Centern kan vara stolt över att partiet, tillsammans med Socialdemokraterna, räddade Sveaskog från att gå till privata intressen. Det är märkligt och historielöst när partiet nu vill sälja ut statens skogar. Tanken är dels att använda pengarna till miljöåtgärder inom jordbruket. Dels att sälja till privatpersoner. Ingetdera är troligt att det håller hela vägen. Angelägna investeringar för miljön får väl finansieras över statsbudgeten och om försäljningen väl börjar rulla är det troligt att miljardärer och pensionsstiftelser blir vinnare. Historien förskräcker.
Assidomän gjorde entré på börsen 1994. Bolaget bestod av skogsindustri och skogsmark i statens ägo. Den dåvarande moderate näringsminister Per Westerberg var besjälad av att sälja ut bolaget genom en "folkaktie". Det gick inget vidare. Genom olika turer kom 900 000 hektar skog att samlas i helstatliga Sveaskog, med Bo Dockered, tidigare LRF, som ordförande. Och 2,4 miljoner hektar av den bästa skogen blev kvar i Assidomän. När det gick allt sämre för Assidomän började man sälja ut skog under tveksamma omständigheter. Bo Dockered nådde en uppgörelse mellan Centerpartiet och den nya socialdemokratiska regeringen om att de så kallade folkaktierna löstes in och Sveaskog tog över allt. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna reserverade sig i riksdagen.
I uppgörelsen ingick att 10 procent av arealen skulle säljas för att förstärka familjeskogsbruket. Det gick bra i första fasen, men i förlängningen blev det orimligt stora fastigheter som avyttrades. Historien visar problemen med att mångla ut många mindre fastigheter. De tenderar att i längden hamna i ett fåtal händer, processen inbjuder till korruption och det är inte ens tillåtet att bilda nya mindre skogsfastigheter. De måste i genomsnitt vara minst 40 hektar, beroende på tillväxt. Att vi alla, genom staten, äger en betydande andel av naturresurserna är bra. Andelen skog är relativt liten, runt en fjärdedel, genomsnittet i EU är 40 procent, men det är ändå betydande arealer. Därmed kan staten rimligen ta mycket av bördan för miljöåtgärder, erbjuda bytesmark och ligga i framkant för att utveckla skogsbruket. På den sistnämnda punkten finns mycket mer att önska.
Att på kort tid sälja familjesilvret och få ett antal miljarder kronor leder lätt till att det plötsliga tillskottet av pengar används fel. Dessutom kommer flera andra sektorer att rycka och dra i pengarna. En helt annan fråga är att öronmärka avkastningen från Sveaskog till insatser för landsbygden. Det är ett långsiktigt åtagande som rimligen börjar med en konstruktiv politik för att utveckla landsbygden, men sådana förslag är det ont om bland alla partier.
