Mormorsblommor: Bästa krukväxtråden från 1800-talet

När pelargonen dukar under, hängsparrisen barrar och gardenian släpper sina knoppar är det lätt att ge upp och tro att tiden för de fina gammaldags plantorna är över.

Gör inte det. Finn i stället tröst i att mormorsmor också drog en och annan osande ramsa över känsliga krukväxters orimliga krav på ljus och temperatur.

Det är bättre nu

Det finns till och med skäl att säga att vi har bättre förutsättningar att klara de klassiska växterna än förr.

I boken Blomsterodling i boningsrum från 1855 bjuder Nils Johan Ericsson på sina blomstertips från arbetet vid Haga och Tullgarns slott.

Nu för tiden brukar vi säga att våra bostäder är för varma för de känsligaste krukväxterna. Det sa Nils Johan Ericsson också.

”Temperaturen i boningsrum är i högst få fall tjenlig för derstädes odlade växter, emedan de vanligtvis måste låta sig nöja med den högre eller lägre värmegrad, som är mest omtyckt af de personer, hvilkas skyddlingar de äro.”

Rådet var att låta övervintrande blommor få ett eget kallt rum, med bara en glasruta i fönstret.

”Rum, försedda med innanfönster, äro högst otjenliga för växters öfvervintring, och böra derföre de rum, dit ömtåligare växter inflyttas öfver vintern, lemnas utan sådana fönster.”

Sot och kalldrag

Kort sagt, många av de gammaldags krukväxterna stod inte ut med temperaturen i forna tiders hus heller. I många fall hade de till och med ett uslare blomliv eftersom kalla hus med kaminer och kakelugnar kunde få temperaturen att pendla mellan 12 plusgrader och svettiga 25.

Lägg till detta sot från spisar och fotogenlampor, kalldrag och ljusfattiga rum.

I dag har vi jämn temperatur, renare luft inne och möjlighet att ge extra ljus.

Livet blir med andra ord mycket, mycket ljusare för alla oss som älskar gammaldags växter.

Fem gamla blområd i ny tappning

1. Satsa på ett blomsterbord

Karin Larsson hade ett på Sundborn och det var inte bara för att det var snyggt.

Ett bord eller en serie hyllor som flyttas en bit in i rummet kan ge växterna ett välbehövligt avstånd till heta element och drag från kalla rutor.

Om plantorna står i ett tråg med grus och en bottenskyla vatten får de dessutom rejält med fukt.

2. Använd hela fönsterbrädan

”Uppställning af växter i fönster bör ske med beräkning, så att de icke skymma hvarandra. Alla smärre växter sättas derföre närmast glaset och bakom dem andra allt högre och högre. Häraf vinnes den åsyftade fördelen, att de icke borttaga ljus och sol för hvarandra.”

Det var sant 1855, lika sant i dag. Det går också bra att använda placeringen på fönsterbrädan som reglering av temperaturen. De som vill ha mest svalka ställs närmast rutan.

3. Mer ljus när svalkan sviker

När forna tiders blomsterskötare hade problem med att hitta rätt sval plats till plantorna kunde de inte kompensera. Det kan du.

Om temperaturen är så hög att plantan vill växa fast den inte borde kan du ge den mer ljus med en växtlampa.

4. Tänk både högt och lågt

Håll hårt i din gamla fönsterampel och i den fina väggampeln som gav krukväxten en upphöjd plats.

I ett svalt rum kan en växt som kräver mer värme sättas högre upp, där det är varmare.

Läs också: Hibiskus – så sköter du den

5. Läs på om varje växt

”Vattning är ett vigtigt, men för blomsterälskare kinkigt arbete.”

Det konstaterar herr Ericsson och råder läsarna att läsa på om varje växt och se till att de får vila med mindre vattning när de behöver.

”Derföre är det nödigt, att noga göra sig reda för växternas naturliga hvilotid och aldrig förkasta dem, för det att de följa naturens lagar.”

Sköna krukväxter från förr

1. Adiantum (‘Adiantum capillus veneris’)

När brudbuketten sattes ihop på 1960-talet sa ofta floristen ”och så något grönt” och la till några kvistar adiantum. Växten kallades också venushår och odlades som ytterst kinkig krukväxt.

Den vill inte ha direkt ljus men mycket fukt i luften och hatar att flyttas. I våra moderna hem är den alltså perfekt under en växtlampa i badrummet.

2. Blomsterlönn (‘Abutilon hybridum’)

I boken Blomsterodling i boningsrum slår Nils Johan Ericsson fast:

”En regel tyckes nästan alltid göra sig gällande inom växtriket: Ju mera vulgär, destomera härdig, ju mera skön och tjusande, destomera ömtålig.”

Blomsterlönnen är ett praktexempel på det senare. På sommaren vill den ha vatten jämnt, på vintern ljust och 15 grader.

Läs också: Spinn – så bekämpar du ohyran

4. Prästhavre (‘Billbergia Nutans’)

En gammaldags krukväxt som blivit inne igen. Den tål både torr luft, värme och en och annan sval dag. Plantera om varje vår så slipper du gödsla.

Dess rykte som ”svår” kan bero på att den kan föröka sig själv genom att skicka upp en avläggare samtidigt som moderplantan dör. Det ser ut som om hoppet är ute fast den bara laddar om.

5. Nerium (‘Nerium oleander’)

En ytterst kinkig medelhavsväxt som ofta sågs som blomsterälskarnas mästarprov. Ett hemligt knep var att ge den en matsked kallt kaffe då och då, om det hjälpte eller stjälpte är svårt att veta.

6. Gloxinia (‘Sinningia speciosa’)

I slutet av 1800-talet blev gloxinian en riktig inneplanta när den tyske trädgårdsmästaren C. Haacke lanserade en ny serie gloxinia med upprättstående blommor i stället för hängande.

Nils Johan Ericsson var begeistrad.

”Dessa äro ännu mycket dyra, men skola i skönhet långt öfverträffa dem, vi förut ega.”