Djur & natur

Flyger åt fel håll - nu är tajgasångaren på väg mot en säker död i havet

Denna höst invaderas Sverige av näpna små tajgasångare från Sibirien. De har flugit åt fel håll och de allra flesta kommer aldrig hem igen.

Publicerat: 27 september 2016 kl 14:24

Tajgasångaren påminner om kungsfågeln och är obetydligt större. Just nu har många tajgasångare kommit till Sverige från Sibirien. Foto: IBL

Liten är den, och samtidigt en riktig tuffing. Du som gillar fåglar ska just nu hålla öron och ögon öppna efter tajgasångare. Den är nästan lika liten som en kungsfågel och dess typiska beteende så här års är att rastlöst skutta omkring uppe i träden och locka med ett ljudligt ”tsuiist”.

Tajgasångaren häckar i Sibirien, bortom Uralbergen, och ska nu på hösten flytta till sina vinterkvarter i södra och sydöstra Asien. Men varje höst flyger en del ungfåglar åt fel håll och i år har vi ett osedvanligt stort inflöde av tajgasångare i Sverige. Mellan 1 och 25 september kom det in över 500 observationer till Artportalens rapportsystem.

– En anledning är säkert väderförhållandena, med starka ostliga vindar i norra Ryssland. Men den verkar också ha utvidgat sitt utbredningsområde västerut, säger Anders Wirdheim på Sveriges ornitologiska förening – Birdlife Sweden.

Han berättar att de senaste höstarna har fågelskådare konstaterat allt fler tajgasångare i Sverige. De flyger sedan vidare västerut och Storbritannien brukar varje år ha ännu fler fynd än Sverige. Det kan vara så att en del av den sibiriska populationen av tajgasångare faktiskt är i färd med att försöka etablera en ny flyttningsriktning.

Ett tecken på det är att enstaka tajgasångare på senare år påträffats i Sverige även på våren, sjungande sina vårtrudelutter. Det kan röra sig om tajgasångare som lyckats övervintra i sydvästra Europa eller Nordafrika och som är på väg tillbaka till sina häckningsområden i norra Ryssland.

– Men det är bara någon promille som återvänder.

Den trista sanningen är att i princip alla de tajgasångare vi gläds åt i Sverige på höstarna obönhörligt går döden till mötes. Anders Wirdheim har vid ringmärkning själv flera gånger hållit denna bedårande lilla fågel i sin hand, och rörts av dess öde.

– Sorgligt nog dör nog nästan alla i Atlantens vågor, säger han.