Det finns något med aktivister som berör mig. Att vara så besjälad av en fråga att man tar personliga risker för den. Gandhis hungerstrejker. Almstriden i Kungsträdgården 1971. Rosa Parks bussfärd. De och så många andra aktioner har genom århundranden gjort skillnad.
Ja, håll i dig — men jag kan till och med se att Fältbiologernas skogsdemonstrationer på 1980-talet fyllde en funktion med sina exkursioner, inventeringar, demonstrationer och kampanjer som visade hur det moderna skogsbruket påverkade biologisk mångfald. Det tror jag skogsbruket behövde. Därför måste jag beklaga att miljöaktivismen spårat ur. Vid torvbrytningen på Grimsås mosse i sommar passerades en gräns. Där övergick opinionsbildning till sabotage. Arbetsmaskiner ockuperades och torv gjordes osäljbar genom att frö spreds över den.
Demokrati behöver människor som protesterar, agerar och engagerar sig. Demokrati behöver även spelregler. Sverige är en representativ demokrati. Vi väljer våra företrädare i fria och öppna val. Riksdagen stiftar lagar, regeringen styr, myndigheter fattar beslut och domstolarna prövar att lagar och beslut följs. Samtidigt skyddas våra grundläggande fri- och rättigheter – som yttrande-, mötes- och föreningsfriheten.
Det är ett system byggt för att konflikter ska lösas med argument, demokratiska beslut och rättslig prövning, inte genom att den som ropar högst eller blockerar först får sin vilja igenom. Demokratins styrka ligger inte i att alla alltid får rätt, utan i att den som inte fick som den ville vet att det finns spelregler, rättigheter och en möjlighet att förändra samhället genom opinion, fria val och ny lagstiftning.
Om vi för en stund inte skuldbelägger aktivisterna utan ägnar lite tid åt vem som också bär ansvaret. Det svaga ledarskapet, bristande kommunikationen och otydliga organiseringen i relationerna mellan EU:s och Sveriges myndigheter och politiker. När samspelet och rollerna inte fungerar bjuder det in till kaos. Vatten, gruvor, fåglar, jakt, skog, renar, klimat, miljömål och vindkraft. Så många målkonflikter.
För man kan se att torvmarker är viktiga för klimatet, vilja se både tuffare lagstiftning och långsiktig utfasning av torvbrytning samtidigt som man stödjer att den som fått lagligt tillstånd kan driva sin verksamhet utan sabotage. Jag är dessutom rädd för att aktivistmetoder bara får motsatt effekt. De piskar upp en stämning och blåser ut till strid – inte bara för torven utan mot allt det som aktivisterna brinner för. Miljö. Djurskydd. Klimat.
Det bästa är det godas fiende, som Voltaire sade.
Läs mer:
