Den som äger en fastighet och har investerat tid, arbete och pengar i en laglig verksamhet måste kunna lita på att staten respekterar äganderätten. Det är mycket fokus när det gäller skog och äganderätten men gäller lika väl för den som äger och driver ett småskaligt vattenkraftverk. Egendomsskyddskommittén presenterade i veckan ett förslag som stärker äganderätten i regeringsformen. En bred majoritet är enig om att det ska skrivas in ett uttryckligt krav på proportionalitet. När staten inskränker en människas rätt att använda sin egendom måste inskränkningen vara lämplig och nödvändig. Det ska också finnas en rimlig balans mellan det allmännas intresse och den börda som läggs på den enskilde. Det är en viktig princip för den småskaliga vattenkraften.
Runt om i Sverige finns mindre kraftverk som producerat fossilfri och reglerbar el i generationer. Många är en del av vår industrihistoria och bidrar till lokal elförsörjning, beredskap och stabilitet i elnäten. Ändå riskerar ägare att ställas inför omfattande krav, kostsamma prövningar och villkor som i praktiken kan omöjliggöra fortsatt drift. Självklart ska vattenkraften ta rimlig hänsyn till fiskvandring, vattenmiljö och biologisk mångfald. Men miljönytta måste vägas mot konsekvenserna för elproduktionen, kulturmiljön och den enskilde ägaren. Kraven får inte bli så långtgående eller kostsamma att en laglig verksamhet tvingas upphöra utan en noggrann proportionalitetsbedömning.
Kristdemokraterna vill också stärka rätten till full ersättning vid kvalificerade rådighetsinskränkningar. Biologisk mångfald ska inte i sig kunna användas som skäl för att ställa den enskilde utan ersättning. Toleranströskeln ska finnas kvar, men när den väl har passerats ska hela den ersättningsgilla skadan ersättas. Det betyder inte att varje nytt miljövillkor automatiskt ger rätt till ersättning. Men det slår fast en avgörande princip: staten kan inte lägga en oproportionerligt stor del av kostnaden för gemensamma miljömål på en enskild fastighetsägare.
Sverige behöver både levande vattendrag och mer fossilfri elproduktion. De målen måste kunna förenas genom lokalt anpassade åtgärder, rimliga krav och rättssäkra prövningar. När staten anser att ett starkt allmänintresse kräver stora uppoffringar av en enskild ska staten också ta ekonomiskt ansvar. En starkare äganderätt är därför inte ett hinder för miljöarbetet. Den är en förutsättning för att det ska uppfattas som legitimt och rättvist. Det gäller i skogen, på gården och vid den lilla kraftstationen.
Carl-Wiktor Svensson, riksdagskandidat Kristdemokraterna, Kalmar
Magnus Jakobsson, riksdagsledamot Kristdemokraterna, Fyrbodal
Kjell-Arne Ottosson, riksdagsledamot Kristdemokraterna, Värmland
