Vallen ligger 600 meter över havet och närheten till fjällen bjuder ofta på kalla vindar och småregn. Gessi fäbodar i Älvdalen kan vara en tuff miljö för folk och fä.

Men ändå är det ett paradis, tycker Anna och Robert Axelsson som lever här tillsammans med sina älskade djur.

– Vår äldsta ko som kalvat i år är 16 år, men hon går mer med som pensionär än som mjölkko, säger Anna.

De fjällnära korna är ofta mindre än fjällkon och specialiserade på näringsfattigare kost som det karga betet på tallhedmarkerna.

Bortglömda sedan 1970-talet

Förutom de vackra korna finns här en flock getter med killingar, ardennerhästar, kalvar, höns och ett par grisar. Dessutom flera hundar, jakt är ett stort gemensamt intresse för paret.

För tio år sedan, efter att ha brukat den närbelägna fäboden i Floj, kom Anna och Robert till Gessibodarna som hade legat bortglömda sedan 1970-talet.

– Det var mycket jobb de första säsongerna, vi bjöd in kompisar som fick hjälpa till, berättar Anna.

Sommaren tid för förädling

I dag lever Anna och Robert tillsammans med två ungdomar, 16 och 20 år, ett enkelt småbrukarliv med arbetsintensiva somrar på fäboden. Kor och getter ska mjölkas och mjölken ska tas till vara och bli till smör, messmör, långfil och numer även yoghurt. Det mesta säljs till kaféer.

Paret koncentrerar mjölkproduktion och förädling till sommar och höst. Efter jul är det fokus på skogsarbete. Anna har även ett deltidsjobb som personlig assistent.

Läs också: 91-åriga Magda: ”Jag minns somrarna på fäboden med glädje”

Kunskap från förr

Robert har haft fäbodlivet starkt närvarande i sin familj. Hans mor växte upp på Gröveldalsvallen, norr om Idre, med kor och getter. Det är hon och Roberts mormor Olaug som lärt paret att göra getost, getmese och även norsk brunost eftersom Olaug var bördig från Norge.

Småbruken har försvunnit

Anna gick naturbruksgymnasiet i Rättvik, men redan som femtonåring for hon runt på sin moped i bygden och mjölkade kor. Då, i början på 1990-talet, fanns det en hel del småjordbruk kvar. Nu finns bara ett fåtal mjölkgårdar.

Det som driver Anna och Robert i dag är jakten, naturen och djuren.

– Vi älskar att köra häst och vi använder hästarna till det mesta, när vi hugger och kör fram virke och ved ur skogen, i jordbruket och på långturer till Rörosmarknaden.

Lite av eremiter

Gessi fäbod som i allra högsta grad är levande bygger på självhushåll. Platsen är visserligen öppen för besökare men ingen marknadsföring görs och en hel del produkter tillverkas enbart till det egna hushållet.

– Vi är lite av eremiter, säger Anna och skrattar.

Drömmer om nya projekt

Anna och Roberts kärlek till djuren och naturen vävs ihop med respekt för hantverket och traditionerna. De vet hur man tar tillvara på naturens resurser och försörjer sig själva.

Men Anna har en dröm för framtiden.

– Jag vill ha ungdomsverksamhet här, för att stärka barn som behöver extra stöd. Vi är redan nu fosterfamilj, säger hon.

En annan dröm paret har är att finna en vår- och höstfäbod att nyttja i maj och september och på så vis förlänga betessäsongen.