Gå till innehåll
Shopping Utbildning
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag

Vingar – superkraften sedan 375 miljoner år

Hur tar sig vårens flyttfåglar hit? På vingar förstås! Denna superkraft delar de med insekter och fladdermöss. Flygförmågan har gett dem enastående fördelar jämfört med andra djur.

 När man flyger på hög höjd är det användbart att vara skarpsynt. Rovfåglar som kungsörnen har utvecklat djurvärldens kanske bästa syn.
När man flyger på hög höjd är det användbart att vara skarpsynt. Rovfåglar som kungsörnen har utvecklat djurvärldens kanske bästa syn. FOTO: tt

I Sverige häckar omkring 250 fågelarter – att jämföra med blygsamma 75 inhemska däggdjur. Fåglarnas trumfkort är vingarna som ger dem helt andra möjligheter än de markbundna däggdjuren har.

Av alla fågelindivider tillbringar hela 85 procent vintern på varmare breddgrader, tack vare sin flygförmåga. När de återvänder kan de dra nytta av att det här råder mindre konkurrens om mat och boplatser än på deras övervintringsplatser.

Tittar vi närmare på Sveriges däggdjur visar det sig att inte mindre än 19 stycken eller ungefär var fjärde art som observerats i Sverige är en fladdermus. Att ha vingar är alltså ett vinnande koncept även i denna djurgrupp.

Läs också: Rovfåglar i Sverige

Flygförmåga är antagligen orsak till att fåglar och fladdermöss begåvats med ytterligare varsin superkraft.

För fåglarna är det synen. Rovfåglarnas möjlighet att spana byten från hög höjd har gjort att de med tiden utvecklar djurvärldens skarpaste syn. En kungsörn kan till exempel se en kamouflagefärgad hare från flera hundra meters höjd.

Blixtsnabba fladdermöss

 Vattenfladdermus med ett byte i munnen. Med de förlängda fingerbenen kan fladdermusen justera vingens storlek och riktning för att pricka det flygande bytet.
Vattenfladdermus med ett byte i munnen. Med de förlängda fingerbenen kan fladdermusen justera vingens storlek och riktning för att pricka det flygande bytet. FOTO: unknown

De nattaktiva fladdermössen har istället utvecklat ett sjätte sinne, ekopejling. Genom att skicka ut högfrekventa ljud som studsar mot omgivningen kan fladdermöss blixtsnabbt lokalisera en flygande insekt. Eftersom ljud med hög frekvens inte hörs så långt används ekopejling framför allt för att fånga små byten och orientera sig på nära håll.

Hur flygförmågan uppkom hos fåglarna har varit orsak till mycket debatterande. I dag verkar de flesta forskare vara överens om att fåglarna härstammar från små köttätande dinosaurier som utvecklade fjädrar för mellan 150 och 200 miljoner år sedan.

 Skrattmåsar och andra fåglar härstammar från små dinosaurier. Utvecklingen av de fantastiska vingarna har gjort dem klumpigare på marken.
Skrattmåsar och andra fåglar härstammar från små dinosaurier. Utvecklingen av de fantastiska vingarna har gjort dem klumpigare på marken. FOTO: unknown

Från isolering till skutt

Troligen var fjädrarna från början ett dunigt, värmeisolerande material. Av någon anledning började de små dinosaurierna ägna sig åt längdhopp, kanske skuttade de fram på marken, kanske slängde de sig mellan träden på jakt efter byten.

 Många fåglar sparar energi genom att segelflyga när vindarna bär. Här en gråtrut som liksom andra måsfåglar är både skickliga flygare och hyfsade simmare.
Många fåglar sparar energi genom att segelflyga när vindarna bär. Här en gråtrut som liksom andra måsfåglar är både skickliga flygare och hyfsade simmare.

De övergick till att glidflyga och med tiden började de flaxa med frambenen för att flyga mer aktivt. Dunet utvecklades till fjädrar och vingpennor, skelettet blev lätt och luftfyllt och tänderna försvann.

Trollsländor får vingar

När dinosaurierna dog ut efter det stora meteoritnedslaget för 65–70 miljoner år sedan gav det plats för nya arter och fåglarnas utveckling satte full fart.

Även däggdjuren fick mer livsutrymme. Troligen var fladdermössens anmoder ett av många däggdjur som levde i träden och hoppade mellan grenarna. Fladdermössens vingar består av ”flyghud” som kan spännas ut mellan de förlängda fingerbenen, armarna, bakkroppen och svansen.

Men det var varken fåglar eller däggdjur utan insekterna som var först att inta luftrummet. Trollsländorna utvecklade vingar redan för 325 miljoner år sedan. Då fanns det, tack vare luftens högre syrehalt, trollsländor som var närmare en meter mellan vingspetsarna.

