Odlarskolan: Allt om kryddodling

En örtagård är som ett smycke i trädgården, en ständig källa till dofter och smak. Med tanke på kryddornas lockelse på pollinerare är den också en källa till liv.

Insekter som fladdrar runt och mumsar pollen och nektar i söta blommor bidrar helt enkelt till ökad frukt- och frösättning, vilket i det vilda förbättrar villkoren för fåglar och andra djur. För att inte tala om alla bärplockare som kan frossa i blåbär och vildhallon. Dessutom får även grödorna i köksträdgårdsodlingen pollineringshjälp som kan leda till storskördar.

Från lyx till vardagsmat

Sannolikt har människan använt kryddor sedan hon lärde sig tämja eld, och började tillreda födan istället för att sluka den rå. Första gången kryddorna tydligt syns i historien är i det forntida Egypten, där man inte bara kryddade maten utan öste kilovis med kummin, anis och mejram över döda kroppar som skulle mumifieras.

Ett jätteskutt i tiden tar oss till romarriket där libbsticka, sellerifrön, persilja och mynta var självklarheter i kryddskåpen, och vidare till korstågsriddarna som tog hem österlandets kryddor till Europa där de blev statussymboler för den burgna delen av befolkningen.

Idag är färska kryddor vardagsmat, de finns att köpa i varenda livsmedelsbutik, dessutom är en liten kryddodling så närmast ett måste i våra trädgårdar.

Fleråriga kryddväxter mycket tåliga

Kryddväxter delas in i grupper, dels ett-, två- och fleråriga och dels örtartade och vedartade. Till ettåringarna, som behöver sås på nytt varje år, hör till exempel basilika, bockhornsklöver, koriander och sommarkyndel. De behöver alla mer näring, värme och vatten än övriga kryddor och odlas med fördel i en avdelning eller krukor för sig.

Till de tvååriga kryddväxterna hör sådant som persilja och kummin, den senare odlas i huvudsak för sina goda frön, de odlas oftast i grönsakslandet.

De fleråriga kryddväxterna, som alltså är mycket tåliga, sorteras in i två fack. De vedartade, exempelvis timjan, salvia och rosmarin, har en hård och vedartad stam med små grenar och står kvar som små buskar i kryddlandet över vintern. Dock är de känsliga för vinterfukt, de vilande rötterna ruttnar om de står i väta, och behöver bäddas in med granris som håller dem torra och varma.

De örtartade kryddväxterna, som persilja, gräslök, oregano, myntor och mejram har frodigt gröna bladverk och stjälkar som vissnar ner under vintern.

Enkelt att anlägga en örtagård

Att anlägga en örtagård är relativt enkelt. Full sol är optimalt och jorden ska gärna vara mager men väldränerad – vilket inte är detsamma som utarmad!

Varje kryddodling mår bra av en giva kompost någon gång om året, möjligen kompletterad med lite benmjöl och ett halvdecimeter tjock lager gräsklipp när säsongen ligger i startgroparna. Mer än så ska kryddlandet inte gödslas, särskilt är kvävegödsel rena fasan för kryddväxterna som blir slappa och smaklösa och dessutom får svårt att klara vintern.

Kryddträdgården är mycket lättskött. Mest handlar det om att störa ogräs, vattna där det behövs och beskära och dela plantorna med jämna mellanrum för att upprätthålla det där frodiga, blommande kryddparadiset som rent av kan betraktas som själva symbolen för liv.

Anlägga kryddodling – så gör du

• Hitta trädgårdens soligaste plats, helst så nära köket som möjligt. Kryddor vill helst stå i full sol, själv vill du utan besvär kunna gå ut och skörda till matlagningen.

• Bestäm dig för kryddlandets form. Formellt med odlingsrutor, en vildare struktur där plantorna växer in i varandra, en cirkel eller halvcirkelform… Mät upp odlingsytorna så att du når över dem från alla håll. Se till att ha plats för gångar eller trampstenar mellan bäddarna.

Läs också: Så bygger du en kryddspiral

• Anlägg odlingsbäddar. Gräv ur ett så stort område som du planerar att odla, alternativt mät upp och lägg material direkt på gräsmattan. Bottna gärna med kartong för att kväva rotogräs och lägg därefter på jord och jordförbättring.

Kryddor vill ha porös jord, gärna sandjord förbättrad med mullämnen som kompost eller torvmull. Ren lerjord är för kompakt och måste förbättras med mycket mullämnen. Väldränerad jord är A och O för att växterna ska klara vintern.

• Skriv ner och skissa fram vilka kryddväxter du vill ha, och hur de ska kombineras. Ta hänsyn till höjd, bladformer och färger. Med höga växter längst bak och låga i framkant undviker du växter som skuggar. Med olika bladformer och färger intill varandra skapar du kontrast och variation.

