Replik på debattinlägget: Vi har ingen naturkris som Naturskyddsföreningen påstår av jägmästaren Simon Ekmåne, Västervik.
Simon Ekmåne skriver att han inte anser att det finns någon naturkris, och att Naturskyddsföreningen har ett ovetenskapligt förhållningssätt till frågor om natur och biologisk mångfald. Inget kunde vara mer fel, anser jag. När någon ifrågasätter en etablerad ordning är det bekvämt att gräva fram och välja ut siffror som verkar visa att allt redan är frid och fröjd. Simon Ekmåne tar i från tårna när han gör just detta.
Enligt expertmyndigheten Skogsstyrelsen är läget för den biologiska mångfalden i skogen allvarligt, och i utvärderingen av Levande skogar bedöms trenden som negativ. Myndighetens utvärdering av miljömålet grundar sig på ett stort antal indikatorer som ska spegla utvecklingen i miljön. Bland dessa finns absolut indikatorer som utvecklas åt rätt håll, men den sammanvägda bedömningen av utvecklingen i miljön är att den är negativ. Och det är förstås bra att artutdöendet i Sverige som helhet inte sker i snabb takt ännu. Det är heller inte särskilt förvånande. Utdöende börjar på lokal nivå med minskat utbredningsområde och fortsätter i ett allt större geografiskt område. Sedan 1850 har över 1 000 arter försvunnit från minst ett län. Livsmiljöer försvinner i hög takt.
Av någon anledning är det mer accepterat att ifrågasätta att människan utarmar den biologiska mångfalden än att vara klimatförnekare. Men i grunden är dessa utmaningar två sidor av samma mynt. Ett redan allvarligt läge i skogen blir allt allvarligare, och expertmyndigheten uttrycker att det är bråttom med insatser som vänder utvecklingen. Det menar vi är en naturkris.
Beatrice Rindevall
Ordförande Naturskyddsföreningen
