Familjen Hyttsten bedriver kött- och mjölkproduktion i den jämtländska byn Konäs. För fem år sedan byggde de en helt ny och modern ladugård eftersom det finns planer på att nästa generation inom familjen Hyttsten skulle ta över gården. Syftet med den avverkning som nu stoppats var att den skulle vara en del i finansieringen av generationsskiftet.
Domstolens avgörande är ett hårt slag för familjen Hyttsten som dagen efter att domen publicerats inte vill uttala sig.
– Det är för färskt det här och för jobbigt för hela familjen, säger Josefin Hyttsten.
Engagerat sig
Under de över tre år som den juridiska processen har pågått har Kurt Hyttsten och hans fru Haldis Westholm samt döttrarna Lia Hyttsten, Kristin Hyttsten och Josefin Hyttsten vid ett flertal tillfällen uttalat sig om sin kamp för att få avverka och hur artskyddet drabbar familjen och deras möjligheter att verka på landsbygden.
Genom hela processen har familjen fått stöd av både LRF och Norra Skog. I sitt inlägg på Facebook tackar också Lia Hyttsten både Norra Skog och LRF för allt stöd.
”Utan ekonomisk stöttning från er hade vi aldrig kunnat överklaga till Mark- och miljööverdomstolen. Er hjälp och stöttning har varit ovärderlig och det kommer vi aldrig glömma. Tack för energin och att ni trodde på oss.”
Påverkar många skogsägare
Norra Skog och LRF menar att domen innebär att frågan om när skogsbruk får begränsas av artskydd även fortsättningsvis kommer att avgöras från fall till fall. Det skapar, enligt föreningarna, ökad byråkrati, flera hundra rättsprocesser varje år och fortsatt osäkerhet för markägare.
Föreningarna hävdar också att domen riskerar att påverka skogsägare i hela landet och inte minst i norra Sverige där stora arealer skog kan beröras av förekomst eller misstänkt förekomst av skyddade arter.
”För många lantbruksföretag är skogen en avgörande ekonomisk grund för investeringar, generationsskiften och fortsatt livsmedelsproduktion. När möjligheten att bruka skogen begränsas får det därför konsekvenser, inte bara för den enskilda skogsägaren utan även för landsbygden, företagen och samhällets tillgång till svensk råvara,” skriver de i ett pressmeddelande.
Ekonomisk trygghet
– Vi har argumenterat för att domstolen borde väga samman flera samhällsintressen, däribland behovet av en stark svensk livsmedelsproduktion och en levande landsbygd. I många delar av norra Sverige är inkomster från skogen en förutsättning för att lantbruksföretag ska kunna fortsätta bedriva sin verksamhet. Skogen är även en viktig ekonomisk trygghet för många andra små företag på landsbygden. Domstolen uttrycker dock att det inte finns stöd i lag för att beakta sådana aspekter. Det är ett allvarligt besked för många skogsägare och lantbrukare och visar att lagstiftningen både i Sverige och i EU måste ändras, säger Mikaela Johnsson, ordförande för LRF Skogsägarna.
Stöd från andra
Efter domen från Mark- och miljödomstolen har familjen fått stöd från bland annat Centerpartiets riksdagsledamot Helena Lindahl som i ett inlägg på Facebook ställer sig frågan hur långt staten ska kunna begränsa en människas rätt att använda sin egen egendom och hur stort ansvar en enskild markägare ska bära för naturvård som hela samhället anser vara viktig?
Carl-Wiktor Svensson, riksdagsledamot för KD, skriver i en kommentar på Facebook att domen i familjen Hyttstens rättsprocess är ett tungt besked för familjen, men också för alla andra familjeskogsbrukare som lägger stor möda och engagemang för att skapa både pengavärden och naturvärden i sina skogar. Han frågar sig också om det verkligen är rimligt att spår efter en hackspett, talltita eller lavskrika ska kunna utlösa rättsprocesser, stoppa generationsskiften och investeringar för miljontals kronor, och om det är rimligt att den markägare som skött skogen föredömligt ska straffas för sitt arbete?
”En sorgens dag”
Landsbygdsprofilen Peter Borring skriver i en kommentar på Facebook att ”Detta är en förlust och sorgens dag för hela svenska familjeskogsbruket, men även lantbruket då sex av tio gårdar har skog och den är viktig för många av dessa gårdars helhetsekonomi.”
