Arla och ekomjölken väcker många frågor om spänningen mellan konsumenter, politik och marknad. Men kan vi ägna oss en stund åt frågan om medlemsdemokrati? För den är nog så viktig i sammanhanget.
Som mjölkbonde väljer jag att gå med i en mejeriförening med målsättningen att få en så bra avsättning som möjligt för den mjölk jag producerar. Jag tar rollen som både leverantör och medlem. Deltar i möten och använder min röst för att styra föreningen i den riktning jag tror är rätt. Väljer de företrädare som jag tror bäst företräder mina värderingar och åsikter. Ställer frågor för att säkerställa att föreningen går i den riktning som jag tillsammans med andra medlemmar pekat ut.
Precis som i alla andra föreningar. Skillnaden inom lantbrukskooperationen är att det inte bara handlar om vad jag tycker, känner och vill. Det handlar också om mitt företag, min gård och min ekonomi. Och sällan bara om mig. Om dem som var före. Dem som kommer efter. Dem jag lever med. Dem jag byter skift med. Dem jag köper tjänster av. Besluten får direkta ekonomiska konsekvenser, samtidigt som jag måste acceptera att föreningens gemensamma intressen inte alltid sammanfaller med mina egna. Skillnaden mellan mjölk och exempelvis spannmål eller skog är att det inte finns några reella alternativ att leverera råvaran till.
I dag är den geografiska uppdelningen inte lika hård. Men det är en yttepytteliten del av den svenska mjölken som inte hämtas av en mejeriförening för att förädlas, förpackas och så småningom återfinnas i kylavdelningen hos någon av de stora butikskedjorna. Det finns inga reella alternativ till mejeriföreningen. Varje konjunkturnedgång får en att även fundera över hur många reella alternativ till Arla det kommer när kurvan vänder.
Det kan säkert finnas flera olika skäl att vara ekobonde. För den som helt enkelt inte tror på mineralgödsel och växtskydd är det fullt förståeligt att det inte känns bra att få sin ekomjölk såld som konventionell. Samtidigt tål det att frågan ställs: Innebär medlemskapet i en mejeriförening en ovillkorlig rätt att få sin mjölk såld som ekologisk, oavsett efterfrågan och kostnader?
För demokrati är inte att alla får som de vill och ingen vill tillbaka till den tid när kretsmötena ställde marknadschefen mot väggen för sortimentet i kyldisken. Fast nog finns det konsumenter där ute som inte går igång på mineralgödsel och kemiska växtskyddsmedel. Eller som för den delen tycker att det känns gott i hjärtat att kor går på bete och därför gärna ser att beteskravet behålls.
