Gå till innehåll
Shopping Utbildning
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Trädgård 16 juli

Järnvägsparkerna från förr

Titta noga. Järnvägen kan ha lämnat spår i din trädgård.

När de första tågen kom byggdes de folkligaste av parker över hela landet och minnena finns kvar.

 Liten fontän vid Vännäs station 1946.
Liten fontän vid Vännäs station 1946. FOTO: Järnvägsmuseet

På en svartvit bild från Vännäs järnvägsstation 1946 syns en grund betongdamm med en liten fontän i mitten.

Femton år senare och femton mil nordväst efter rälsen, från Vännäs räknat, skvittrar ett litet vattenspel i gräsmattan hos en vanlig familj. Den lilla dammen är gjord i betong men kanterna är rundare.

Det är lätt att tänka att proffsfontänen smittat av sig.

När tågen kom bolmade små parker ut kring rälsen vid stationer och banvaktsstugor. De planterades med annorlunda växter och med vackra platser att spatsera på.

 Stinsen Gustaf Johansson vid Bägviken station hade en trädgård med fruktträd, bärbuskar och odlingar. Dessutom bikupor på rad. Bilden togs 1900.
Stinsen Gustaf Johansson vid Bägviken station hade en trädgård med fruktträd, bärbuskar och odlingar. Dessutom bikupor på rad. Bilden togs 1900.
 Tulpaner och körsbärsblom i Norrköpings järnvägspark 1910.
Tulpaner och körsbärsblom i Norrköpings järnvägspark 1910.

Fluffa till det farliga

– De första planteringarna längs järnvägen vet vi nu gjordes för både prydnad, nytta och skydd, säger Anna Lindgren, forskningssamordnare på Järnvägsmuseet.

Hon har skrivit en licentiatuppsats om planteringarna under de svenska stambanornas första 20 år, 1855-1875.

Med tågen kom nya tider på många sätt. Tidtabellen gjorde det nödvändigt att passa en exakt tid och väntan med tillhörande leda dök upp i samma svep.

I järnvägsparken planerades bänkar in att sitta på framför doftande syrener och med vackra blomrabatter att titta på.

– Man kan ana en vilja att bädda in de där nya maskinerna i ett landskap som gjorde dem mindre skrämmande. Tanken var också att skapa platser där folk kunde vara ute, det sågs som sunt.

 Sent 1800-tal var det fint med tapeter, rabatter med mönster av ettåriga, låga plantor. Det här vykortet skryter över planteringar i Eksjö.
Sent 1800-tal var det fint med tapeter, rabatter med mönster av ettåriga, låga plantor. Det här vykortet skryter över planteringar i Eksjö.

Anna är förbluffad över tankeskiftet. Järnvägsparkerna skapades för att folk skulle lära sig uppskatta skönhet och vara ute i friska luften stället för att supa.

– När och hur gick det till när parken plötsligt började ses som motsatsen, en plats där folk ställer till med elände? Jag hoppas att vi kan lära oss av historien och skapa gemensamma platser som har samma positiva känsla.

Läs också: Skötselråd för friska äppelträd och fler äpplen

Testade härdiga plantor

De första järnvägsbanornas planteringar fanns med som en del i byggplanerna från början. SJ:s Planteringsväsende var sedan i gång fram till 1973. Under den tiden avlöste trädgårdsdirektörerna varandra och parkerna gjordes om efter tidens anda.

 Karlsborgs station på 1930-talet med formklippta träd.
Karlsborgs station på 1930-talet med formklippta träd.

Parkverksamheten stod också för plantorna. SJ hade plantskolor, så kallade växtdepåer, på flera håll i landet som försåg landets alla järnvägsparker med träd, buskar och perenner. Många gånger var växtmaterialet annorlunda.

– Det är en hel del vi inte väntat oss. Till Eslöv beställdes till exempel 50 krusbärsbuskar och 1000 hagtornsplantor. Så många måste ha blivit häckar, inte plantor till husbehov, sammanfattar Anna.

