Skärgårdsbönderna: ”Vi brinner för naturvård”

Från Waxholmsbåten är det en kort färd med fyrhjulingen längs den smala grusvägen till Skärgårdsstiftelsens torp på Hjälmö i Stockholms skärgård. Här fyller syrenerna fortfarande försommarluften med sin doft.

Sedan förra året har Västergården på Hjälmö saknat en arrendator och när det stod klart att det inte skulle komma en ny arrendator i sommar behövdes hjälp med att hålla landskapet öppet.

På de närliggande öarna Lådna och Grinda i Stockholms skärgård driver Karin Sjöblom och Maria Jörgensson var sitt lantbruk med framför allt köttdjur som under sommaren går på öbete. Båda arrenderar sin jordbruksmark av Skärgårdsstiftelsen och fick frågan om de ville hjälpa till.

– Vi brinner båda för naturvård och vill inte låta det växa igen, därför har vi släppt några av våra djur här. Vi kan inte öka vårt djurantal för att lösa det men då vi sådde in spannmål på en del av vår betesmark så kunde korna beta här. Förhoppningsvis nappar någon snart och blir ny arrendator på Hjälmö. Det behövs fler bönder i skärgården, säger Maria Jörgensson.

Virtuella stängsel

Eftersom det bitvis är dåliga stängsel på vissa områden och andra områden är för stora för att beta med få djur kom idén med virtuella stängsel upp. Det gör det också lättare att prioritera bete i skogen och särskilda områden.

– Vi håller på att lära oss och vi har bara kört med det i fyra veckor. Än så länge fungerar det jättebra där gränsen inte behöver vara skarp. Men mot exempelvis en tomt eller en väg kommer man att behöva ett fysiskt stängsel. Man får lägga lite tid på att läsa instruktioner och experimentera lite, men det är användarvänligt och väldigt enkelt att sköta hemifrån, säger Karin Sjöblom.

Halsband med solpanel

Djuren har ett halsband med en solpanel som ger ifrån sig en ljudsignal, allt intensivare när de närmar sig en gräns, och slutligen en stöt om de går över gränsen. Via en app i telefonen kan de sedan följa korna i realtid, något som underlättar när djuren ska tittas till och det går att se var på ön båten kan förtöjas för att komma närmast.

– Det är roligare att titta till djuren när man hittar dem lättare och kan spendera mer tid med dem. På Grinda behövs det mycket stängsling generellt och att kunna stänga på vissa områden utan att stänga av för folk kommer att vara jättevärdefullt, säger Maria Jörgensson. 

Köttdjuren på Lådna, som under sommaren är mellan 25 och 30 individer, går på sommarbete på två andra öar eftersom man tar foder från Lådna.

– Sedan skickar vi till Skärgårdsslakteriet med återtag till hösten för att sälja köttlådor till egna kunder, säger Karin Sjöblom.

Har extrajobb

Utöver djuren utför Karin Sjöblom naturvårdsröjningar och huggningar som entreprenör. Hon, liksom Maria Jörgensson, får även intäkter från jordbrukarstöd för bete och tillägg för svårtillgängliga platser. 

– Grinda är en liten ö och jag har sex hektar arrendemark med bra åkermark för att vara i skärgården. Vi har börjat bryta lite mark och odla korn, och de senaste två åren har vi varit självförsörjande på spannmål till djuren, säger Maria Jörgensson.

”Handlar om landskapsvård”

Med sommaren kommer turisterna till skärgården, och framför allt ser Grinda sin befolkning mångdubblas – vintertid finns det två fastboende hushåll på Grinda. 

– Vi har en del verksamhet för besökande och har, förutom korna, får, getter, höns, kaniner och hästar. Jag är själv uppväxt på en besöksgård i Täby, så jag är van vid det, men jag vill ändå inte att det ska ta över helt, säger Maria Jörgensson.

Även om de båda tycker att det stora antalet besökare till Grinda och Lådna är roligt och en möjlighet, är det även utmanande att kombinera med djurhållning och betande djur.

– Men det vi gör handlar i stort om landskapsvård, så vi vill också att folk ska se och uppskatta det. Egentligen producerar vi naturvård och inte primärt kött – det blir som en trevlig biprodukt, säger Karin Sjöblom.