10 märkliga ortnamn: Därför heter det Njutånger!

I den nya upplagan av Svenskt ortnamnslexikon finns förklaringar till 6 300 namn på platser i Sverige. Ni förstår vilken guldgruva boken är för den nyfikne! Land har valt ut tio spännande namn.

10 märkliga ortnamn

1. Larv. Tätort i Västergötland. Namnet kan innehålla ett gammalt ånamn, det fornsvenska Larf, som hör ihop med det dialektala ordet larva med betydelsen ”springa långsamt”.

2. Njutånger. Tätort i Hälsingland. Från det gamla namnet Niuto på ån Nianån. Fornsvenska ordet niuta betydde förr ”fånga”, vilket kan syfta på laxfångst i ån. Ånger kommer från ett fornsvenskt ord anger, som betyder (havs)vik.

3. Hulu. Liten ort i Västergötland. Byn växte fram kring den gamla gården Hullu, vars namn kommer från en västgötsk dialektform av hula i betydelsen ”håla”, alltså sänka.

4. Trosa. Kommun och tätort i Södermanland. Namnet kommer från Trosaån, vars namn tolkas som ”de tröga, långsamt flytande ån”. Ordet trosa ligger nära ett fornnordiskt ord för ”trög, ovillig”.

5. Knåda. Tätort i Hälsingland. Från ordet knåde eller knåda, som i norrländska dialekter haft betydelsen ”tätt sammanpackad massa, hop, mängd, degstycke” och troligen också ”husgytter”.

6. Sexdrega. Tätort i Västergötland, intill ån Ätran. Oklart ursprung. Enligt en mening kan namnet avse sex platser för notdragning.

7. Vomb. Gammal skånsk socken. Idag finns Vombs kyrka och Vombsjön. Från forndanska ordet wa med betydelsen ”vrå, krok” och möjligen syftande på någon terrängformation. Ordet kan ha satts samman med hem (”boplats, gård”).

8. Fjuckby. Liten ort i Uppland. Troligen från dialektordet fjuk, som använts om lätta ämnen som bärs av luften (stoftkorn, växtfrön, snöflingor). Det fornsvenska ordet fiuka betyder ”fara hastigt i luften”.

9. Semla. F d bruk i Västmanland. Från fornsvenska ordet simbl som betecknar ”ställe där vatten sipprar fram, sankmark”.

10. Ope. Tätort i Jämtland. Bynamnet kommer från Opa, ett äldre namn på Opeån. Åns namn kan härledas från fornnordiska ordet op, som betyder ”skrik, rop”, vilket tyder på att ån uppfattades som väldigt ljudlig.