 Personal i arbete på trädgårdsdepån i Östersund 1947.
Personal i arbete på trädgårdsdepån i Östersund 1947.
 Skutskärs station som den såg ut i mitten av 1900-talet. Här skymtar flox, borstnejlika och gula kungsljus.
Skutskärs station som den såg ut i mitten av 1900-talet. Här skymtar flox, borstnejlika och gula kungsljus.

Växtdepåerna provodlade växter i tuffare klimat för att hitta tåliga varianter. Till exempel testades gräsblandningar för Norrland i Storuman, Gällivare och Boden på 1930-talet.

Även trädgårdarna kring tjänstebostäderna fick plantor från plantskolan i starten och de som jobbade där uppmuntrades att odla mycket.

 Banvaktare Larsson i Floby pysslar med vallmon i trädgården vid banvaktsstugan. Året är 1937.
Banvaktare Larsson i Floby pysslar med vallmon i trädgården vid banvaktsstugan. Året är 1937.
 Rabarberodling på Statens Järnvägars trädgård i Korva i Övertorneå 1960. Foto: Walther Seved.
Rabarberodling på Statens Järnvägars trädgård i Korva i Övertorneå 1960. Foto: Walther Seved.

De fick sedan köpa sina egna växter men med jämna mellanrum dök kunniga trädgårdsmästare upp för att inspektera parkerna. Då kunde de kunde prata växter med odlarproffs och få goda råd.

Inspirationen kan ha gått vidare och färgat trädgårdslivet för vanligt folk. Krusbärsbuskar, körsbärsträd, poppel och exotiska chembratallar kan ha hittat sin plats också där de inte från början hörde till det vanliga runt husknuten.

 Chembratallen kom med järnvägarna till hela landet. Långa barr och kottar med goda pinjefrön i stenhårda skal.
Chembratallen kom med järnvägarna till hela landet. Långa barr och kottar med goda pinjefrön i stenhårda skal.

Läs också: Kolla in lummiga sagoträdgården i Småland

Söker efter ritningar

Parkerna kring tågstationerna sköttes av järnvägens anställda, i enstaka fall ända fram till 1990-talet.

– Nu är många av parkerna borta. Vi ha börjat inventera lite och hittat spår av dem men visst behövs det mer kunskap.

Det kan till exempel ligga stenläggningar under gräset. Det kan också finnas rester av de klassiska små dammar som trädgårdsdirektören Gösta Reuterswärd hade för vana att rita in i parkerna.

 Liten damm ritad av Gösta Reuterswärd i Söderhamn.
Liten damm ritad av Gösta Reuterswärd i Söderhamn.

Han var verksam 1938 till 1960 och ville ge folket lugna trädgårdsupplevelser i funkisstil.

En hel del av arkivmaterialet finns kvar men mycket saknas fortfarande. Anna hoppas att någon växtkunnig forskare ska ta sig an att reda ut hur verksamheten såg ut på SJ:s växtdepåer.

– Och vem vet, det kanske finns folk där ute som sitter på planritningar, bilder eller växtlistor. De skulle jag gärna ta del av.

Källor: SJ:s planteringsväsende, Rasmus Widegren, Göteborgs universitet. Planteringar vid järnvägen, Anna Lindgren, Göteborgs universitet.

Vill du bidra till historien?

Skicka dina minnen, ritningar och fotografier från järnvägens planteringar till Järnvägsmuseet.

Järnvägsmuseet startar en insamling av minnen från järnvägens planteringar och tar emot material som skänks till museet. Museet har tyvärr inte möjlighet att låna och skicka tillbaka material.

Vill du bidra med dina minnen? Skicka dem med post till följande adress:

Järnvägsmuseet

Insamling minnen av järnvägsplanteringar

Box 407

801 05 Gävle

Du kan också skicka mejl till jarnvagsmuseet@smtm.se

Skriv då ”Insamling minnen järnvägsplanteringar” på ämnesraden.

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Populära ämnen på Land.se

Gör som 60 000 andra!

Missa inte Lands nyhetsbrev

Få lästips om hem och trädgård, mat och dryck samt djur och natur

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Läs artiklar i säsong

Till toppen