Sverige är ett land där människor kan gå rakt ut i skogen med en känsla av att naturen är deras. Detta är unikt. Men vad händer om vi glömmer människan och företagaren bakom skogen, hon som brukar och vårdar naturen, över generationer, som tar ansvar på riktigt både i sitt dagliga verk och med sin plånbok. Vi har skogar, en stark allemansrätt och en lång tradition av att leva nära naturen. Här ska skogen räcka till mycket: biologisk mångfald, friluftsliv, jakt, klimatarbete, jobb och förnybar fossilfri råvara. Det är värden att vara stolt över. Men ju fler värden skogen ska bära, desto större är risken att den som förvaltar den ensam får bära kostnaden. Till slut är frågan inte om skogsägaren vill ta ansvar, utan om förutsättningarna finns kvar. I många andra länder lever människor längre från skogen. Där finns inte vår allemansrätt och samma möjlighet att vistas, plocka bär och svamp eller använda skogen för rekreation. På andra håll har urfolk trängts undan och målkonflikter osynliggjorts.
I Sverige har familjeskogsbrukare i generationer brukat, vårdat och återplanterat skogen. Höga naturvärden har utvecklats samtidigt som virkesproduktionen har bidragit till Sveriges ekonomi och skapat arbetstillfällen långt utanför storstan. Trots detta ser vi hur skogsägare förs till domstol för att försvara sin rätt att bruka skogen på grund av den art som de själva utvecklat en livsmiljö för. Skogsägare går från att vara stolta över naturvärden till att se dem som en risk. Reaktionen blir tystnad. Det skadar förtroendet och förutsättningarna för både natur och människor. Ett system som gör människor tystare om naturvärden skapar inte mer naturvård – tvärtom.
Skogens värden får inte ställas mot varandra tills inget brukande återstår. Sverige ska klara naturhänsyn och produktion, allemansrätt, äganderätt och ett livskraftigt skogsbruk – samtidigt. Hållbarhet är inte att välja ett värde och offra andra, utan att få dem att fungera tillsammans. Samhället behöver fasa ut produkter från fossila källor och skogsbruket kan leverera fossilfri och hållbar råvara. Men för att lyckas måste reglerna vara begripliga, rättssäkra och möjliga att hantera. När samhällets krav begränsar brukandet ska ersättningen vara självklar. Produktion kan inte enbart vara ämnat för de länder där människan lever långt från natur och produktion. Sveriges höga värden ska vara en styrka, inte en riskstämpel. Politiken måste göra det möjligt att vårda och bruka skogen, skapa naturvärden och förnybar råvara för nästa generation.
Frågan är inte om Sverige har råd med ett livskraftigt familjeskogsbruk. Frågan är om vi har råd att förlora det.