Odla inte ettåringar som basilika och koriander ihop med perenna kryddörter. Ettåringarna kräver mer näring, värme och vatten än perennerna.

• Frön som ska sås direkt på växtplatsen kan du peta ner när jorden har rett sig, alltså när den släpper från spaden. Förkultiverade plantor sätts ut när risken för frost är över. Glöm inte att avhärda plantorna, då står de ute dagtid under någon vecka för att vänja sig vid klimatet men tas in på natten. Vattna omsorgsfullt tills plantorna är väl etablerade.

Så sköter du örtagården

Vatten: Fleråriga kryddväxter kan lätt klara torka men går under i blöta. Trots torktålighet måste du vattna växterna vid extrem torka, särskilt när solen steker.

Ogräs: Rensa undan ogräs allt eftersom det dyker upp. Passa på att luckra jorden.

Gödsel: Gödsla sparsamt, det räcker med lite kompost till våren eller hösten. Lägg 5 centimeter gräsklipp på odlingsbädden i början av säsongen. Komplettera med lite benmjöl om det växer dåligt. Avstå från kraftig kvävegödsling. Den gör i och för sig att bladverket växer till, men samtidigt går smaken förlorad medan växten får det svårare att klara vintern.

Jord: Jordförbättra årligen med kompost och annat mullmaterial, som växtrester och torvmull.

Beskärning: Ansa växterna på senvåren. Plantor som får nya skott nerifrån beskärs ända nere vid marken, till exempel fransk dragon, mynta och libbsticka. Förvedade växter, som salvia, timjan och rosmarin, kortas in till hälften. Klipp inte ner till den grova veden, där kommer inga nya skott att växa.

Övervintring: A och O för övervintring är att växterna står i lätt och luftig jord, annars klarar de inte långa och blöta vintrar. Täck känsliga växter med granris sent på hösten. Avstå från löv och halm, det blir fuktigt och lägger sig som en kvävande blöt filt över växterna. Klipp inte ner växterna på hösten, deras kvarvarande grenar och kvistar skyddar mot kyla. På vårvintern behöver plantorna skyddas för den brännande solen, lägg över en bit fiberväv.

Odla kryddor från frö

De flesta kryddväxter kan odlas från frö, vanligast är att de förkultiveras inne på våren. Gör så här:

1) Använd såjord och lägg ett par frön i varje kruka, cirka fem gånger djupare än fröets diameter.

2) Vattna och täck sådden med genomskinligt lock eller plast, gör små lufthål så att jorden inte möglar. Ställ sådden inne i rummet.

3) När det börjar spira lättar du på plasten och ställer sådden i ett soligt fönster.

4) När de första bladparen kommit ska plantorna skolas om. Använd större krukor och planteringsjord.

5) När risken för frost är över avhärdas växterna i någon vecka, ställ ut dem på dagen och ta in dem över natten. Plantera sedan ut växterna på friland eller i stora kärl.

Läs också: Odla svamp – inomhus eller i trädgård

Föröka & förnya

Delning: Kryddväxter brukar växa sämre efter några år. Plantorna kan då förnyas genom delning, vilket görs på våren. Gräv upp växten och dela den i flera mindre plantor, dra isär med händerna eller skär med spade eller kniv. Luckra jorden och blanda i kompost. Plantera ner de små plantorna.

Sticklingar: Ta toppskott av växande plantor, cirka 10 centimeter långa och skapa sticklingar. Ta skotten på högsommaren, då är stjälkarna grova nog att klara hanteringen. Ta bort det nedersta bladparet. Fyll en låda med såjord, gör hål med en penna och sätt ner sticklingarna till hälften. Vattna. Täck lådan med plast, gör hål för ventilation. När sticklingarna har rotat sig kan de sättas ut i kryddlandet.

Avläggare: Salvia och timjan är exempel på kryddväxter som kan förökas med avläggare. Välj en mjuk gren på växtens utsida, gräv en liten grop intill och fyll med plantjord. Böj ner grenen i gropen, tyng ner den med en sten eller en grenklyka och tryck till med jord. Vattna. Håll jorden fuktig. Efter någon månad har avläggaren fått egna rötter, då kan den skäras av från moderplantan och flyttas till en egen plats.

Självsådd: Många växter självsår sig. Håll utkik på våren och försommaren, då dyker fröplantorna upp. Låt dem växa till sig och flytta dem när de är hanterbara. Självsådda plantor är ofta tåliga och robusta, då de själva har bestämt sig för sin växtplats.

Skörd & förvaring

• Skörda på förmiddagen. Då har växterna vaknat till, sträckt sig mot solen och blivit spänstiga. Tidiga daggmorgnar är kryddorna smaklösa. Efter lunch står de och dåsar.

