På anslagstavlan vid mataffären står en lapp som väcker dubbla känslor hos mig. ”Kakelugnar köpes”. Först får jag ett sting av sorg över att kakelugnar inte värderas, sedan bestämmer jag mig för att bli glad över att någon annan kan köpa dem, ta hand om dem och restaurera dem.
Hemma lägger jag in ett vedträ för höstens första brasa. Jag hinner tänka en fånig tanke, att det nästan kan ses som en politisk handling. Så kan det vara när åsiktsdikena är djupa i dagens skogsdebatt. Med inte mindre än två fungerande kakelugnar i huset känner jag mig rik. Att de har överlevt alla renoveringar med olika ägare i över ett sekel. Till och med den på 1960-talet när järnspisen förmodligen slängdes ut och glasverandan byggdes bort. Jag känner mig rik över att kunna värma huset med energi från skogen. Det skulle förstås bli tufft vid ett längre elavbrott, men vi har sovsäckar, torrvaror och stormkök. Kontanter, vattendunkar och reservbatterier. Vi känner till vårt personliga ansvar.
Krisen kan kännas långt bort men man vet ändå aldrig var den kan slå till härnäst. Jag kan nästan känna brandröken när jag tänker tillbaka på synen från när brandflyg från Italien, Frankrike och Polen kom till undsättning norrut den där ödesdigra sommaren 2018. När skogar som har förvaltats i generationer slukades i lågorna. Eller när stormen Gudrun hänsynslöst drog fram över södra Sverige och drog ner mer skog än någon annan dokumenterad storm i Sverige.
Sju personer miste livet, hundratusentals blev strömlösa och 200 miljoner träd fälldes enligt Skogsstyrelsens uppskattning. Jag tänker på allt engagemang och alla frivilliga som hjälpte till under dessa katastrofer ihop med räddningstjänst, kommuner och myndigheter. Jag vet att det finns mycket kunskap och strategier och jag känner en tilltro att den svenska beredskapen byggs upp igen för att vårt samhälle ska klara olika störningar.
Ändå kan jag inte låta bli att känna mig besviken över att beredskapsfrågan inte togs upp på allvar i valrörelsen. Jag hoppas att vi får ta del av konstruktiva lösningar och riktade resurser i eftervalsdebatten – med ett brett perspektiv på de gröna näringarna.
Precis före valdagen tillsattes en utredning om skogsnäringens betydelse för Sveriges totalförsvar. Utredaren ska bland annat kartlägga vilken beredskap som finns inom skogsbruket och skogsindustrin och hur den kan stärkas i olika kris- och krigssituationer.
Men beredskap handlar också om hur sårbart vårt samhälle är från början. I sommar har Sydeuropa lidit svårt av torka och skogsbränder. Klimatförändringarnas effekter går inte att ignorera, hur gärna vi än skulle vilja. Samtidigt är Europas beroende av importerade fossila råvaror en annan sårbarhet. Här har den svenska skogen mycket att erbjuda – både för vår beredskap och i den gröna omställningen.
Jag slänger in en pinne till i brasan. En dag drömmer jag om att återskapa även järnspisen i huset.
Läs också: Bäst att bo på landet när krisen kommer
