
I en ekonomisk förening kan styrelsen när man bestämmer vinstdelning göra en emissionsutdelning, så kallade emitterade insatser. Södra har praktiserat detta föredömligt under många år. Att ge ut en emitterad insats innebär att en del av det fria egna kapitalet – som består av tidigare ej utdelade vinstmedel plus årets resultat – görs om från kollektivt kapital till den enskilde medlemmens kapital. Ett vinstår är detta inget större problem, men om man gör en vinstdelning i form av insatsemission ett förlustår innebär det att man ”förbrukar” tidigare års balanserade vinstmedel. Om man som underlag för emissionsinsatsen använder inbetalda insatser ser jag inget problem även ett förlustår, eftersom insatsemissionen då tillfaller de som byggt upp det fria kapitalet genom leveranser genom åren och man gör då om dessa till individuella.
Södra inkallade med kort varsel, och på grund av detta blev det mycket lite diskussion i medlemsledet, till en extrastämma hösten 2025 med en enda punkt: att man ville ha ett beslut att som underlag för en insatsemission inte bara använda inbetalda insatser utan även kunna använda årets eller föregående års virkesleveranser som underlag för efterlikvid. Istället för kontant efterlikvid ville man alltså kunna ge ut emissionsinsatser som efterlikvid – beslutet gick igenom med knapp majoritet.
Jag har aldrig förstått varför det var så bråttom med beslut i denna frågan, eftersom det mycket väl kunde tagits upp som en punkt på ordinarie stämma 2026. Möjligen att man ville ha detta klart för vinstdelning av 2026 års resultat eftersom att det i organisationen under många år räknats in efterlikvid i affärer och att det gjordes stora affärer under hösten 2025 som nu avräknas under 2026 och där det kanske lovats just efterlikvid. Hur styrelse och ledning kunnat tillåta detta i företaget, att man i en affär räknar in en kommande vinstdelning, är för mig obegripligt. Man kan ju inte lova en efterlikvid innan man sett om det blivit en förädlingsvinst som kan delas ut.
Genom att nu ge efterlikvid i form av emissionsinsatser frestar man inte likviditeten i Södra, men om man ger det ett förlustår så förbrukar man en del av det fria kapitalet som jag som ägare hjälpt till att bygga upp under snart 50 år och ger det till de som levererar virke i år eller föregående år.
Enklare för styrelsen vore att inte fresta likviditeten då finns ju mer pengar kvar i kassan att använda – men är det rätt ? I princip har det ingen betydelse för det totala fria egen kapitalet men symbolvärdet som styrelsen ibland har svårt för, att ta av tidigare års vinstmedel och ge till de som levererar nu, tycker jag är helt fel. Om efterlikvid överhuvudtaget ska ges anser jag att det ska bygga på att lyckats göra en förädlingsvinst på virke som levereras nu – inte det som skett tidigare år. Detta framför allt som man hållit inne vinstmedel de riktigt bra åren och inte delat ut till ägarna.
Dessutom tror jag att medlemmarna vill ha ut denna eventuella efterlikvid i form av kontantlikvid för investeringar i sin egen rörelse och inte ha det bundet i föreningen. Vill man ha ut sina insatser finns då bara två möjlighet – att gå ur som medlem eller sälja sina insatser till en annan medlem. Kursen har på dessa insatser senaste månaderna har varit 80-85 procent av nominellt värde, vilket innebär att man inte får ut fullt värde utan att gå ur. Eftersom man bara kan köpa insatser med medel på medlemskontot där man inte kan sätta in pengar och då kontot nu ev. inte fylls på om inte det ges kontant vinstdelning kommer säker denna nivå länge hålla sig under 100 prcent.
En ytterligare aspekt är att en kontant efterlikvid kan utgöra underlag för insättning på skogskonto eller skogsavdrag, vilket inte en insatsemission kan göra.
Jag uppmanar styrelsen i Södra att verkligen tänka både en och två gånger innan man beslutar om efterlikvid i form av insatsemission.
Göran Andersson,
Södraägare Värnamo




