Medan politiken nu tittar höger och vänster för att få ihop det politiska pusslet tittar bonden framåt. På gårdar runt om i Sverige planeras nästa skörd, nästa investering och nästa steg i företaget för att kunna leverera mat till hushållens tallrikar och värmande energi inför kommande höst och vinter. Det arbetet kan inte vänta på regeringsförhandlingar. Och det borde inte politiken heller göra.
För oss som driver företag inom jord- och skogsbruket är regeringsfrågan viktig. Men ännu viktigare är vilka beslut som faktiskt fattas de kommande fyra åren. Beslut som behöver göra det enklare att producera mat, energi och råvaror i Sverige.
Svenska folket verkar redan ha bestämt sig. En ny undersökning från Verian, genomförd på uppdrag av LRF, visar att åtta av tio svenskar tycker att politiska beslut ska vägas mot hur de påverkar Sveriges möjlighet att producera mat.
Samtidigt importerar Sverige fortfarande nästan hälften av maten vi äter. Omkring varannan svensk har dessutom lågt förtroende för att Sverige kan försörja befolkningen med mat vid en längre internationell kris.
Det borde få fler att ställa en enkel fråga: Hur kan vi fatta beslut som förenklar för dem som ska producera maten?
För LRF är prioriteringarna tydliga: mer av det som stärker svensk produktion och mindre av det som försvårar den.
Först och främst måste alla politiska beslut livsmedelssäkras. Precis som konsekvenser för ekonomi, klimat och säkerhet vägs in i dag måste beslutsfattare också fråga sig hur ett förslag påverkar Sveriges förmåga att producera mat.
Sverige behöver också accelerera den gröna uppväxlingen. Jord- och skogsbruket är inte bara en del av Sveriges beredskap. Här produceras maten, den förnybara energin och de biobaserade råvaror som behövs för att minska vårt fossilberoende. Potentialen finns redan. Nu behöver politiken skapa förutsättningar för fler investeringar och mer produktion.
Regelkrånglet måste ned. Företagare ska lägga sin tid på att utveckla sina verksamheter, inte på administration, otydliga processer och ständigt nya krav.
Och när vi ändå pratar om sådant som vi behöver mindre av: vildsvinen. Naturvårdsverket senaste populationsuppskattning visar att Sverige kan ha uppemot en miljon vildsvin om mindre än fem år. Det är ungefär lika många som bor i Stockholms län. Det är knappast en utveckling som någon efterfrågar. För lantbruket innebär vildsvinen mindre skördar, ökade kostnader och sämre möjligheter att öka livsmedelsproduktionen.
Även äganderätten måste stärkas. Den som tar ansvar för mark och skog måste kunna lita på långsiktiga spelregler. Naturvård och biologisk mångfald är viktiga samhällsmål, men kostnaden kan inte ensidigt läggas på enskilda markägare. Samhället kan inte kräva mer och samtidigt lämna notan till den som äger marken.
Svensk matproduktion, beredskap och grön uppväxling är frågor som inte kan sättas på paus i väntan på en ny regering. Det är frågor som kräver beslutsamhet, långsiktighet och handlingskraft också när det politiska pusslet fortfarande läggs.
För vi som redan tittar framåt behöver att det blir enklare att investera, enklare att producera mat och enklare att utveckla företag på landsbygden.
Mikaela Johnsson, vice ordförande Lantbrukarnas Riksförbund
