Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Trädgård 11 mars

Odla tibast

Den ser så rar ut men är en riktig tuffing. Redan i februari–mars kan tibastbusken slå ut sina väldoftande rosa blommor. Då blir den räddningen för hungriga humlor och fjärilar.

 Vår svenska tibast är väl värd en plats i trädgården. Blommorna som kan slå ut redan i februari bjuder på doftande skönhet såväl som näring för nyvakna pollinerare.
Vår svenska tibast är väl värd en plats i trädgården. Blommorna som kan slå ut redan i februari bjuder på doftande skönhet såväl som näring för nyvakna pollinerare. FOTO: TT

Tibast – utseende

Vår vildväxande svenska tibast är en nätt, oftast knappt meterhög buske, som sprider en ljuvlig doft när den blommar i rosa, rosalila eller vitt. Den hör till de allra första att erbjuda nektar och pollen åt nyvakna humlor och fjärilar, något som gör den attraktiv även i trädgården.

Tibast – odlingszon

I trädgården passar även den vilda tibastens rara kusiner. De har samma fina doft men är mindre och blommar senare.

 Margareta och Bosse i Täfteå uppskattar att tibast är så härdig.
Margareta och Bosse i Täfteå uppskattar att tibast är så härdig. FOTO: Agneta Bergström

Margareta Rutqvist och Bo Strandgren i Täfteå, Västerbotten, har både vår svenska vildväxande tibast och flera andra tibastarter i trädgården, som ligger i odlingszon 5.

– De är härliga trädgårdsväxter, framför allt för den underbara doftens skull. Dessutom är blommorna fina och många sorter är vintergröna. De är också härdiga och klarar sig överlag bra i norra Sverige, berättar Margareta.

Läs också: Bokashi – så funkar trendiga komposten

Tibast självsår sig gärna

 Tibast kan rädda vårens första insekter. En citronfjäril äter från en tibastblomma.
Tibast kan rädda vårens första insekter. En citronfjäril äter från en tibastblomma. FOTO: TT
 Tibast liknar ingen annan svensk växt när den blommar på bar kvist. Blommorna har fyra kronblad men saknar foderblad, bladen sitter samlade i grenspetsarna.
Tibast liknar ingen annan svensk växt när den blommar på bar kvist. Blommorna har fyra kronblad men saknar foderblad, bladen sitter samlade i grenspetsarna. FOTO: TT

Den vanliga, vilda tibasten är lättodlad och klarar både magra och torra lägen. Hos Margareta självsår den sig och dyker ofta upp som fröplantor här och där.

– Koltrastar och andra fåglar äter av bären och hjälper dem att sprida sig, säger Margareta.

 Vitblommande tibast förekommer i naturen. Bären är gula och får oftast sitta kvar eftersom fåglarna inte lägger märke till dem.
Vitblommande tibast förekommer i naturen. Bären är gula och får oftast sitta kvar eftersom fåglarna inte lägger märke till dem. FOTO: Istock
 Vivianne och Gunnar har många olika tibastarter i sin trädgård i Finspång.
Vivianne och Gunnar har många olika tibastarter i sin trädgård i Finspång. FOTO: Agneta Bergström

Tibastens bär

Tibastens röda bär är, trots att de är giftiga för oss människor, populära hos fåglar. Vår vilda svenska tibast finns även i en vitblommande form som får gula bär. I trädgården har den, beroende på hur man ser det, en för- eller nackdel eftersom fåglarna inte brukar äta bären.

Rött är den signalfärg som växterna använder när de lockar fåglar att äta deras bär. Gula och vita bär har de svårare att hitta så de brukar få sitta kvar och pryda busken.

Tibastens kusiner

 Rosentibast, 'Daphne cneorum', har ett krypande växtsätt och blir cirka 20 cm hög. Det finns många sorter i odling, de flesta rosa men ’Snow Carpet’ har vita blommor.
Rosentibast, 'Daphne cneorum', har ett krypande växtsätt och blir cirka 20 cm hög. Det finns många sorter i odling, de flesta rosa men ’Snow Carpet’ har vita blommor. FOTO: Agneta Bergström

I östgötska Finspång har Vivianne Granath och Gunnar Hansson ett stort antal omhuldade tibastplantor i trädgården. Rosentibast, dvärgtibast, dofttibast, susannatibast och neapeltibast är några av namnen.

Några är bulliga och kompakta, andra små och krypande. Blommorna är ljusrosa, mörkrosa, lilarosa, vita och till och med gula. Den vita formen av vår svenska tibast är en favorit.

