Älvdalen är en fin bild av hur skogen kan ge livskraft åt landsbygden. Det har tyvärr också blivit en bild över hur skogspolitiken gått fel. Först landsbygden. Skogen borgar för att bion kan hålla öppet, att simhallen byggdes och att skolan rustats upp. Den gör att vägar underhålls, att bystugor ger gemenskap och att idrottsföreningar kan hålla igång. Allt började då skogen skiftades ut. En tredjedel gick till staten, en tredjedel till privata markägare och en tredjedel blev gemensamt ägd Besparingsskog, det är avkastningen från dessa nära 60 000 hektar produktiv skogsmark som ger livskraft åt landsbygden. Avkastningen gynnar hela bygden men går i första hand till 1 400 fastigheter som erbjuds fri plantering, fri röjning och vägbyggen. Inom jordbruket ges bidrag per djur och räkningarna från veterinären betalas. Det låter som en dans på rosor, men det är ganska kärva odlingsförhållanden och långt till förädlingsindustrin. Likväl är det en välmående bygd tack vare att pengarna från skogen stannar lokalt.
Nu har mörka moln dragit in över det vackra landskapet. Sedan 2025 har nästan varje anmälan om avverkning överklagats av Naturskyddsföreningen. Likt alla skogsägare gör ”Besparingen” en anmälan till Skogsstyrelsen då de vill avverka. Den blir offentlig och kan överklagas till Mark- och miljödomstolen. Ofta börjar det med några aktivister som hittar en rödlistad art då de söker igenom området. Nästa steg är oftast att ärendet återgår till Skogsstyrelsen för en ny bedömning. Det kräver en noggrannare kontroll och kompletterande uppgifter från den som vill avverka. Myndigheten hinner inte med alla överklaganden och ärenden har blivit liggande långt över ett år. Nu börjar det röra på sig, men i den mån det blir tillstånd kan dessa överklagas till Mark- och miljööverdomstolen... Det här överskuggar livet i Älvdalen. Nödtorftigt håller man igång verksamheten genom en bank av tidigare tillstånd, mer gallring och åtgärder efter stormen. Om man inte kan återgå till ordinarie verksamhet får det snart effekter för hela bygden.
Till saken hör att man har långa omloppstider för att få timmer. Träden avverkas efter 100 - 120 år. Det ger vackra skogar med mycket mångfald. Besparingsskogen bildades för 150 år sedan och man kan säga att skogen gått varvet runt, från planta till fullvuxet träd. Med andra ord är de flesta naturvärden resultatet av en aktiv skogsskötsel. Att avverka är en del i en pågående process och man kan ifrågasätta om pågående markanvänding ska få överklagas.
Det är lätt att försvinna i regelverk, EU-direktiv, förordningar och målbilder. En del håller på att bli bättre genom politiska beslut, men det är fortsatt ett lappverk med svåröverskådliga konsekvenser.
