Tin Gumuns, eldsjäl och fäbodsproffs

Vallen ligger skyddad av skogen. Resten av världen känns långt borta denna stilla, ljusa försommarkväll. Ett lätt regn har just fuktat market.

– Första dropparna på en månad, berättar Tin Gumuns som lever sin dröm här på Karl-Tövåsens fäbod i Dalarna.

Skällorna ljuder stilla

Djuren är i fjöset (ladugården) i gott skydd för knotten som väckts till liv av regnet. Här skvallrar dieselaggregatet om att det är mjölkningsdags.

Korna har var sin skälla som ljuder stilla under rofyllt tuggande och idisslande. Eller för all del, lite mer ljudligt om de behöver känga till sin granne.

Utmaning driva fäbod

Men stillheten här på fäboden kan bedra. För visst är det en utmaning att driva ett fäbodföretag, att leva på vallen efter djurens och naturens rytm, hitta lönsamhet, drivkrafter och framtidstro.

– Jag har alltid känt passion och glädje över det här livet. Att få se djuren ha det bra, att hålla dem så naturligt det bara går och att kunna göra bra saker av mjölken. Jag brukar säga att jag lever min dröm, säger Tin och ler.

Max 12 kor

Tin berättar om storhetstiden då vallen och skogsbetet födde 100 kor, ett tjugotal hästar och runt 350 får och getter.

I dag är det lämpligt med max 12 mjölkande kor på markerna, anser Tin och det är precis så många båspallar som ryms i fjöset.

Den här sommaren mjölkas nio kor.

Lönsamt med mer ost

Att få lönsamhet är viktigt och att ysta ost på 40 liter mjölk eller 200 liter tar ungefär samma tid, så för att förbättra ekonomin kan en större ostproduktion vara en väg att gå.

Det är också det nya på Karl-Tövåsen. Med hjälp av en nyinköpt begagnad ystgryta som rymmer 170 liter tillverkas riktigt god fäbodost på helmjölk.

500 kronor kilot

Det blir lite av en nyskapelse då ostar på helmjölk var ovanligt förr. Då var fettet det dyrbara och att förädlat fett till smör var det lukrativa. Smöret är även idag eftertraktat och ett kilo kostar 500 kronor.

– Detta känns som ett rimligt pris, säger Tin.

Hon har gått i bräschen för att höja priset på fäbodarnas exklusiva smör som hon anser har sålts alldeles för billigt.

– Lönsamheten är viktig. Att tjäna pengar är också en drivkraft. Vi kan inte göra detta som en slags museal verksamhet, det kan ingen leva på. Vi måste se till att få förtjänst på det vi gör, säger Tin.

Hon tror att det annars är vårt att få intresserade i den yngre generationen att vilja fortsätta med fäbodbruket.

Tidiga morgnar, sena kvällar

Att leva och verka på en fäbod är arbetsintensivt. Det är tidiga morgnar och sena kvällar och att få lönsamhet på en liten produktion under en begränsad tid är inte helt lätt. Mycket av regelverket och avgifterna är också samma som för en helårsbaserad livsmedelsproduktion.

Det som genereras under den korta fäbodsäsongen ska föda henne själv, räcka till löner och omkostnader under samma period.

Besökarna kärnar och kokar

För Tin är den besöksinriktade verksamheten ett måste för att få ekonomin att gå ihop. Hon vill också sprida kunskap.

– Upplevelsen bidrar till en förståelse för både djurhållning och hur ost och smör, så centrala i vår svenska hushållning, blir till, säger Tin.

Här kan barnen och vuxna få kontakt med och klappa djuren. De får vara med och kärna smör och koka messmör.

Samspel med djuren

Tin driver numera verksamheten tillsammans med sin svärdotter Knis Anna Ersdotter Björklöf som arbetet med mjölkning, djurskötsel, smör- och osttillverkning, hon är tillika bagerska och värdinna.

– För mig är samspelet med djuren så viktigt och ger mig lust att hålla på med detta, säger Anna.

Kamp mot Skatteverket

För några år sedan drev Tin en kamp mot Skatteverket för att få undantag från att hålla kassaregister eftersom internetuppkopplingen är för dålig där fäboden ligger.

Tin vann och fick sitt undantag från att hålla kassaregister.

Nya spännande drömmar

Tin lever sin dröm men har inte slutat drömma för det. Hon har fler idéer på gång.

– Jag skulle vilja göra plats för skolbarn som ska få komma hit och lära sig om fäbodliv.

För ändamålet har Tin redan fått hjälp med att ställa upp en stor timmerlada. Ladan kan husera hela skolklasser, men även fikagäster under regniga dagar.

– Egentligen tror jag att fäbodbruket har potential för framtiden, man behöver bara hitta formerna, säger Tin.

Läs också: 91-åriga Magda: ”Jag minns somrarna på fäboden med glädje”