 Susannatibast har ett bulligt och kompakt växtsätt och blir omkring 30 cm hög. Här tillsammans med blå gentiana.
Susannatibast har ett bulligt och kompakt växtsätt och blir omkring 30 cm hög. Här tillsammans med blå gentiana. FOTO: Agneta Bergström
 Dvärgtibast, 'Daphne arbuscula' (’Dwarf Form’), blir bara 5 cm hög.
Dvärgtibast, 'Daphne arbuscula' (’Dwarf Form’), blir bara 5 cm hög. FOTO: Agneta Bergström

– Det är så roligt med något som blommar riktigt tidigt, vissa år har de första blommorna kommit redan i februari!, berättar Vivianne.

De andra tibastarterna och sorterna har sin höjdpunkt lite senare, i maj, då doften av tibast svävar över trädgården, särskilt soliga dagar.

– Doften påminner om parfym, den varierar lite mellan olika sorter men den är alltid väldigt god och blir aldrig för mycket, säger Vivianne.

Läs också: Odla rabarber – allt du behöver veta

Svensk tibast

 Den storvuxna hybriden rikblommig tibast ’Pink Fragrance’ har rosa knoppar och rosavita blommor. Höjd upp till 90 cm.
Den storvuxna hybriden rikblommig tibast ’Pink Fragrance’ har rosa knoppar och rosavita blommor. Höjd upp till 90 cm. FOTO: Agneta Bergström
 Balkantibast, 'Daphne blagayana', har vita, mycket väldoftande blommor.
Balkantibast, 'Daphne blagayana', har vita, mycket väldoftande blommor. FOTO: Margareta Rutqvist

Många av de odlade tibastsorterna är nästan lika härdiga som vår svenska tibast. Däremot är de kinkigare med underlaget. Medan svensk tibast är anspråkslös och trivs i en ganska vanlig, gärna stenig, jord, kräver ”kusinerna” ett synnerligen väldränerat underlag för att trivas.

– I naturen växer de i Alperna och andra bergsområden. Vi odlar dem i upphöjda bäddar med en egen blandning av planteringsjord, sand och stenkross. Det viktigaste är att de får en riktigt väldränerad och solig växtplats, berättar Gunnar.

 Tibastens röda bär mognar i juli och är omtyckta av fåglar som hjälper till att sprida fröna. Dessa följer med avföringen och landar på marken i en egen portion gödsel – praktiskt.
Tibastens röda bär mognar i juli och är omtyckta av fåglar som hjälper till att sprida fröna. Dessa följer med avföringen och landar på marken i en egen portion gödsel – praktiskt. FOTO: TT

Köpa tibast

Den största utmaningen med att odla tibast är att få tag på dem. I trädgårdshandeln är de ovanliga men ibland kan man hitta den svenska, både den vanliga rosa och den vita formen, och har man riktig tur kan även någon annan art dyka upp.

– Att leta rätt på alla olika sorter har varit lite av en utmaning. Vi har köpt en del i Danmark och Storbritannien, andra på de växtmarknader som anordnas av Sällskapet Trädgårdsamatörerna, där vi är medlemmar sedan många år, säger Gunnar.

Även Margareta har hittat en del av sina tibastar på Trädgårdsamatörernas växtmarknader, andra har hon beställt från Storbritannien. Just nu väntar hon på en beställning från öländska träd- och buskspecialisten B’Ströö.

Giftig tibast

Att tibast och dess bär är giftiga är inget vare sig Margareta eller Vivianne och Gunnar tycker att man behöver bekymra sig över.

– Vi har haft både barn och barnbarn i trädgården i många år utan att det har varit några problem. Man ska aldrig äta bär man inte känner till, det bör alla barn få lära sig. Och om någon ändå skulle stoppa ett bär i munnen lär den snart spotta ut det, för fruktköttet har en sträv obehaglig smak, säger Margareta.

Jodå, Margareta har smakat på fruktköttet. Däremot har hon inte bitit sönder kärnan som ska ha en brännande smak.

Källarhals eller trollbär

Det inspirerade Carl von Linné att föreslå källarhals som svenskt riksnamn för tibast. Förr i tiden har tibast även kallats pepparbär, trollbär och pigbär, det sistnämnda möjligen beroende på att bären sägs ha använts som abortmedel.

Tibast och allergi

Namnet tibast syftar däremot på barken, som förr i tiden var en apoteksvara och användes utvärtes mot bland annat gikt och svullnader – men prova inte, hudkontakt med saven kan ge allergiska reaktioner.

Så odlar du tibast

Läge: Vår svenska tibast, ‘Daphne mezereum’, trivs i lätt skugga. Andra odlade arter och sorter föredrar ett soligt läge.

Växtplats: Svensk tibast trivs i vanlig trädgårdsjord. Andra arter är lättast att lyckas med i upphöjda rabatter där jorden blandats med sand och stenkross så att den blir riktigt väldränerad.

Låt stå. När tibasten etablerat sig är det bäst att inte flytta den. Rötterna är långa och vindlande och svåra att gräva upp utan att ha sönder.

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen