Alltså – Sverige och EU måste vara norra jordklotets mest dysfunktionella relation. Nog fattar jag att det säkert finns mycket som hade varit sämre om vi stått utanför. Inte heller tänker jag heja fram någon swexit. Allt oftare tänker jag att det inte är EU:s fel att vi inte har det så fint ihop. Kanske inte, inte alls faktiskt. Det finns ett tydligt mönster. Sverige gör det bra. Får EU att se till att alla i EU ska göra det lika bra. Sedan brakar allt loss.
Just nu tänker jag allra mest på förnybartdirektivet. Det finns saker att ställa till rätta, få ordning på, insatser att göra för en bättre värld. Eller i alla fall för att resten av EU ska ha en chans att komma upp till Sveriges höga nivå. Vi applåderar tuffa hållbarhetskrav för bioenergin. Det är bättre för klimatet, gynnar uthållig användning av marker och säkerställer att odlingsbar mark går till matproduktion, inte bränsle. Hållbarhet ur alla tre dimensionerna. Ekonomiskt. Socialt. Miljömässigt.
Dessutom gynnas svenska skogsägare, skogsindustri och landsbygdsföretagare. Vår bioenergibransch har växt fram för att ta tillvara restströmmarna från industrierna. Grotuttag och biprodukter från sågverken. Vi har superkoll på hela kedjan – från trädet i skogen till fliset på terminalen, till värmeverket, till ett hushåll med anläggnings-ID. Hos oss är allt på plats. Vi har etablerade system som numera är sömlösa rutiner i vardagen. Lagstiftningen, myndighetskontrollen för att säkerställa efterlevnad. Frivilliga certifieringar med återkommande revideringar och revisioner som även de syftar till att se till att allt görs som det ska.
Härliga underbara, välfungerande, friktionsfria fosterland. Så kommer EU-versionen av Sverige in i handlingen. Jag har aldrig riktigt greppat vad som händer med svensk politik och svenska myndigheter inför den blågula stjärnflaggan. Kan det vara låg självkänsla och stapplande självförtroende? Vi överpresterar så till den milda grad att vi reservationslöst offrar välfungerande system vi själva skapat. Ersätter dem med bristfälliga som skapar osäkerhet och en arbetsbelastning som vare sig företag eller myndigheter mäktar med.
Regler som inte hunnit bli klara börjar gälla. Dyra konsulter kallas in för att lösa de panikartade situationerna. Lobbyorganisationer och politiker håller krismöte på krismöte. Långa handläggningstider. Kompletteringar. Affärer faller igenom. Ägarskiften uteblir. Innovationer packar ihop och går hem. Samtidigt ersätts de svenska bäst-i-klassen-produkterna på marknaden med de som producerats under de helt vanliga EU-reglerna.
Har du hört den förut?
