Det var en gång en liten gumma som bodde i ett jättefint gammalt hus med en fantastisk trädgård. Huset byggdes av hennes farfarsfar och likaså trädgården. Generationer hade skött trädgården efter alla råd och regler som staten fastställde för att få så rikliga frukter som möjligt. Det betydde att den lilla gumman kunde sälja alla sina fina frukter på stadens torg.
Nu kom dagen när frukträden inte gav frukter längre. Därför beslöt gumman: ”Jag måste plantera nya träd för att mina barn ska kunna skörda frukterna när de en dag får ta över mitt hus och min trädgård, när jag inte längre orkar ta hand om allt.” Gumman hade inte mer än tänkt tanken, då kom några människor och vandrade runt i trädgården. De beundrade de vackra unika växterna och de fina träden. De sa att de kom från den ideella föreningen Hus och Trädgårdsskyddsföreningen. Någon sa helt frankt: ”Det här är så fint skött så nu vill vi flytta in här och gå omkring i din vackra trädgård.”
”Men, men, men, vart ska jag ta vägen?” sa gumman.
En dam i vackra kläder sa: ”Det är inte vårt problem. Du får inte betalt och vi anser att allmänheten har rätt att ta över ditt hus och din trädgård, för samhället kräver att man ska dela med sig av allt det fina som du och dina förfäder odlat och tagit hand om. Så är det!”
”Men, men, men, en del träd har ju redan dött?”
Då steg det fram en man i gröna kläder: ”En död trädgård är en levande trädgård, bara så du vet!”
En annan sa: ”Om du avverkar fruktträden kommer vi att anmäla dig till Överhuset för hus och trädgård. Och då får du se vem som bestämmer! Ha, ha.”
”Miljö är viktigare. Det får människor bara finna sig i.”
Den lilla gumman fick ta sitt pick och pack och tog farväl av sin kära trädgård och sitt gamla hus som gått i arv i flera generationer. Ingen ersättning fick hon och ingen lyssnade när hon försökte vädja till myndigheterna om att få behålla sin fastighet.
Snipp, snapp, snut så var sagan slut!
Eller kan det vara verklighet för många skogsägare?
Citat från Astrid Lindgrens Pomperipossa: ”Att du skapar ett värde kan samhället icke tåla. Byråkraters tjafs är du skyldig att delta i.”
Britt-Marie och Ingemar Aas,
Stöllet Norra Värmland
