Både bin och getingar finns i solitära varianter. Då bygger varje drottning ensam sitt lilla bo, lägger ägg och matar.

De små besökarna krockar vi sällan med. Skillnad är det med de som lever i stora samhällen.

Bland bina handlar det om tambiet, Apis mellifera, som lever i bikupor som tas om hand av biodlare.

Bland getingarna är det fyra arter vi behöver hålla koll på. Den storvuxna bålgetingen, Vespa crabro, är lätt att känna igen med sin bastanta kropp, sitt mörka surr och trekantiga bakdel.

De tre andra getingarna kan där emot ibland blandas ihop med bina. Så här ser du skillnaden.

Midjan

En geting har getingmidja, när man tänker efter känns det självklart.

Tittar du noga på getingen och ett bi ser du också skillnaden klart. Visst har ett bi också en midja men inte alls så hissnande smal som getingens.

Ansiktet

Se dem i ögonen så vet du vem det är. I svenska trädgårdar kan man få se vanlig geting, Veluspa vulgaris, rödbandad geting, Veluspa rufa och husgeting , Veluspa germanica.

Varje getingart har sitt eget gulsvarta mönster i ansiktet medan ett honungsbi bara har ett mörkt ansikte och med päls överallt.

Pälsen

Nyfödda honungsbin ser ut som små nallebjörnar, täckta med mjuk päls. När de blir äldre kan pälsen nötas bort till en del av allt flygande och arbetet i bikupan.

Getingen har där emot inte mycket till päls, några fjun bara. Kroppen ser blank ut på håll.

Maten

Har du getingar eller bin i trädgården? Det enklaste testet är att sätta ut ett glas saft på trädgårdsbordet.

De enda som brys sig om saften är getingar. Bina ratar saften eftersom den inte är söt nog. Saknas det mat i blommorna kan ett bi där emot glufsa i sig av marmelad eller det söta från frukt och bär som börjat jäsa.

Flygfän runt din grillade biff är däremot bara getingar. De vuxna getingarna lever mest på nektar och annat sött. Köttet tar de med till boet och matar larverna med.

Beteendet

Getingarna är de vi människor krockar med mest. De är mer nyfikna på vår mat och ofta mer benägna att försvara sina bon.

Så länge som ett samhälle med honungsbin inte störs i sin kupa låter de oftast oss vara ifred. Undantaget är om de blir klämda eller fastnar. Därför ska man inte gå framför binas utfart när de flyger in och ut ur kupan. Studsar de mot dig eller fastnar i håret kan de bli rädda och sticka till.

Och hör du något som knaprar, då kan det vara en geting. De bygger sina pappriga bon av trä de tuggat ihop, ofta från grånade staket och trädgårdsmöbler.

Sticket

En sorglig skillnad mellan bin och getingar är hur de sticker, både för dig och för dem.

Ett bi sticker bara i yttersta försvar eftersom det innebär slutet på livet. Gadden har hullingar som fastnar i huden och när biet flyger i väg stannar giftblåsan kvar.

Biet dör och om gadden får sitta kvar blir dosen bigift större. Skrapa genast bort gadden med nageln, kläm inte.

Getingens gadd har där emot inga hullingar. Den kan sticka hur många gånger som helst utan att ta skada.

Och få inte panik om du ser en bålgeting. Den är visserligen större än andra getingar och väldigt fredlig. Skulle du mot förmodan lyckas bli stungen är sticket inte värre än från en vanlig geting.