Den hade gärna kunnat stå kvar i ett par decennier till, men vi tordes inte vänta och riskera införande av ytterligare begränsningar av rätten att bruka skogen. På det sätt som vi finner bäst och som gagnar både ett levande skogs- och jordbruk. Bondeskogen har alltid betraktats som en bankbok där pengarna gått till investeringar och underhåll av byggnader och anläggningar för att hålla ett levande jordbruk. Och för att ge kommande generationer möjligheter att fortsätta att bedriva den agrara verksamheten och bidra till en levande landsbygd som producerar mat. Vårt beslut om avverkning gjordes efter att ha följt alla turer och konsekvenserna för den numera riksbekanta gården i Konäs i Jämtland. Ett stort lönsamt jordbruk kommer att försvinna på grund av gamla spår från en tretåig hackspett. Det är nog ingen djärv gissning att påstå att de allra flesta tycker att Skogsstyrelsens och mark- och miljödomstolens beslut är tragiskt för både familjen och bygden. Många är dessutom rejält upprörda och reagerar över hur en familjs planer med ett jordbruk ödeläggs.
Det finns många fler häckande par av tretåig hackspett i Jämtland än antalet mjölkbönder. Det är dessutom ett ologiskt beslut för de som omhuldar en miljö där artrikedom bibehålls! Här finns ingen konsekvensbeskrivning. Hur mycket av rödlistad flora och fauna kommer nu att försvinna när ängar och beteshagar slyas igen då de inte får använda skogen för att finansiera ett generationsskifte på den gamla gården i Kallbygden?
Att ha förtroende för myndigheter är en grundbult i vår demokrati. Den bibehålls inte genom att enbart hänvisa till EU-direktiv eller tvetydig lagstiftning. ”Vi lyder bara order och följer direktiv”, är en lättfärdig undanflykt som kan ge horribla konsekvenser. Ytterst är det naturligtvis bristande engagemang och förståelse från våra lagstiftande politiker för de här frågorna. Där de inte inom EU har hävdat Sveriges speciella struktur med stora skogsområden som skötts i generationer på ett ansvarsfullt sätt. Och vår tradition att respektera både allemansrätt - och äganderätt. Man har heller inte, efter alla år, klarat av att presentera en tydlig och rättfärdig ersättning till de skogsägare som förbjudits att avverka sin skog. I det aktuella fallet i Konäs uppmanas man från myndighetshåll att stämma staten för att eventuellt få ersättning.
Det är trist att vår sista gamla skog är borta. Men det är samtidigt skönt att det kontot nu är flyttat och skyddat, från skogen till banken, för att möta framtida investeringar och underhåll på gården. Jag har ingen skoglig utbildning utan tagit lärdom av tidigare generationers råd. I snart hundra år har skogen avverkats i form av hyggen i en takt som motsvarar skogens omloppstid. Det har också inneburit att gårdens växande skog idag är en rejäl kolsänka då de flesta hyggena är äldre än trettio år. Jag är så gammal att jag nu kan gå i en fullvuxen skog som jag själv planterade som liten grabb. Jodå, här har både flora och fauna återtagit en stor del av det som gick förlorat. Det är kul att se fiskgjusen sväva över en stor hög tall som jag själv har planterat!
Jag känner oro för att svensk skogspolitik kommer att bli sämre innan den blir bättre? Men förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan insikterna om vad konsekvenserna med den rådande politiken har inneburit för både skogsindustrins och den levande landsbygdens fortlevnad. Birdlife och Naturskyddsföreningen kan inte vara de som dikterar svenskt skogsbruk!
Med den insikten kommer förtroendet för Skogsstyrelsen och svensk skogspolitik att i framtiden kunna återvinnas bland landets skogsägare.
Nils-Bertil Nilsson
Trång