• En kryddört som plockas alltför hårt kan bli störd i sitt växande. Ha flera plantor av favoritkryddan för att fördela skördandet.

• Nyskördade kryddor smakar bäst om de används direkt, eller torkas på en mörk och luftig plats.

• Just innan blommorna slår ut är kryddorna som mest aromatiska. Då är det läge för storskörd.

• Torka i tak. Torka på en torr, luftig och mörk plats. Bind ihop 6-7 stjälkar till knippen som hängs upp och ner. I ett ljust rum kan knippet mörkläggas genom att trä en papperspåse över. Repa av bladen när de är kruttorra, efter ett par veckor. Förvara i burkar med tättslutande lock.

• Torka i ugn. Repa av färska blad och sprid ut på en plåt. Torka i ugn på 50 grader med luckan lite på glänt. Passa noga.

• Frysa. Repa av färska blad och lägg i en platspåse eller fryslåda. Lägg i frysen. För bättre bevarad smak kan du först mixa bladen i matberedare med lite olja. Resultatet blir en grön pasta, frys in den i lådan för iskuber. Mynta bevarar smaken bättre fryst än torkad.

10 x kryddgrönt för husbehov

1. Basilika (Ocimum basilicum) är ettårig och kräver förkultivering. I princip är det bara i södra Sverige basilika klarar sig på friland, i övrigt bör den odlas i kruka. Basilika kräver regelbunden vattning och näring i form av gräsklipp, guld- eller nässelvatten. Skördas och toppas ständigt för att inte gå i blom och bli träig. Används som krydda och bladgrönt samt som huvudingrediens i pesto.

2. Fransk dragon (Artemisia dracunculus) är flerårig men inte särskilt härdig. Kan dock övervintra om den vintertäcks med till exempel granris. Dragon kan med fördel odlas i kruka som tas in över vintern, ställ den ljust och svalt samt förse den med vatten och lite näring. Förökas med sticklingar eller genom delning, och ska efter några år planteras om. På våren klipps de torra kvistarna ner till marken. God i fläsk-, kyckling- och grönsaksrätter, smaksätter bearnaisesås.

3. Gräslök (Allium schoenoprasum) är flerårig och kan förkultiveras eller sås på friland, men handelsträdgårdens eller matbutikernas gräslöksplantor fungerar bra och ger snabbare resultat. Dela en kruka i fyra plantor och sätt ut i landet så är sommarens behov säkrat. Jorden ska vara lucker och hålla jämn fukt kring plantan. Kan skördas hela sommaren om plantorna inte får gå i blom. Klipp ner en tuva i taget, cirka fem centimeter ovan mark, så växer den till sig på ett kick. Används som krydda och bladlök i t ex röror, varma och kalla såser samt sallader

4. Libbsticka (Levisticum officinale) är en flerårig, manshög och helt vinterhärdig ört. Trivs i fukthållande jord och i halvskugga. Sås på friland på hösten eller förökas genom delning. Libbstickan blir mycket stor, ta med det i beräkningen när den planteras. Skördas allt eftersom, ta bort blomstjälkarna om du enbart vill ha blad. Skär ner plantan när den börjar skräpa, den blir snart kompakt och fin. Smaken påminner om selleri, bladen skördas vår och försommar och används färska eller torkade i soppor, grytor och marinader.

5. Mynta (Mentha) är flerårig och sprider sig ohämmat om den inte begränsas. Sätt den i en kruka eller större behållare som grävs ner i jorden så förhindras spridning. Frösås eller förökas genom delning. Krukor från matbutiken fungerar också bra. Mynta kan även odlas inomhus, i runt 16 grader. Ta upp några plantor på hösten och sätt i bra krukjord. Det finns en mängd olika sorters mynta, till exempel grönmynta som används i rätter som yoghurtsåser och sallader, marockansk mynta som är god som te eller pepparmynta för medicinskt bruk.

6. Oregano eller Kungsmynta (Origanum vulgare) är flerårig, blommar vackert och drar till sig humlor, bin och fjärilar. Sås inomhus i mars–april, planteras ut när risken för frost är över. Kan också förökas med rotskott och sticklingar. Vill stå soligt och varmt i väldränerad lätt jord. Ganska härdig. Klipps ner på våren för att hålla en fin och kompakt form. God i pastarätter och på pizza, i sallader, såser eller som smaksättare i olje- och vinägerflaskan.

7. Persilja (Petroselinum crispum) är en lättodlad tvååring som sås på växtplatsen i mitten av maj. Gror långsamt men ger jämn skörd fram tills snön lägger sig. En planta från livsmedelsbutiken eller handelsträdgården fungerar fint, dela i flera småplantor och sätta direkt i jorden. Persilja behöver jämn fukt samt bör gödselvattnas några gånger per sommar. Övervintrar i södra Sverige och ger en liten vårskörd innan plantan går i blom, därför krävs ny sådd varje år. Används som krydda och bladgrönt. Den slätbladiga smakar mest och håller också smaken vid infrysning.

