Valrörelsen är i gång och även om det är svårt att sia om utgången kan jag tvärsäkert slå fast en sak: Livsmedelsproduktion och jordbruk kommer inte att dominera debatterna. Oavsett prisutveckling på insatsvaror, kriskampanjer eller eventuella väderkaos. Inte ens krigshoten och den i dessa tider så tillgängliga beredskapsvinkeln kommer ge oss ett skutt upp på den politiska dagordningen. Vår bästa chans är istället att möta det stora antalet kandidater till kommunpolitiska uppdrag. Här har LRF sin allra största styrka – aktiva förtroendevalda i varje del av landet. Antalet möten, öppningar och positioneringar som kan uppstå på den lokala nivån är obegränsade.
Det är den första valrörelsen sedan LRF:s organisatoriska kraftförflyttning. Låt det märkas att det nu finns mer resurser och möjligheter till näringspolitiskt påverkansarbete på kommunal nivå. Det finns gott om angelägna ämnen i de lokala valrörelserna, med all säkerhet av olika vikt och betydelse beroende på var kampanjerna pågår. Den allra viktigaste frågan är ändå gemensam: Självbilden. Vi har pratat om vikten av att identifiera sig själv som företagare i åratal. Även om det skett en förflyttning så är det långt kvar på sina håll. Så länge vi själva inte ser oss som företagare kommer ingen annan att göra det heller. Själva grundförutsättningen är en stark äganderätt så att lantbrukare och skogsägare kan fortsätta att utveckla sina företag. Men även att livsmedelsproduktionen sätts främst i alla beslut. Viktiga initiativ är att LRF bygger relationer med lokala politiker, såsom exempelvis LRF Årjäng har gjort med skolmaten som utgångspunkt och vilka politiska beslut som krävs för att stärka den lokala produktionen.
De flesta kommuner har i dag ett forum som samlar företagare och näringslivsorganisationer till regelbundna samråd. Men för LRF, den allra största företagarorganisationen, är det inte alltid självklart att få plats. Ibland får man i stället vara med i landsbygdsråd tillsammans med andra som värnar landsbygden. Det gör företagarrocken svårare att komma i, men ack så viktigt. Jag tror vi skulle tjäna på att koppla marken vi brukar till annat småföretagande, förädling och konsumtion. Nu tänker jag inte bara på banderoller för öppna landskap och vyerna med betande djur. Jag tänker också på sysselsättning, marknadsandelar och investeringar.
Våra förutsättningar och möjligheter att bruka våra marker är måhända avhängigt beslut både på nationell nivå och i EU. Men konsekvenserna slår över även på andra företag i kommunen, inte bara våra egna.
