Ändå är det precis vad som står på spel i valet. Ett regeringsunderlag där Socialdemokraterna och Centerpartiet blir beroende av Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle få mycket konkreta konsekvenser utanför storstäderna. Med en rödgrön regering kommer åter angreppen på äganderätten. Den privatägda skogen som gått i arv i generationer. Lokala företag, spar- och investeringskapital och ofta resultatet av årtionden, kanske århundraden, av arbete. Den som sköter sin mark måste kunna lita på att staten har respekt för äganderätten, och inte plötsligt ändrar spelreglerna eller gör stora delar av brukandet omöjligt utan rimlig ersättning. Den respekten saknar vänsterpartierna anser jag.
Samma sak gäller jordbruket. Vi talar gärna om att Sverige måste stärka sin beredskap. Den börjar på åkern och i ladugården. Vill vi kunna äta svensk mat också när omvärlden blir orolig måste det finnas svenska bönder som kan producera den. Då går det inte att år efter år lägga nya kostnader och regler på ett jordbruk som redan konkurrerar med länder där villkoren ser helt annorlunda ut. Den svenska bonden ska inte betraktas som ett miljöproblem. Han eller hon är en del av lösningen och dessutom helt avgörande för vår försörjningsförmåga. Också energipolitiken är landsbygdspolitik. Vattenkraften producerar fossilfri el och bidrar med planerbarhet och reglerkraft i elsystemet. Samtidigt tycker jag att det finns en märklig politisk reflex att ständigt hitta nya sätt att begränsa, ompröva och försvåra verksamheter som redan fungerar. Strandskyddet är ett annat tydligt exempel på hur perspektiven skiljer sig åt mellan stad och land. I Sverige finns tusentals sjöar och mil efter mil av stränder. Ändå behandlas en liten insjö i en glest befolkad kommun ofta efter samma grundprincip som ett hårt exploaterat kustområde utanför en storstad. Det är orimligt.
Kommunerna måste få större möjligheter att säga ja till bostäder och verksamheter där det finns gott om obebyggd strand. För många mindre orter kan ett attraktivt strandnära boende vara skillnaden mellan inflyttning och fortsatt befolkningsminskning. Ett strandskydd som är utformat för att hindra exploatering får inte bli ett skydd mot utveckling. Allt detta hänger ihop. Det handlar om synen på människor som bor och verkar på landsbygden. Ska staten i första hand kontrollera, begränsa och tala om vad människor inte får göra? Eller ska politiken skapa förutsättningar för människor att själva utveckla sina gårdar, företag och bygder? Man glömmer snabbt, men jag minns Miljömålsberedningen och konsekvenserna av vänsterpartiernas och Centerpartiets förslag. Jag vet vilket Sverige jag istället vill se. Vi behöver en politik som stärker äganderätten, ökar den svenska livsmedelsproduktionen, låter skogsbruket utvecklas, värnar vattenkraften och gör strandskyddet mer förnuftigt.
Sveriges landsbygd behöver framtidstro och fortsatt möjlighet att växa. Det sista den behöver är en centerpartistisk vänstersväng.
Carl-Wiktor Svensson
Skogstekniker, företagare och riksdagskandidat för Kristdemokraterna, Kalmar län