 Trollsländor var de första att inta luftrummet. De är skickliga flygare som både kan stå stilla i luften och flyga baklänges.
Trollsländor var de första att inta luftrummet. De är skickliga flygare som både kan stå stilla i luften och flyga baklänges.

Skapade nya möjligheter

Precis som för fåglarna gjorde vingarna det möjligt för insekterna att nå annars otillgängliga områden. En snabb artbildning drog igång och insekterna är i dag världens största djurgrupp som utgör nära 75 procent av alla landlevande djur.

Medan fåglar och fladdermöss fått ”offra” sina framben på flygning har insekterna vingarna som ”extra tillval” utöver sina sex ben.

 Humlans snabbt svängande vingar påminner mer om helikopterblad än flygplansvingar. Form och rörelser skapar luftvirvlar som ger ökad lyftkraft.
Humlans snabbt svängande vingar påminner mer om helikopterblad än flygplansvingar. Form och rörelser skapar luftvirvlar som ger ökad lyftkraft.

Det är också bland insekterna de mest specialiserade flygarna finns. Det finns de som kan flyga baklänges, de som kan stå still i luften, accelerera oerhört snabbt, tvärnita och landa upp- och ner.

Flaxa som fåglar

Hur insekterna använder sina vingar har vi först på senare tid börjat förstå i detalj. Det finns två grundläggande tekniker.

 Forskare i Lund har upptäckt att stora fjärilars vingar kupas när de slås ihop. Det skapar ett lufttryck som gör vingslagen effektivare. På bilden en silverstreckad pärlemorfjäril.
Forskare i Lund har upptäckt att stora fjärilars vingar kupas när de slås ihop. Det skapar ett lufttryck som gör vingslagen effektivare. På bilden en silverstreckad pärlemorfjäril.

Större insekter, som trollsländor och fjärilar, flaxar på ungefär samma sätt som fåglar. Men ju mindre insekterna är desto mindre vingar har de – och då måste de flaxa allt snabbare för att hålla sig i luften. Till slut hinner nervimpulserna inte med att styra flygmusklerna.

Läs också: 12 fjärilar i Sverige

Skapar små luftvirvlar

Små insekter som bin, humlor, flugor och myggor har därför utvecklat en teknik där olika muskler omväxlande drar ihop kroppen åt olika håll och på så sätt får kroppshyddan att vibrera. Vibrationen drar med sig vingarna som då kan slå flera hundra gånger i sekunden.

 Hos gruppen tvåvingar, dit flugor och myggor hör, har de bakre vingarna ombildats till små svängkolvar. På bilden en parasitfluga, vars larver är parasiter på andra insekter.
Hos gruppen tvåvingar, dit flugor och myggor hör, har de bakre vingarna ombildats till små svängkolvar. På bilden en parasitfluga, vars larver är parasiter på andra insekter.

Med tanke på hur fort det går och att vingarna ofta har olika strukturer som skapar små luftvirvlar är det inte konstigt att det är svårt att studera hur insekterna skapar de flygkrafter som behövs.

Men i dag finns tekniken. Genom att låta insekter flyga i rökfyllda tuber, omringade av högteknologiska kameror, har forskarna börjat få en klarare bild av hur det går till. Då har de kommit fram till att humlan faktiskt kan flyga – även i teorin.

Rekordflygare

Lever i luften: Tornseglare spenderar de första två-tre åren av sitt liv i luften och landar för första gången när det är dags att häcka. Vinterflytten går till Sydafrika och de landar normalt inte förrän de är tillbaks i Sverige. Resorna och tiden i Sydafrika tar upp till tio månader. En som blir 20 år gammal har genom livet tillryggalagt motsvarande sju resor tur och retur till månen.

Snabbast vingslag: Den insekt som slår snabbast med vingarna är ett svidknott. Forskare har uppmätt 1 046 slag i sekunden, vilket kan jämföras med de 25–40 slag som är vanligt hos större insekter.

Långdistansare: Även insekter kan flytta långt. Amiralfjärilen flyttar mellan medelhavsområdet och norra Europa. Den kommer vanligtvis till Sverige i juni, fortplantar sig och mot hösten flyttar nästa generation tillbaka.

Fler som fångar vinden

Det finns även fiskar, ekorrar, ödlor, grodor och till och med ormar som flyger. Men till skillnad från fåglar, fladdermöss och insekter som flyger aktivt handlar det då om glidflykt, så kallad passiv flygning. Vissa spindlar kan spinna långa tunna trådar som låter dem sväva iväg med vinden och hamna på nya avlägsna platser.

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Populära ämnen på Land.se

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs artiklar i säsong

Till toppen