningen i mitt block. Det är svårt att beskriva hur fint det känns att få vara en liten del av något sådant.
Keramik – ett hantverk som får ta tid
Hjärtana skapas på olika sätt. Vissa kavlar Ingela ut för hand, medan de allra minsta tillverkas med hjälp av en form som hon själv har tagit fram. När hjärtana har stämplats, putsats och torkat bränns de i keramikugnen. Efter glaseringen bränns de en gång till. Från att ugnen startas tills den har svalnat så pass att den kan öppnas går det ungefär ett och ett halvt till två dygn.
– Man kan inte skynda på allt. Det tar den tid det tar.
En liten gåva med stor omtanke
Ingela hoppas att den som får ett av hennes hjärtan ska känna sig sedd och omtyckt. Att det ska märkas att någon har valt just det hjärtat – eller att man själv har hittat något som man vill ge vidare.
– I en värld där så mycket tillverkas snabbt och långt bort hoppas jag att det känns speciellt att köpa eller få något som jag har gjort i min verkstad på Gotland.