8. Rosmarin (Rosmarinus officinalis) är flerårig men känslig, i princip klarar den utevinter bara söderut och då med skydd av kompost och/eller granris över rötterna. Odla den hellre i kruka som tas in över vintern, får stå ljust och svalt samt vattnas och duschas regelbundet. I Sverige är det knappast lönt att fröså rosmarin. Köp hellre en färdig planta, den kan förökas med sticklingar före eller efter blomning. Används som krydda till lamm, vilt, gris, kyckling och fisk samt i bakverk och marmelader.

9. Salvia (Salvia) är flerårig och härdig men kan ha svårt för både stränga vintrar och barfrost. Övervintras med fördel inne i kruka som får står ljust, och med noggrant avvägd vattning. Smalbladig salvia kan dras upp från frön – så på senvåren och sätt ut i landet på försommaren. Den bredbladiga salvian förökas med sticklingar som sätts ut på våren och vattnas rikligt i början. Skär ner plantan på våren, till knappt hälften, så kommer snart nya blad. Salvians smak är kraftigast på andra året. God till fet mat, tomat- och kötträtter samt smörfriterad till fisk, eller som örtte ihop med pepparmynta.

10. Timjan (Thymus) är ett stort släkte men i huvudsak växer krydd-, citron-, back- och stortimjan i svenska kryddland. Sås inomhus i mars–april och sätts ut på friland i maj–juni. Vanligast är dock att föröka timjan genom att dela en befintlig planta eller med sticklingar på försommaren. Växtligheten upprätthålls om plantorna delas efter tre–fyra år. Timjan är härdig men klarar inte milda, fuktiga vintrar. Skär ner plantorna på hösten och våren för att främja skottbildning. Fin som krydda till det mesta, och inte minst färskklippt över en sallad.

Kryddgrönt i kruka

• Skapa ett kryddland av krukor och lådor på balkongen eller terrassen! Principen är densamma som i örtagården, plantorna vill stå soligt, varmt och vindskyddat och ha en porös, mullrik och väldränerad jord. De kräver mer vattning än en örtagård på friland.

• Använd krukor med hål i botten så att överflödigt vatten kan rinna ut. Lägg lecakulor i botten, som dränering, och fyll på med jord. Stora krukor ger mer jordvolym vilket ger växterna bra förutsättningar. Ställ ut krukorna när frostrisken är över, skydda med skuggväv när solen steker eller när det blåser hårt.

• En blandning av olika örter i samma stora kruka ger både skönhet och en smakrik kryddmix. Olika timjansorter, fransk dragon, oregano, rosmarin och salvia är fint ihop. Basilika är fin men känslig, dygnstemperaturen måste vara över 12 grader.

• Inte ens den härdigaste krydda klarar en sträng vinter om den står kvar i kruka. Har du tillgång till en trädgård kan du gräva ner växten eller hela krukan i jorden under vintern – och ta upp den igen när det våras.

Trubbel & lösningar

Kryddörter drabbas sällan av sjukdomar eller skadeinsekter, snarare drar de till sig nyttodjur som glupskt mumsar i sig eventuell ohyra. De problem som kan uppstå är få och lätta att åtgärda:

Bladlöss: De kan drabba till exempel basilika, citronmeliss och dragon.

Åtgärd: Spruta vatten på plantorna varannan dag för att spola bort lössen. Inspektera bladen och kläm sönder äggsamlingar och löss. Om du hittar nyckelpigor; flytta över dem till växterna så äter de upp lössen. Spruta med såpavatten, men tänk på att det även kväver nyttoinsekter.

Morotsfluga: Morotsflugans larver gnager gärna på persiljerötter, särskilt känsligt för småplantor som vissnar och dör.

Åtgärd: Skydda med fiberväv från sådd till skörd.

För mycket väta: Överblöt jord och fuktiga vintrar kan ta död på de mest tåliga kryddväxter.

Åtgärd: Se till att ha väldränerad jord. Vinterskydda växtrötterna med granruskor, de isolerar utan att lägga sig som ett tungt lock.

Örtagård i norr

Många kryddväxter är härdiga och klarar sig fint i norr, ett exempel är den robusta libbstickan. Andra kryddor som kan övervintra utomhus i kyla är backtimjan, gräslök, myntor, isop, oregano och rysk dragon.

Om du odlar i krukor kan du odla många andra sorters kryddor, det viktiga är att ta in dem frostfritt över vintern. Odla i väldränerad jord samt i varmt och skyddat läge, en vägg eller stenmur vänd mot söder är optimalt.