I flera rapporter under de senaste åren anser jag att Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, länsstyrelserna och Metria har frammanat en skogspolitik som syftar till att skydda mer skog i Sverige. Framför allt gäller detta två begrepp kontinuitetsskogar och biologisk mångfald.
Men vi skulle kunna gå tillbaka till skogsvårdslagen, som ändå måste kunna ses som ett juridiskt ramverk och styrande dokument för Skogsstyrelsen. Det av Skogsstyrelsen omhuldade begreppet "kontinuitetsskog" nämns inte en enda gång. Hur kan då detta begrepp få så stort genomslag i skogliga rapporter som skrivits de senaste åren som lämnat myndighetens skrivbord? Var ifrån tas legitimiteten från dessa omvälvande skrivelser?
De tas i alla fall inte från konsekvens och beprövad visdom då många av dessa begrepp är rent vetenskapligt felaktiga. I en rapport från Metria 2026 står det till exempel att kontinuitetsskog är ”skog som inte har varit kalavverkad och omfattar merparten av alla skogar uppkomna innan trakthyggesbruket infördes i stor skala under 1950- talet.” Felet är en anakronism: trakthyggesbruk har under flera hundra år använts i skogen, framför allt i Bergslagen sedan slutet av 1600- talet. Om vi håller oss till begreppet ”stor skala” hamnar vi med trakthyggesbruket ändå in på 1850-talet. Historielösheten tycker jag används som en slägga av myndigheterna för att styra skogsbruket från några få myndighetskontor i Sverige. Hur hamnade vi här? Myndigheter som påstår sig vilja främja vetenskap, bildning och beprövad erfarenhet anser jag hoppa över vad som faktiskt hänt i våra skogliga skogar och som ännu påverkar den svenska naturen?
Jag anser att det moderna skogsbruket startade i och med den nya skogsvårdslagen som började gälla 1994 och genom de kunniga insatserna av dåvarande jordbruksminister, Karl Erik Olsson (C). Då slogs kloka huvuden samman i samförstånd i att både naturvärden och produktion är lika viktiga inslag i vår skog. Resultatet av detta är att vi nu är halvvägs in i omställningen – skogsbruk tar tid. Skogsägare och entreprenörer har under dessa 30 år skapat mer död ved, mer gammal skog, större andel löv, större volym ädellöv samtidigt som andelen frivilliga avsättningar och skog som nyttjas för biologisk mångfald nu är cirka 28 procent av den totala skogsmarken.
Låt skogsbrukets experter arbeta med omställningen i ett modernt skogsbruk som både beaktar naturvård och skogsproduktion. Utan att försöka missleda allmänheten med illa underbyggda rapporter och felaktiga historiska beskrivningar.
Simon H. Ekmåne
Jägmästare
Västervik
