Redan förra sommaren påträffades fästingen som kallas för flyttfågelfästing, vilket Land skrev om då.

Läs också: Fästingfeber – så känner du igen symtomen

Kan finnas fler

Även i sommar har man hittat ett exemplar av en fullvuxen Hyalommafästing, enligt Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. Fästingen kan bli två centimeter lång som blodfylld.

SVA tror att det kan finnas fler och uppmanar ägare till hästar och kor att hålla extra koll på sina djur.

Aggressiv och snabb

Den är aggressivare och snabbare än den fästing vi är vana vid i Sverige. Jättefästingen är också mer aktiv och jagar själv en värd att attackera.

Hittills har man observerat två arter av släktet Hyalommafästingen i Sverige: flyttfågelfästingen och den så kallade Hyalomma rufipes, som på engelska heter the hairy hyalomma, eftersom den har hår på delar av kroppen.

Kommer med flyttfåglar

– Flyttfågelfästingen kommer egentligen till Sverige varje år med flyttfåglarna. Men förra året var första gången vi påträffade ett 40-tal Hyalomma-fästingar, av båda arterna, som hade blivit fullvuxna och könsmogna. De som kommer till Sverige med fåglarna är larver eller nymfer, som sedan behöver värme för att ömsa skinn och i och med det bli fullvuxna, säger Anders Lindström.

Läs också: Oväntade knepet mot fästingar – nylonstrumpor

En teori är att de kunde utvecklas tack vare förra sommarens extremhetta. De påträffades till största delen i mellersta och södra Sverige, men även i Gävle och södra Norrland.

Hittades på hästar

– De hittades på hästar. Det beror förmodligen på att man ryktar och pysslar om hästar mycket, hade man skött om kor på samma sätt hade man säkert hittat många fler, säger Anders Lindström.

Hyalommafästingen attackerar helst större däggdjur som hästar och kor, men kan även ha andra djur och människor som värddjur.

Läs också: Detta behöver du veta om TBE-vaccinering

Vill ha bilder

SVA uppmanar nu ägare till både hästar och nötkreatur att vara uppmärksamma på ovanliga fästingar och skicka bilder på dem till SVA, som hör av sig om man vill ha de inskickade.

– Det vore jättebra om även ägare till nötkreatur kan titta lite extra efter fästingarna, det skulle vi vara tacksamma för, säger Giulio Grandi, forskare och parasitolog på SVA och SLU.

På djurens bakkropp

Han tillägger att Hyalommafästingen nästan alltid brukar sitta på djurens bakkropp.

Hur gör man för att ta bort fästingarna?

– Man gör på precis samma sätt som med vanliga fästingar. Men de är snabba och kommer att försöka fly, så det kan vara lite svårt att fånga in dem. Ett tips är att försöka stoppa in dem i en påse och lägga i frysen.

Här kan du läsa mer om hur du går tillväga för att delta i SVA:s insamling och se bilder på fästingarna.

Kan överföra smittor

Hyalommafästingen kan bära på smittor som är skadliga för både människor och djur. Den kan bland annat bära på piroplasmer, parasiter som kan orsaka allvarliga sjukdomar hos flera djurarter. I Sverige är piroplasmos inte ovanligt hos nötkreatur och den smittan sprids även med vanlig fästing.

– Hyalommafästingen kan dock överföra nya bakterier som kan drabba nötkreatur, även om sannolikheten är låg, säger Giulio Grandi.

Inte påvisats i Sverige

Hyalommafästingen kan också överföra Krim-kongo blödarfeber och rickettsios till människor, som båda är allvarliga sjukdomar. Sjukdomarna har dock inte påvisats hos fästingar i Sverige. Men i Tyskland hade man förra året fått in och undersökt 18 hyalommafästingar och hälften av dem bar på rickettsios.

Den kan också överföra piroplasmer till hästar, en smitta som i dag inte finns hos hästar i Sverige.

Läs mer på Land Lantbruk.

Hyalommafästingen – så känner du igen den

Före blodsugningen är Hyalommafästingar bara några millimeter större än vanliga fästingar och jämfört med dem ser de helt bruna ut.

När de har sugit blod kan de bli två centimeter långa, till skillnad från vanliga fästingar, som kan bli någon centimeter.